Fader okänd - Fru ökänd....

Vi hade ett trevligt killbesök här i går, barnen lekte inte så mycket, men dom tittade på varandra, det är väl så det ser ut de första åren.
Föräldrarna samtalade om barn och livet och gottade sej i kakor.
Vi pratade om motståndet till den komunalainrättning som kallas dagis, varken jag eller min vän vill helst använda det, men vad ska man göra?
Hade de nu varit så att man hade haft en patner så hade de faktiskt räckt att en av oss hade jobbat och då kunde den andra varit hemma med Mollie, tänk vad underbart det hade varit, jag har hört på radio och TV att de nu är "inne" i storstäderna  att vara hemma med sina barn, en sån "inne fluga" kan jag helt klart ställa mej bakom, äntligen har storstadsfolket lärt sej av det gamla bondesamhället, kryss i taket.
Vi provsmakade lite körsbär, de var en del som var mogna, men en vecka till så kan de frossas reält, ja om nu inte stararna hinner först vill säga.
Vi tänkte gå en sväng upp i byn, men det fick ställas in, blixtar och dunder stoppade oss, så soffhänget var ett faktum.

Jag hade anlitat en barnvakt i form av mormor till myset, jag var faktiskt tvungen, gräset växer meterhögt här på gården, snart såg man inte längorna för alla nässlorna, det såg helt enkelt bedrövligt ut.
Men det har jag alltså rådit bot på nu efter en timme med röjsågen så ser det minsann beboligt ut här igen.
Men jag känner att jag måste komma på något sätt att lösa det på, inte ska man väl behöva barnvakt för att man ska slå lite gräs, eller?
Kanske man skulle sälja hela gården och flytta till huvudstaden flytta in i en våning där och förverkliga sej själv, kanske man skulle börja jobba med att vända burgare på något trevligt ställe bara för att man kan, inte för att man måste.
Ja varför inte...Man slipper ju problemet med gräset sommartid.
Min sk fru sa att hon inte brydde sej om vi bodde i en etta med kokvrå, koja i skogen, eller i ett stort slott, bara hon fick leva med mej.
Fin fin ord. ja och jag får väl vara villig att säga det samma, jag skiter fullständigt i vad jag bor bara myset får hänga med, så om det i framtiden blir hinseberg, kumla eller något annat trevligt statligt ställe spelar mindre roll faktiskt (skojar bara) bästa att lägga till de så de inte dimper ner nåt nytt från den långa arm som numera har blivit en av mina bästa samtalspartners.
Vi bor i Jockarp och ska så fortsätta med de ett tag till.
För ett bättre ställe för ett litet mys att växa upp på finns inte, det är jag 100 på.

Kvällen avslutade vi med en biggpack i sängen, myset fick smaka lite, först blev hon stel som en pinne, sen kom ett leende som kunnat tina upp en glaciär.
Efter glasstabberaset i Jockarp så fick hon prova min el tandborste, herregud vad vi skrattade, hela huset fylldes av ett kiknade skratt, min fråga är, hur kan det vara så roligt att borstar tänderna.hihi.

Jaha och så idag har vi varit inne på socialkontoret, jag funderade just på vad andra mammor fyller sina dagar med, såna som varken träffar polisen eller måste in till socialen i tid och otid. Ja vad gör dom?
För när allt detta är över med alla ledsamheter som det fört med sej att den sk frun fick tuppjuck så vad ska jag göra då om dagarna ?
Kanske lite fler utflykter, tja vad vet jag.
Kanske jag ska låta kreativiteten flöda, skriva en bok, sjunga sånger, måla om huset, eller kanske planera för en kommande månfärd, jag rycker på mina små axlar och funderar.
Vi har varit inne på socialen förr och Mollies fadern är fortfarande okänd, om det är möjligt så är den som skulle blivit den andra modern ännu mer okänd och även ökänd.

Jockarp.