Begravning....

Mamman och myset..

Dagen igår blev mycket trevlig, underbart väder och fina människor som förgyllde vår dag.
Vi var ute från åtta på morgonen till åtta på kvällen och det kändes minsann, det kändes nästan som om skinnet var någon storlek för litet, det skiftade från den något gråa färg till brun, svart och på något ställe lite rött.
Vi sitter mest i skuggan men det bränner tydligen på lite ändå.
Myset är härligt rosig om kinderna precis som ett friskt litet barn ska vara om sommaren, hennes små händer har blivit mörkare av allt arbete utomhus och även hennes små fötter skiftar i färg från morgon till kväll.
Det är hur underbart som helst när man lyfter på dom små fötterna och dom är fulla med små gröna grässtrån, vad månne det bliva av dom till nästa år tro, när hon kan springa runt själv på gräset utan skor och med rumpan bar. Ser det redan framför mej.

Vi hade besök av en liten kille och hans mamma, det gjordes ett tappert försök att ha tabberas på körsbären i trädet, vi frossade av dom söta bären men herregud de syntes inte ens att vi ätit, det är verkligen ett bärår i år, smaskigt värre.
En fråga, har vi det bra eller har vi det bra....

Cooooling...

Ja sen fick vi en glädjande nyhet om att det stundar bröllop till nästa sommar, en liten herre har äntligen gått ner på sina knän och frågat söta fröken om hon vill bli hans hustru och ja minsann det ville hon.
Nu är jag ju inget vidare fan av just bröllop, det har liksom blivit lite förstört i mina ögon, som en annan nära vän sa till mej när vi hade gift oss.
- Att gifta sej är en krigsförklaring, ja herregud hon visste nog inte hur rätt hon hade i det fallet....
Det är iallafall roligt och det är ju inte så stor risk att det ska bli en sån story av de som det nu blev i mitt fall.

Smaskens..

På kvällen besökte vi Mollies kusiner, dom mumsade lite morötter och vi satt och tog en kopp kaffe på altanen.
De blev lite kyligt så vi fick mysa in oss i en filt.

Mindre roligt har det varit idag när vi har tagit vårt sista farväl av vår goda granne.
Vi åkte ner till Skåne vid middagstid och klockan två ringde kyrkklockorna i burlövs gamla kyrka för min granne och vän.
Det var en fantastisk vacker kyrka och en fin plats att avsluta sin sista resa.
Myset blev lite rädd när klockorna klämtade men när dom vackra sångerna sköngs så sjöng hon med, hon hade lite svårt att förstå allvaret i det hela så ibland brast hon ut i ett gapskratt, men de känns ändå som att min granne uppskattade inslaget, han var en glad människa.
Till min stora glädje var det ingen jordebegravning, jag verkligen hatar jordbegravningar, i stället fick vi säga farväl vid kistan inne i kyrka, det var nog så jobbigt det men av två onda ting föredrar jag det sistnämnda.
En annan sak som var positivt var att det var valfri klädsel vilket i sin tur gör det hela något mindre sorglig.
Det är ju deprimerande i sej att se människor i svarta kläder så långt ögat når, nej i stället var det sommar fint och myset hade en jättefin klänning dagen till ära, vilket även grannfrun uppskattade. Hon sa till mej att Mollie hon var så fin så fin och det gladde mej verkligen.

Sen blev det mat på en närliggande krog, vilket jag inte förstår och kommer nog aldrig att förstå, detta med att äta precis efter man gråtit och mått pyton av längtan och saknad efter en människa som stått en nära, då ska man trycka i sej både det ena och det andra, hum, ja kanske det är en ålders grej, några år till sen förstår jag kanske även det.
Hur som helst så blev det en fin dag trots allt även om jag vet att saknade kommer att bli stor.

Så fina vi var :)

Nu är vi hemma och gröten intagen så nu väntar sängen för den lilla solstrålen....

Jockarp.