Myset 7 månader.....

Igår kväll tryckte jag ner den högra pedalen på King Caben så långt det gick och jag släppte den inte förren jag kört dom tre milen till lasarettet i Kristianstad, kickdown och den gick fort vill jag lova.
In på akuten och vidare upp på barnakuten bar de med myset, vid såna tillfällen önskar man verkligen att man inte vore ensam om allt ansvar över Mollie.
Läkaren fråga.
-Jobbar pappan? jag flinade till och berättade att det var ett regnbågsbarn som blivit till på en klinik och jag berättade även att lilla frun lämnade mej 8 veckor innan Mollie föddes.
Hans kommentar var att han tyckte att det var väldigt dålig stil, ja jag kunde väl inget annat än att hålla med...
Efter undersökningen konstaterade han iallafall att myset fick följa med mej hem till Jockarp igen om jag tyckte att det kändes okej och de gjorde jag.
När jag efter undersökningen lufsade bort till luckan för att betala kalaset så tittade en förvånad människa på mej och sa, det kostar inget förren barnen är tolv år, hum ja man lär sej alltid något nytt.
Gratis eller ej det utflyktsmålet vill jag gärna slippa på ett tag tack.


Annars känns det som att idag är en dag jag skulle lägga in ett blankt inlägg, för att inte riskera att få en ny stämning på mej, men ärligt talat så måste jag skriva.
Jag vaknade i morse och var så arg och frustrerad, jag är det ibland och undra på de.
Jag blir så vansingt beretad vissa dagar över det som hänt mej så jag håller på att bli galen. (tur jag ska till min psykolog idag)

Tänk att det har gått sju månader sen den fantastiska Måndagen, kanske den bästa Måndagen någonsin.
Sju månader har gått och den sk frun och hennes vansinnigt muppiga familj har inte ens behagat komma med ett litet grattis.
Vad tyder det på?
Skam?
Ja något måste de ju vara med tanke på att detta barn skulle bli en del av deras vardag, från vardagsmat till soptippen på bara ett par veckor.
En sk fru som inte har vett att uppföra sej är ju en sak men att resten av familjen inte heller kan göra det de ser jag som helt otroligt.
Med tanke på att uppgifterna om den påstådda misshandeln kommer ett halvår efter det att hon har lämnat mej och att hon flyttat till Stockholm och att hon har en ny människa att dela sitt lilla liv med, att hon brutit med alla våra vänner.
Ja vad betyder allt det det borde väl tyda på något, vad är det vissa inte ser.
Hon skäms ju för det hon gjort, varför annars fly fältet och skicka alla vänner till en öde ö och aldrig prata med dom, hade hon stått upp för vad hon gjort eller om det hon hittat på om mej kommit liiite tidigare ja då hade väl alla vännerna stått kvar och stöttat henne.
Eller är jag ute på cykeltripp nu igen?

Hennes familj ja, dom är ju ett kapitel för sej själv.
Tur för många läsare här att ni aldrig träffat dom, för sunt förnuft och intelligens kan man knappast anklaga någon av dom att besitta.
Att dom tror på det hon säger, ändå har dom aldrig sett mej eller för den delen hört min sk fru säga orden att hon varit nertryckt eller misshandlad av mej, det dom däremot har hört är att hon inte trivts i Sölvesborg och att hon inte har utvecklats i sitt jobb, hum tack för den televerket, för att hon inte trivts i stan eller för den delen lyckats få ett tillfredsställande jobb, har hon nu hittat på olika fall om att jag har varit en ond människa.
Och det köper då lilla muppfamiljen, ja vad ska dom göra?
Ja jisses jag säger då det, mycket ska man minsann vara med om.

Att fadern inte hört av sej förstår jag mycket väl, med tanke på att han bara sa kort och gott, jag vill inte höra några detaljer till varför min sk fru lämnade mej. Han vill inte höra att hans dotter varit otrogen och bedragit sin gravida fru.
Men med tanke på hur han uppfört sej i alla dagar mot sina egna barn och barnbarn så ser jag det som högs osannolikt att han någon gång skulle kunna bry sej om någon annan människa än sej själv.
Men jag gav honom en chans, jag sa till alla att jag gärna bildar mej en egen uppfattning om personen i frågan och att man kan ändra sej på 20 år, men näpp, tyvärr hade jag fel i det avseendet.
En egoistisk fegis har vi där.

Att modern inte hört av sej det är inte heller så värst konstigt, hon är verkligen inte den vassaste kniven i lådan, när man bland dom första gångerna är hemma i sin dotters nya hem och har mage att kläcka ur sej.
-Du har väl skrivit upp alla saker du har tagit med dej nu in i boet?
Tillläggas kan väl göras att hemmet hon flyttade till var redan möblerat och klart, så det var ju inte så att vi stod eller föll med Ikea möblerna som hon kom hit med.
Men om hon nu kände ett ansvaret för sin dotter så kunde de kanske skötts utan att jag skulle behöva höra det.
Terrakottaarmen, vad är det? ja det fick jag lära mej i skolan iallafall, men det fick tydligen inte alla göra.
Ja ni förstår själva hon kommer inte så värst högt upp på IQ skalan.
Hon likt som de andra har sett sej som ett offer i hela livet, de var så synd om henne för hon fick ta sina barn och flytta, hon fick leva på socialen och är numera tvungen till att jobba, ja herregud stackarn måste jobba.
En lat fegis har vi där.

Systrarna är blondiner mer behöver jag väl inte orda om det va.
Nej det är verkligen synd att vissa inte har fått lära sej att uppföra sej, men det är väl så att eftersom dom nu har skilda föräldrar så är det ju så vansinnigt synd om dom och man får uppföra sej precis som man vill, inget ansvar där inte.
Fegisar det är extra synd om.

Synd är ju förstås att dom lyckats dra ner en hygglig karl i fördärvet, att han är så nertryckt att han inte längre har någon egen vilja, undra hur länge han ska stå ut att bli nertryckt, eller tänder han kanske på det, vad vet jag.
Beklagligt är det iallafall att dom får honom till att ringa till folk och göra sej själv till åtlöje på familjens vägnar.....säger bara Klök.
Vilken familj.
En nertryckt fegis har vi där.

Vad det gäller myset så händer det ibland att jag säger till henne att man kan tro att min sk fru är mor till henne, för när hon spelar sin bästa teater och är en liten drama queen så är hon så vansinnigt lik henne, min sk fru alltså :)
Men oftast är hon stark och stolt och inte ett dugg tramsig, men jag kan inte låta bli att ibland tycka synd om henne, hon mitt lilla mys, jag tycker synd om henne att hon faktiskt har hela livet kvar.
För det är ju så att ingen dör oskuld, (ursäkta språket) men livet knullar oss alla.
Men måtte hon bara aldrig behöva få en sån omgång som jag har fått, för det är ingen människa värd.

Nu har jag återigen ventilerat lite, de kommer inte över mej lika ofta längre, men när det gör det så är det tufft.
Jag hoppas ändå att denna dagen kommer att bli fin fin...
Och.
En ljusglimt när dessa dagar kommer över mej är ju så klart mitt lilla mys, även om jag inte var på topp så började denna dag med ett pusskalas utav gudsnåde och efter att hon nästan skrämde ihjäl mej i går så var jag extra tacksam när jag denna morgon slog upp min grönbruna ögon och mötte hennes små blåbruna.....

Jockarp.