Surt och sött...

Kalmar slott

Jag brukar känna mej låg efter att jag samtalat med min psykolog, men efter gårdagens möte mådde jag faktiskt toppen, vi började prata om framtiden om hur den skulle kunna tänkas bli, när/hur/om jag skulle kunna se ett avslut med min sk fru.
Hon har sagt vid ett flertal tillfälle att det är sunt och ett tecken på att jag fungerar normalt med tanke på mitt ältande.
Jag började mötet igår med att säga att jag ville att det skulle vara nog med detta nu, att jag skulle kunna leva mitt liv och inte låta min sk fru styra så mycket av mina känslor, var på hon svarar. Det har inte gått så lång tid än, låt det ta tid.
Hon tyckte det var sunt att jag kunde se de på så många olika synvinklar, från min, från min sk fru från våra föräldrars och från våra vänners håll.

Att jag tampades med min egen sorg att jag funderade över min sk fru sorg, att inte hon inte verkar mår så värst bra, att jag tyckte de var synd om henne, att jag var glad, ledsen, arg, frustrerad, allt detta tyder bara på att jag är på väg och det är en väg i rätt riktning.
Att jag försöker förstå att människor faktiskt kan förändras över en dag som nu bevisligen min sk fru har gjort.
Att jag förstår att jag har verkligen fått hjälp och stöd att komma över, komma vidare.
Att det finns så många människor som stöttar mej, att jag måste se de fina som händer.
Att jag har Mollie.

Vi pratar mycket om min sk fru, om att jag vill förstå det som hänt/händer.
En infallsvinkel hon hade var att jag måste förstå eller intala mej att hon vill skada mej och Mollie, att hon inte är en människa av godhet som jag envisas med att tro.
För ingen människa skulle då gjort allt detta, att hon gör detta mot mej för att hon vill och hon gör det i ett försök att skada mej och Mollie.
Att hon försöker skada mej kan jag på nåt sätt förstå, för jag förstår ju att jag retar galfebern på henne med att jag bevisar om och om igen att jag är urstark att jag klarar i princip allt hon utsätter mej för och följderna efter hennes val.
Att jag klarade en förlossning att jag har kommit in i mammarollen och det går lysande, att jag har så många fina människor som ser efter och hjälper mej, att jag hittar på roliga saker, reser och att jag till och med orkar kämpa för homosexuellas rättigheter mitt upp i min egen livskris.
Ja jag förstår om det är jobbigt för både henne och hennes lite märkliga familj.
Dom som nu har valt att spela lilla offret fullt ut.

Men att hitta på en massa osanningar om mej som tillslut kan leda till att Mollie tar skada av det, att det barn som hon själv skulle varit mamma till idag, det kan jag för mitt liv inte begripa.
Och för det kan jag känna ett hat och det är ett hat och ett vrede som inte ens helvetets plågor kan jämföras med.
Jag förstår att det händer hemskheter i världen för om jag ser till mej själv just nu, så kan jag garantera att skulle någon skada mitt barn, ja då hade jag inte lagt ett finger i mellan, om det så hade varit de sista jag gjort så skulle jag sett till att den personen hade försvunnit från jordens yta, puts väck bara.
Ja så vi får väl helt enkelt hoppas på att inget ont kommer att hända Mollie mys Vilhelmsson.

I väntans tider ;)

Ja efter dom djupa samtalen och funderingarna så tog vi bilen och rullade nordöst, målet för dagen var Kalmar slott, det var en konstutställning som heter konstens kungar och den ville vi beskåda, det var konstnärer som picasso, Matisse, Miró, ja och en hel hög med andra konstnärer, mycket intressant, konsten gjorde sej verkligen i den fantastiska salen, ett helt otroligt vackert och välskött slott.
Jag har planer på att åka dit upp i November på julmarknaden, den ska tydligen vara något ut över det vanliga.
Vi hittade en liten häst på borggården som vi var tvungna att provrida.

Hoppla Hoppla...

Det fanns en slottskyrka, helt otroligt, när vi spatserade omkring där inne och tittade på konsten så rätt som det var stod vi en kyrka, mycket otippat kan man säga.

Kyrkan.

Blåsigt på bron.

Efter slottsbesöket körde vi in i staden och avnjöt en smarrig pizza på den pizzeria som har haft samma ägare längst i Sverige, alltså visste dom hur en pizza skulle smaka.
Och efterrätt en Ben & jerry glass i solskenet satt där den skulle de vill jag lova.

Ja dagen började surt men slutade sött. Bättre så än tvärt om.

Jockarp.