Polisdax igen....

Minsann. Och där fick jag ett nytt samtal från fröken polismyndighet, när hon ringde kunde jag inte låta bli att säga att jag saknade henne och dom dagliga samtalen vi hade för ett tag sedan, hon skrattade och tog det som en komplimang.
Vad samtalet gick ut på var att hon ville bestämma träff med mej så att vi ska kunna gå igenom förundersökningsprotokollet och vidare då lämna över ett ex till mej.
Detta ser jag framemot att få ta del i och läsa, de ska bli mycket intressant att få läsa sk fruns anmälan och kanske de mest intressanta att ta del och läsa om de förhör som dom haft med en utomstående person som skulle ha inblick i vårt liv och vad som hänt.
Vad den personen har kunnat hitta på har jag ingen aning om.
Det jag däremot vet är att de bara var jag och min sk fru med när boken slängdes.
Jag får väl säga att jag längtar till Måndag när polisdamerna kommer med papprena som ska stilla min nyfikenhet.
Jag gav en förfrågning om vad det gällde kaffe och det mottogs mer än gärna, så det lutar åt att slänga ihop ännu en cheescake.

Vi tog mormor med på en liten tripp till Ekohallen jag behövde köpa hörselkåpor till myset, de stundar ju en Rockhelg här i närbygden vi har ju lånat kåpor av kusinerna men nu behövde dom ha dom själva.
Vår tanke är ju att här ska de rockas fett om det nu blir bra väder vill säga.
Jag var även ute på jakt efter en tavelram som har måttet 45cm på ena hållet och 75cm åt det andra, det verkar vara smått omöjligt att hitta.
Jag har förstorat ett foto på myset och jag trodde klart att det var någon form av standard mått, men icke verka nicke säga för jag har inte lyckats hitta någon ram någonstans. Sökandet går vidare.

Vi tog en kvällspromenad till min bror, tog en kopp kaffe lirade lite boll, mitt lag är syd Indien, det går alltid bra för det laget.
Kusinerna bestämde sej för att ta ett kvällsdopp i poolen, myset skrattade så hon kiknade av att dom hoppade och skvätte vatten, när myset skrattar så högt och härligt jag då glömmer man faktiskt allt annat runt om kring, och tänker enbart på detta ljuvliga lilla skratt. Man är lyckligt lottat. Underbart.
Väl hemma igen blev det nattning och när det var klart så fick jag lite egen tid som jag använde till att gå ut och vattna blommorna, hängde även upp en maskin tvätt på strecket där ute, underbart att hänga tvätt klockan halv tio på kvällen, nu är det sommar.....Det var en kväll, en sån som man aldrig vill gå in ifrån, jättegilla på de.

När jag vaknade i morse och de första jag såg var en katt och en ljuvlig liten tjej, som jag började kittla lite på magen skrattet var igång, vilken dag va..Men så kom det återigen över mej, frågor om hur min sk fru kunde göra som hon gjort, hon om någon borde ju veta att det inte är så lätt att få barn, att detta kanske var hennes enda chans till ett barn, till en familj.
Hon tog den inte och just i denna stund så kan jag inte låta bli att hoppas att hon aldrig ska få känna den glädjen över att ha ett barn, den glädjen jag känner över Mollie, den förtjänar den hemska människan aldrig att få känna.
Att välja bort ett barn är väl bland det värsta som man kan göra.
Eller?
*morr* jag blir så förjordat arg, ledsen och besviken när jag tänker på det hon gjort.
Den långa resa vi gjorde tillsammans för att nå vårt mål till ett litet barn en gemensam resa som hon bara hoppade av. Det är bedrövligt.
Så här känner jag för det hon gjort.

Jockarp.