Rekord....

Idag är det det 27:e juni, elva månader på dagen de lovades så mycket, så mycket som inte skulle hållas mer än några ynka veckor.
I dagens inlägg tänker jag bara vara ironisk och sarkastisk och även lite små ilsk så om ni fattar detta fel så är det nog så också.
Men fundera inte så mycket över det, det är bara min djupt humoristiska sida som skiner igenom idag och jag måste få lov att få ut den sidan med av mej själv.

Ja herregud nu har man varit gift nästan ett helt år, är det inte fantastiskt ändå, man kan ju inte säga att vi har bråkat så värst mycket på detta året inte face too face iallafall :)
Jag har funderat mycket på detta nu när jag blir skild att jag går från gift enbarns mor, till ensamstående med ett litet barn att ta hand om.
Hur ska jag klara allt själv.
Hur ska det gå.
Hur ska jag överhuvudtaget orka.
Kommer jag att överleva en skilsmässa.
För det kan ju inte vara lätt att bli själv och ta hand om allt själv, tänk att ta hand om ett barn själv, hur ska det gå.
Ja hur ska det gå?

Man kan ju inte kalla vårt äktenskap för stormigt, eller för den delen som turbulent som nu ett vittne hade uttalat sej om, jag menar, jag har ju faktiskt inte sett den sk frun sen september och vi gifte ju oss i slutet av juli, så hur det skulle överhuvudtaget kunna hinna bli så väldigt turbulent som det nu påstods har jag svårt att se.
Jag har då inte märkt något av det iallafall, men det är ju mycket jag har missat, det förstår jag ju.

Men man kan ju inte heller kalla vårt äktenskap för lyckligt, det är ju med fel ord, kan någon hjälpa mej.
Hur har vårt äktenskap varit?
Om någon fråga mej om hur det var att vara gift, vad ska jag svara.
Lyckligt?
Harmoniskt?
Stormigt?
Katastrof?
Inte vet jag, det jag vet är att jag var lyckligt ovetande i tre hela veckor sen kom sanningen fram att det var roligare att dela säng med någon annan än med lilla frun, det var heller inte så roligt med barn trots att man suttit och gnällt om att det var för jävligt att vi homosexuella inte fick gifta oss och skaffa barn.
Att när vi skaffade barn så var det inte något som bara "hände" en lördagskväll utan att vi minsann skulle planerat detta och minsann ta hand om barn lika bra som heterosexuella kanske till och med bättre.
Tillåt mej gapskratta.
Jag har sparat de där blogginläggen som lilla frun skrev och jag tror minsann jag ska skicka några exemplar till henns framtida flickvänner, ja om hon nu lyckas få några efter att denna ryggsäcken öppnas, men det är väl klart det är kanske inte det första hon berättar när hon träffar någon ny.
Hon försöker nog att inte säga på första dejten.
-Jag har varit gift och har ett litet barn som jag bara skiter i, nej det lär nog försökas tystas ner.
Jag ska klart vara hjälpsam nog att informera dom jag kommer i kontakt med, och om jag minns rätt så är inte flatvärlden jättestor.
Man vill ju faktiskt inte att någon annan godhjärtad brud ska behöva bli utsatt för samma sak som jag blivit. Men samtidigt kan jag inte sluta tänka tanken att det hade ju varit vansinnigt roligt om hon själv hade råkat ut för en sån människa som hon nu själv visat sej vara.
Hehe tänk bara om hennes nya fjälla säger en dag när dom är nygifta och lilla frun är höggravid, hörrru bruden jag sticker nu, jag har en annan brud som är mycket mycket roligare än du..
Ja det hade väl varit drömmen om man hade fått höra de på byn en dag.
Är det de som kallas för karma?

Men jag tvivlar på att det finns fler än min sk fru som är en sån genomrutten egoistisk jävla skitstövel.
Man får ju hoppas på att det faktiskt är en väldigt dålig gen som dör ut i samband med att hon försvinner från vår planet.

Jag fick ju reda på att min sk fru hade blivit så våldsamt misshandlad av mej i tio års tid, det fick jag reda på ett halvt år efter hon tog katten med sej och stängde dörren, det intressanta är ju att jag har inte känt henne så länge, men jag är ju en sån ond människa så visst det är väl möjligt att jag varit elak emot henne fyra år innan jag träffade henne eller kan det kanske vara så att hon fått ett kraftigt slag mot huvudet någon gång så hon helt enkelt har tappat tidsuppfattningen, eller så har jag kanske åkt i en tidsmaskin så jag har åkte till henne, bankade skiten av henne och sen åkte jag tillbaka till min tid och sen träffades vi några år senare, inte fan vet jag men visst är det väl förvirrat allt ihop.

Jag tycker ju att jag har blivit vrickad efter jag fått barn, jag hävdar bestämt att amningshjärna existera och jag lider av det, jag glömmer en del saker och har dålig koll på tider och dagar, men jag vet inte vad hon kan skylla på men frisk det är hon då rakt inte.

Jag funderade även på det här fenomenet med den här mannen som hon har lärt känna för bara ett år sen som betyder så mycket för henne, en heterosexuell man med två barn som är i 45 års åldern, vad kan dom ha gemensamt? inte är det barn iallafall.
Ja det är ju inte utan att man skänker det en tanke lite då och då.
Men kan det kanske vara så att hon söker en fadersgestalt, dom brukar ju alltid prata om det när det är något som är super stört.
Att något har hänt när dom var små och att dom saknar en man i sitt liv, en fadersfigur.
Kan det vara så att hon vill ha en far och eftersom den här störda mannen som gillar att hänga med oansvariga småtjejer har öppnat sitt allt för henne och då förmodligen även tryckt på att hon ska flytta till huvudstaden med ett löfte om att han ska hjälpa henne till en förverkling.
Vad hon då skulle betala denna sjuka man med det behöver man inte vara Einstein till att räkna ut va. klök...
En förverklingsprocess kanske.
Hetro-Homo?
Homo-Hetro?
Homosapiens?

Skitsamma, nu ska jag och myset ut och fånga denna dag.

Jockarp.