Rädslan…….

Jag blir starkare och piggare för varje dag vilket är fantastiskt skönt. Den där ovanan över att inte kunna göra vad jag vill, att min kropp stoppar min framfart i livet det är en märklig känsla och något jag helst slipper att vänja mej vid.

Mollie var väldigt rädd när jag låg i feber, hon har aldrig sett mej sjuk och klen. Jag är den starke, den som håller uppe familjen, den som fixar och donar. Den som alltid tycks ha lite energi kvar för att uträtta under. Jag är hennes trygghet. Och hon är van vid att se och känna den mamman. Såklart hon blev orolig och rädd när hennes bild förändrades. Att hon bara har mej som förälder gjorde sej även det påmind. Hon är klok, hon tänker och framförallt så känner hon.

Det gjorde ont i mej att se henne rädd, den oron hon visade för mej när hon gick som katt kring het gröt, hon lämnade inte min sida. Närheten till mej var hennes största behov. 

Nu är ordningen i all fall återställd och livet tuffar på lite mer i det normala. Jag tror hon har växt en bit och rustat sej än mer för livet längre fram.

Jockarp.

Pricken……

Jag har varit nere för räkning. Gosse så risig jag har varit. Det kom smygandes, trötthet, feber. Jag vaknade upp och var prickig på hela kroppen. Nä minsann då var det dags att åka till vårdinrättningen och få reda på vad problemet är.

Massa prover togs, dom skickades på analys, svar kom och jag fick order om att söka akut vård.

Mer prover. Det visade sej att mina vita blodkroppar var risiga, detta i sin tur gör att jag blir mycket känsligare för en infektion.

Nu hade jag fått ett virus. Ett namnlöst virus, ett virus som läkarna kallade snällt. Det gjorde inte jag. För sex veckor sen hade jag covid. Det var en barnlek jämfört med detta nya virus jag utsattes för.

En fruktansvärd huvudvärk. Känslan av att en tving sattes mot mina tinningar och spändes var brutal. Det hjälpte med ett par piller vilket underlättade mitt liv.

Men nu är jag åter på benen, glad för de är jag. Träningen får vänta lite. Det är promenader som gäller ett tag framöver. Men det är fint det med.

Jockarp.

Mat i mängder…..

Jag och Kennet begav oss till Göteborg. Mollie var hemma och i skolan, hon skulle spendera helgen med en kompis. Det är så det blir i bland. Hon måste får utrymmet att växa och med det blir det plats för mej, en plats och ett utrymme jag inte haft så stort av innan. Vi känner oss friare båda två och det är fint.

Jag började med en match badminton med fröken särbo, jag fick däng och även en grym träningsverk i höger vad. Herregud vilken skillnad det är på träning och träning.

På kvällen var vi på en klättertävling och det imponerade stort på mej. Vilken styrka och vilken balans. Fantastisk kul sport att kolla på live.

När man är i storstan är det bara att välja och vraka på matställena. Vi valde indonesiskt, kinesiskt en brunch av amerikansk karaktär. Och även en rejäl portion närproducerad husmanskost. Det var helgens meny det. Och den smakade. Ja magnifikt.

Lite löpning och lek för Kennet i hundrastgårdarna i Slottskogen hann vi med. Det är nyttigt för den lille kaxiga terriern.

Vi var och kollade på en ny bil till mej och innan helgen var slut hade vi även varit på en husvisning i Varberg. Ja pendeln i livet är i rörelse minsann.

Jockarp.

Öppen dörr…..

Vi som alla andra är chockade över det som händer i Europa. Vi pratar mycket om kriget, vi uppdaterar oss och söker information. Mollie är intresserad och bedrövad av mycket hon läser. Jag silar inte. Istället pratar vi om det hon hört eller läst och vad hon tänker och känner om det. 

Vi har bestämt att öppna vårt hem för kvinnor och barn från Ukraina om det behövs. Vi har pratat mycket om det och det är inte barnen som startar krig, det är inte heller speciellt ofta som kvinnor starta krig. Därför är vårt hem öppet för dom. 

Jag har skickat till migrationsverket och erbjuder vår öppna dörr. Bara tanken på att Mollie tyckte att det var en bra idé gör mej stolt och glad. 

Vi pratade om hur vi skulle vilja bli bemötta och vad vi skulle behöva om det var vi som var på Flykt från ett krig. Vad skulle varit viktigast för oss? Jo. Att vara tillsammans, få mat och ett tak över huvudet. Det är Precis det vi kan och vill erbjuda någon eller några familjer från Ukraina. 

Nu väntar vi på svar, kanske kommer det eller kanske inte. Jag vet inte hur sånt fungera. Under tiden kan vi bara hoppas på att kriget tar slut väldigt fort och att inte fler oskyldiga kommer till skada. Men det är ett önsketänkande kanske.

Jockarp.

Från Covid till KapVerde..

Ja det var många om och men men till slut kom vi iväg. Och vilken vecka vi haft. Strålande solsken ljummen vind och vågor i miljoner. Jag har verkligen vilat och njutit. 

Fröken särbo har lekt i vattnet med sin surfbräda, Mollie har lekt i vågorna med en bodyboard. Och jag har suttit i sanden och ömsom tittat ut mot det galet vackra turkosfärgade vattnet och ömsom haft ögonen i en bok. 

Maten har bestått av mestadels fisk och skaldjur och Mollie har som vanligt testat olika rätter. Jag beundrar hennes mod. Glass i stora lass är en självklarhet när vi är på resa. 

Vi hyrde en bil en dag och tog oss till en plats där det kryllar av lemon haj. Coolt att stå med benen i vattnet och små hajar som nyfiket simmat förbi. Vi tuffade vidare till en saltsjö. Det låg högar med salt på land och när vi hoppade i vattnet flöt vi som små korkar. Vi hittade ett lerhål och likt små grisar smetade vi in oss i geggan. Ett kul inslag på dagen. Vi körde vidare och upplevde stora delar av ön innan vi åter parkerade bilen. En fin dag helt enkelt.

Karp verde då? Jo fantastiskt på så många sätt men fattigdomen gjorde sej påmind lite varstans. Det var dyrt även för oss västlänningar. Så jag förstod att lyx är inget man unnar sej på ön. 

Jockarp.

Slav….

Jag är inne i en period i livet då det snurrar runt saker i hög hastighet i mitt huvud. Där jag ifrågasätter mitt liv. När jag ser krasst på det så kan jag bli en aning förbryllad. En normal människa jobbar 40 h i veckan. Hen jobbar fem av veckans sju dagar. Varför? 

Jag tänker tillbaka på när jag var ung, tanken om att jobba, tjäna pengar och vara fri. Det är inte riktigt så det blev. Ibland känner jag mej som en slav. Slav i konsumentsamhället. Jag jobbar för att få frihet, men jag har inte tid för friheten för att jag jobbar. Hej ekorrhjulet.

Jag funderar på Mollie. Hon håller redan på i full fart att förberedas och formas in för detta samhället. Hon går i skolan och ska lära sej än det ena än det andra, ibland helt onödiga saker för att hon sen ska kunna tjäna samhället. Som en robot som programmeras. Hon skolas för att hoppa in i ekorrhjulet även hon. Och ja så har det väl sett ut under lång tid nu. Frågan är väl bara. Varför gör vi det. Varje gång man känner att man gjort något extra, att man kan får en bonus så straffas man lika snabbt med en brutal skatt på det.

Att el och dieselpriserna är våldsamt höga och att lönen inte hänger med i utvecklingen verkar inte vara något som någon bryr sej om. Nä vi köper bara detta rakt av. Varför? 

Ska jag jobba hela mitt liv för att jag den dagen jag blir pensionär får smaka på friheten. Är det först då man blir fri? Det är iallafall då som det kommer in en slant på kontot utan att jag behöver ge av min tid. Men är det verkligen såhär det skulle bli? Mitt liv? Var det inte mer än ett ekorrhjul?

Jockarp.

Restriktioner hejdå..

Hostan hänger kvar men det är bara att bita ihop. Kennet och jag gick upp runt halv sju. Mollie fick sova vidare, hon skulle ha hemstudier. Men vi tog oss upp på berget vilket bjöd på en fantastisk morgon. Minusgrader och en soluppgång som var helt underljuvlig.

Mollie har varit pigg men har ändå varit tvungen att vara hemma. Men nu har restriktionerna släppts och då även familjekarantän. Detta betyder skola för unga fröken. Det gläder oss båda. Hon har haft lite tråkigt trots att hon bakat kakor, spelat spel och varit ute och lekt. Jag är glad att hon kan gå för jag har bekymmer med hennes skolböcker. Förvisso fixade vi talen med gradskivan utan problem men jag känner ändå nånstans att min skoltid är förbi ;)

Jag har varit i verkstan mycket. Mollie säger att jag slöjdar om någon frågar henne var jag är. Jag tycker hon är gullig. Men hängt med svarven har jag verkligen gjort. Jag blir bättre och bättre, modigare och modigare. Och ja, jag älskar skapandet. Från en vedbit till en skål. Wow på det.

Valnötsskål

Jockarp.

Färdigställa…..

Ögonsmärta de lux….

Jag behövde lite pauser i själva renoveringen i min dotters rum. Jag hade en jävulskt smärta i ögonen. Men efter dag ett med corona så vaknade jag pigg som en mört vilket gjorde att vi kunde ösa på och färdigställa hennes rum. Vi var så lyckliga båda två över att vi gjort det tillsamman. Och Mollie var sååååå nöjd.

På kvällen när vi var klara kom så hostan, antagligen fullständigt normalt, jag vara bara glad över att jag blivit av med smärtan jag hade dagen innan i ögonen, en smärta som höll på att göra mej tokig.

Vi lagade falukorv och makaroner och åt framför en film på tv, det blev en mysig kväll. Annars blev kvällen lugn, vi käkade glass och chillade. I säng var jag redan klockan nio på kvällen. Kroppen läker av vila.

Jag funderade lite över det där med att vara sjuk, att det var väldigt många år sedan jag inte kunde utföra mitt arbete. Eller jag hade kunnat gjort det nu med men vi är Mitt uppe i en pandemi så det klokaste är att hålla sej i från folk. Men jag minns inte när jag hade en sjukfrånvaro dag senast. Vilket självklart är skönt. Nu hoppas jag bara att mitt lilla mys slipper undan, eller iallafall slipper lika lindrigt undan som jag. Just nu kan vi bara vänta och hålla oss hemma i palatset.

Mys i det nymålade rummet.

Jockarp.

Positiv……

Konstnären 

Det har varit en stökig vecka. Mycket jobb och många som varit sjuka runt om kring mej. Mollie och jag har förvisso varit pigga men man kan inte ta någonting för givet just nu.

Jag och fröken särbo har inte lyckats lösa logistiken så det blev en helg hemma för mej och Mollie på tu man han. Jag började dagen med en promenad med Kennet. Jag hade ont i näsa och bakom ögonen. Det var något som inte stämde. Vi kom hem och jag och Mollie skulle använda vår lediga helg på ett effektivt sätt. Vi hängde på låset på målarbutiken. Vi köpte ett par spannar färg och några nya rollar. Inom Ica för inköp av diverse överlevnads grejer sen hem igen. In Med pinalerna och vi välte ner frukosten sen var vi redo.

Maskeringstejp fram och sen gick det undan. Jag blev tjallig i magen och efter ett besök på huset lufsade jag ner och tog ett covid test. Hoppsan det var positivt vilket var negativt men jag var inte så värst förvånad. Alla är ju typ sjuka nu.

Men jag hjälpte Mollie en del och sen vilade jag en del. Jag hade fortfarande ont i ögonen vilket var väldigt jobbigt. Och så var jag ju tvungen att hålla avstånd från min dotter vilket inte heller är det enklaste. Hon fick inte ens en godnatt kram när det var dags för sängen. Det kändes inte bra men vi hade inget val.

                            Jag tror jag är smittad…

Jockarp.

Skogens design…..

Plommonskål.

Mollie hade handbollsmatch och jag placerades i sekretariatet. Jag gillar det då kan man se matchen samtidigt som man gör en insats för laget. Dom fick prygel men dom spelade bra vilket var glädjande.

Annars har tiden mest spenderats i verkstan bland våra svarvalster. Det är så väldigt många förfrågningar om vi inte ska sälja det vi gör och hitintills har vi inte varit redo. Men nu känner vi oss lite närmare dagen då vi faktiskt kan börja sälja lite egenproducerat. Vi jobbar på en instagramsida just nu vilket ska bli kul att dra igång. Ut över de svarvade har vi även börjat göra egen designade skärbrädor som vi gillar väldigt mycket.

Och så har vi nu fixat vår stämpel, vårt märke. Vid namn Skogens design. Boom.

Det rullar på.

Akacia skål 

Skärbräda i Ask.

Jockarp.

Finjasjön…..

En mat termos med champinjonsoppa, en termos med hett vatten till kaffe och äggmackor packades ner i ryggsäcken sen var vi redo. Mollie lämnades i skolan, en skola som just nu inte innehåller så värst många elever. Dom är 30 barn i vanliga fall i hennes klass nu var dom 9.

Hur som, hon till skolan och vi vidare mot Hässleholm och närmare bestämt Finja och dess sjö. Vi skulle vandra Finjasjön runt.

Det var en folktom plats vilket var skönt, vinden ven och det var väldigt kyligt när vi började vår vandring. Det var en skiftande tur. Träskmark, asfalt och mjuka stigar. Jag gillade det. När det var dags för lunch satte vi oss mot ett träd i och lät vintersolen leka med oss.

Hundarna älskade det och när vi efter 2,2 mil åter var tillbaka i bilen somnade dom tvärt. Vi var en aning slita även vi men det var en underbar skön trötthet.

Jockarp.

Friskförklarad….

Att bada men en vän är en riktig höjdpunkt, det blåste snålt och även lite regn föll på oss när vi satt på altanen och släppte ut allt som fanns inom oss, en riktig rensning. Inget klagande eller jämrande utan helt enkelt bara en utrensning av jobb, relation, familj och fritid. Tja livet helt enkelt. I två timmar satt vi där och blurrade i det varma vattnet. Mollie kom förbi och frågade om vi fortfarande satt i plurret. Japp.

Hon var på sitt rum den största delen av kvällen, vi har nämligen möblerat om och satt in lite nya möbler. Hon städade och dammade och flyttade runt på pinalerna. Jag minns min egen barndom när jag själv höll på precis så där. Jag byggde om mitt lilla rum till ett kontor sen satt jag där och lekte. Mollie är inte riktigt där. Men hon grejar med sitt på sitt vis.

Jag har inte tränat så mycket på sistone, ryggen smärtade nån vecka sen fick jag träningsvärk efter dagarna i skidbacken. Men eftersom jag jobbade hemifrån via teams och middagsrasten var satt till 1,5h så snörade jag på mej mina löparskor, visslade på Kennet sen drog vi upp på berget. Vi körde 5 km och det var mycket uppförslut. Jag kände att det brände i halsen, jag blev andfådd, en känsla jag sällan känner ;)

Mollie kom hem innan mitt eftermiddagspass avslutats men hon är stor nu och begriper det där med hänsyn. Så inga problem där inte.

Vi åt rester vilket gjorde att matlagandet inte tog så lång tid, bra var det för jag skulle på styrelsemöte med handbollsklubben. Mollie ville inte hänga med så hon och hennes lille kamphund fick bli hemma.

Jockarp.

På rull……

Vi har varit på rull en hel del den sista tiden vilket har gjort att jag inte prioriterat att skriva. Men nu kände jag en saknad efter det.

Ja den senaste veckan har verkligen varit upp och ner och smärtsam. Fröken särbo har inte mått prima och självklart påverkar det. Jag har försökt att stötta men när smärtan kommer finns det inte mycket man kan göra när man sitter på läktaren. Det är en obehaglig upplevelse.

Vi fick ta ett besök i den kungliga huvudstaden för ett läkarbesök. Efter det fortsatte vi norr ut ett par timmar och hamnade på Jädraås Herrgård. Hallo vilket ställe. På platsen hade det förr i världen funnits järnbruk och allt runt om kring vittnade om dess historia. Jag önskade så att vi haft mer tid och lite bättre väder för att utforska det lilla samhället. I stället tog vi en dag i Kungsbergets skidanläggning. Årlig Premiär för bräda och jag blev imponerad av mej själv. Det gick väldigt bra. Med mer mod och en aning nonchalans så vurpade jag rejält ett par gånger. Höger handen fick sej en rejäl smäll så den blev blå. Även bakhuvudet for i backen men en smäll. Men hjälmen skyddade innehållet som väl var.

Mollie har lirat handboll, det var dom första två matcherna denna säsongen. Jag var inte med och hejade men jag fick uppdatering om hur det gick. Mollie strutade vilket gladde mej oerhört.

Hon har börjat skolan och allt ter sej normalt ja förutom att vi fortfarande lever i en pandemi. Det är många som är sjuka runt om kring oss och även många barn i Mollies skola är hemma för diverse sjukor. Så länge vi mår bra är jag enormt tacksam. Det kan vända snabbt.

Vi har röjt i verkstan och fått lite bättre ordning. Jag har även fixat en ny liten variant på en lampa. En svarvad botten, en lampa i och en vas med nåt grönt trevligt. Vipps så fint ;) mer än nöjd minsann.

Jockarp.

Mörker…..

Hon är pigg iaf…..

Jag vet inte vad jag ska säga om det nya året. Men det har börjat tufft. Men det är väl då man ska se på saker positivt. Att allt bara kan bli bättre. Ja jag hoppas det.

Jag har tagit ledigt lite till på grund av vinterlovet. Jag prioritera att vara ledig när Mollie är det. Jag vet att det kommer en tid då hon inte bryr sej om vilket och då kan jag ju faktiskt prioritera att ta ledigt när jag vill. Var sak har sin tid.

Just nu befinner vi oss i Göteborg och jag är en aning rastlös. Vädret suger, regn, snö, regn om vartannat. Jag har en smärta i ryggen som kommer och går. Så har det varit i flera veckors tid och jag börjar bli en aning less på det. Detta gör att löpning inte känns som något bra alternativ. 

Ja på det stora hela känns det mörkt. Och ja. Det måste få finnas tid i livet när jag får känna så. (Bara det inte vara allt för länge)

Jockarp. 

Firande…..

Nytt år. Jag hann precis som vanligt fylla år dagen innan nyår. Det blev en fin dag som började med skönsång och kaffe på sängen.

Vi packade in oss i bilen och rullade mot Stockholm. Tanken var en utlandsresa men vi orkade inte med allt som pandemin stället till med. Så vi tog minsann bilen i stället. Några små stopp på vägen innan vi slutligen hamnade vid skutan Cinderella. Vi körde ombord, bytte om och tog oss till restaurangen som skulle bjuda oss på buffé från kocklandslaget. Det blev en njutfull sittning. Vi minglade runt en sväng på båten men vi var inte på festhumör utan gick in i vår hytt. 

Vi startade nyårsdagen med en räkmacka sen tog Mollie och jag en drink. Det gäller att passa på. Vi kom i land på eftermiddagen och då checkade vi in på ett hotell. En galet god nyårsmiddag slank ner. Mollie tog sushi, jag tog bibimbap och fröken särbo tog en Ramen. Alla var väldigt nöjda över sina val. Vi köpte med oss lite snacks och bingolotter sen la vi oss i hotellsängarna. Alla somnade innan tolv men jag vaknade igen av att jag trodde tredje världskriget drog igenom. Herregud. Folk är tokiga med sitt smällande. Jag kröp närmare fröken särbo och hon önskade mej ett gott nytt år sen somnade vi igen. Ett bra nyår helt enkelt ;)

Jockarp.

God jul…..

Okej så här är det. Jag avskyr julen och jag har nog alltid gjort det. Varför vet jag inte. Men när man har världens bästa och julälskande dotter så får man minsann ta sej i kragen. Gården har pyntats julfint, julkolor och kakor fixade. Klapparna var inköpta. Tja allt var klart för den stora dopparedagen. Detta gjorde att jag hade massa tid till annat. Halv sju på morgonen stod jag i jobbarbyxor och kängor på fötterna. Mössan åkte på huvudet och sen gick jag ut. Ved kördes på skottkärra in i källaren. 

Mollie vaknade och hörde av sej. Vi tog en promenad med miste K på berget innan det var dags för varm choklad och sista avsnittet av julkalendern. Vi satt tätt tillsammans i soffan och smuttade på det goda. En fin avslutning på programmet vilket var fint sådär på julaftonsmorgonen.

Mollie pysslade med sitt och jag fortsatte att köra ved, snön vällde ner och det blåste hårt. Jag tog en paus från jobbet och gick in i verkstad och svarvade mej en ljusstake. Mysigt. 

När jag kom ut såg jag att en häst rymt från hagen så den fick jag försöka lura in i stallet och låsa in i en box (det blev förmodligen i fel box) kall som en isbit gick jag raka vägen in och hoppade in i duschen.

Vi la oss i soffan och började titta på Hobbit filmen. Jag somnade som en stock. Jag hörde Mollie säga något om att du tittar ju inte mamma. Nä men jag lyssnar mumlade jag.

Innan klockan slog tre klampade vi in på undantaget. Vi såg stearinljuset tändas sen var det Kalle. Jag låg nära Mollie i soffan och herregud jag somnade igen. Jag fick ju nästan skämmas lite. Jag vaknade iallafall till julklapparna skulle delas ut.

Dags för julmaten och den slank ner i stora mängder. Efter det var det julklappsspelet som avlöstes med spelet Mig. Det lirade vi ett par vändor innan det var dags att bege sej hem igen.

Temperaturen stod på minus 8 grader. Jag var bara tvungen att gå ut på altanen och ta mej ett julaftonsdopp. Det var inget vidare att ta sej upp ur det varma vattnet, det var ihopbitning av tänderna minsann.

För en julhatare som jag så tycker jag att dagen förflöt väldigt enkelt. Så god jul alla fina.

Jockarp.

Arla morgon……

Shou sugi ban en japansk teknik.

Många sjuklingar och människor som vill vara lediga innan jul. Det var anledningen till att jag lillejulafton klev upp 04:00 och staplade pinnar i 8h. Man får försöka hjälpas åt. Men nu väntar lite välbehövligt jullov ihop med min dotter.

Mollie hade under dagen hjälpt mormor att städa inför julen, morfar satte in granen och myset klädde den. Bäst teamjobbet minsann.

Kvällen blev fantastiskt. Det var så längesen jag och Tant N drabbade samman men nu fick vi till det. Till uppesittarkvällen. Lite turbulent gällande duttande och glädjen var stor när hon duttat fram 25000 kronor. Att det sen visade sej att hon tagit helt fel siffror gjorde inte det hela mindre roligt precis ;) jag slog till och vann en hundring vilket jag var väldigt glad över. Självklart hade jag önskat att det var Mollie som pluttat fram det. Jag tror hon hade blivit väldigt glad.

Hemma i byn var vi sent och det blev hopp i lopplådan bums. Det hade varit en lång dag.

Myskväll….

Jockarp.

Fullrulle…..

Herregud vad vi har legat i. Grillning på torget mitt i julyran med Handbollsförening. Det var en trevlig stund, att prata med folk och samtidigt göra något bra för föreningen. Hemma klockan fyra på eftermiddagen igen och då drog vi igång med julbaket. Både pepparkakor och lussebullar. Kolorna hade jag levererat tidigare på dagen. Det går bra nu liksom ;)

Mollie har haft bestyr med sitt rum, alla kläder hon äger hade hon tagit ut och lagt på golvet. Jag informerade henne om att högarna skulle vara vikta och placerade i rätt hylla innan julen kom. Hon hade legat i minsann, för allt var vipps borta, jag har dock inte kollat vart kläderna ligger nu, men jag litar på henne.

Hon börjar bli en aning trött på skolan nu, hon pep lite om det häromdagen. Och som den förstående moderna jag är så sa jag till henne.
-Skit i att gå dit dom sista dagarna då.
Hon tittade på mej frågande och jag flinade lite, hon flinade hon med och sa:
- Så kan man väl inte göra.
-Klart man kan sa jag och la upp ett jätteskratt ;)
Jag vet att hon är alldeles för redig för att stanna hemma från skolan så jag var inte så värst orolig över att hon skulle vilja stanna hemma ;)

Jag har varit i verkstan och lekt lite, så himla mysigt. Jag testar nya saker och allt blir så vackert. Jag lägger ut krokar överallt gällande allt som handlar om trä och svarvning. Just nu har jag svartek på lut vilket känns enormt lyxigt. Och spännande.

Jockarp.

Hon kan inte se…..

Hon kan inte se vad som finns i mitt hjärta om jag inte visar det. Vi hade en hel dag framför oss Tillsammans. Jag tog en sväng med Kennet på berget så han skulle vara nöjd sen begav vi oss i väg. Mot Kristianstad. Vi satt och småpratade i bilen. Vi höll varandra i handen, jag smekte henne på kinden, jag hade ett väldigt stort behov av att vara nära henne. Hon verkade känna detsamma. 

Vi shoppade, åt god buffé. Samtalade och skrattade en massa. Jag är flockledare i vår flock men vi är helt jämställda. En tillit till varandra och dom starka band vi har till varandra kändes så starkt. Känsla av lycka fyllde mej till brädden. Och hon kan inte se vad som finns i mitt hjärta om jag inte visar henne. Jag visade henne lycka, tacksamhet och kärlek. Det var det som fanns i mej.

Hemma efter en hel dag på stan och hon började slå in klapparna till jul. Jag avskyr klappar och jag avskyr julen. Men den är viktigt för Mollie och kanske blir den även viktig för mej en vacker dag. Hon var lycklig när hon höll på och jag fixade med annat. Hon frågade mej ibland vad jag tyckte och vad hon skulle skriva på etiketterna. Jag njöt av stunden trots avskyn.

Mollie gick upp och jag och en kär vän hoppade i badet på altanen. Det blåste snålt och månen var stark mellan molnen. Välbehövliga samtal. Timmarna gick och tre timmar senare gick vi upp lagom skrynkliga. Klockan var sen men Mollie kom och sällskapade oss vid godisskålen. Och där satt vi en stund alla tre.

Vännen åkte hem och jag kramade min dotter godnatt. Jag tackade henne för en formidabelt bra dag och sa att jag älskar henne. Hon sa som hon alltid säger innan jag stänger dörren till hennes rum. - Vi ses i morgon mamma, med ögonen. - Ja det gör vi hjärtat blir mitt svar.

Jag gick nöjt ner och kröp ner i min säng. Och det slog mej att det kändes som att jag ännu en dag hade lyckats visa henne vad som finns i mitt hjärta…..

Jockarp.