Gröngöling...

Grönt är skönt...

Nu minsann händer det stora saker här i Jockarp, något som säkert inte är så värst stort för resten av befolkningen, men för mej är det stort.
Min dotter Mollie Vilhelmsson har fått en tand, den är ack så liten, bara ett litet litet risgryn, men de finns där, jag har både känt den och sett den.
Herregud, vad mallig man blir hon är ju stora tjejen nu.
Krypningen är ju inte heller så långt borta, jag ger mej tusan på att hon kommer att gå innan hon är tonåring, hihi...Nej skämt och sidor, jag hoppas hon går långt innan dess, men allt har sin tid, vi jäktar inte, men visst är det väl skönt att få bekräftat hela tiden att allt är fullkomligt normalt med detta lilla vackra regnbågsbarn.

Varje år så har man en liten sammankomst på kliniken där Mollie blev till, en så kallad storkträff, där träffas alla lyckliga familjer med sina barn, det verkar vara mycket glädje och skratt på dom där träffarna, men givetvis också en massa diskussioner om donatorer, olika familjekonsterlationer och annat som rör dessa barn som kommit till på ett lite annorlunda sätt.
Även barnens tankar och funderingar om vem som är pappan eller kring hur dom kommit till läggs de mycket vikt och samtal om.
Jag känner väl att det i år är lite för tidigt för mej och Mollie att åka dit på en sådan träff, men samtidigt är jag våldsamt nyfiken på om man skulle träffa på någon som liknar Mollie till utseendet eller tilll sättet, om det är möjligt att faktiskt se likheter på dessa barn.
De är ju inte alls säkert att det är några barn där med samma donator som den som användes till mitt mys, men chansen eller risken finns ju.
Men man kan ju inte annat än att vara tacksam för dessa män som  faktiskt gett en del av sej själva så jag  fick chansen till att få bli mor till mitt lilla allt.
Så tack till alla dom män som förverkliga så många kvinnors högsta dröm.
Fantastiskt ändå när man tänker på det.
Det är ju nästan så man blir religiös på kuppen.

Vad som annas hänt idag är att jag har varit hos min psykolog och luftat lite tankar, hon börja betyda mycket, eller det har hon förmodligen gjort hela tiden, men nu säger hon saker som gör att jag kan få en annan vinkel på det hela.
Även om hon också kommer tillbaka ideligen till att det min sk fru gjorde är helt vrickat och att det finns en del människor som helt enkelt är sådan som nu min sk fru verka vara, en feg liten skit som bara sket i allt när det börja handla om ansvar.
Även om det inte rättfärdiga hennes handlande, för det finns det inget som någon gång kan komma att göra så finns det många med henne som gör såhär, förvisso då män.
Dom män som gör så här mot sina gravida kvinnor, dom blir behandlade som pestsmittade av omgivningen och det förstår jag.
Men samtidigt kan det faktiskt vara så att det bara "råkat" bli ett barn den där fredaskvällen efter en blöt kväll på krogen.
Men som alla vet så var de ju inte så i vårt fall, Mollie mys var planerad, sex gånger tog det så nog var hon väl planerad alltid, vilket då gör det, kan jag tycka till ännu groteskare de hon gjort mot mej.
Eller?

Jo sen har det då varit operation broccoli intag, det funkade perfekt, hur det nu gick till det förstår jag inte men lilla fröken Vilhelmsson glufsade i sej hela denna portion av en klick potatis mos en klick morot och sen den gröna illa luktade sörjan.
Det är skönt att vara vuxen och kunna välja bort vissa födoämnen.

De ska vara roligt att äta...

Jockarp.