Tre månader sen....förändringens vindar blåser snabbt..

Ja vad ska man säga?

Det har varit en minst sagt givande natt i natt, vaknade som så många andra nätter med näsblod, börjar bli ganska trött på de nu, sen gör det ju inte saken bättre att de är supertäppt i näsan så att man ska behöva andas som en torsk på torra land, nä nu är det dax att "killförkylningen" går över.

Har haft en del stora funderingar i natt vad det gäller både det ena och de andra, jag har kommit fram till en hel del faktiskt.

Pratade med min mor i går vad det gäller förlossningen, hon undrade hur jag hade tänkt mej de hela, hon ville veta om hon skulle följa med eller inte. I natt kom jag fram till att jag inte har hjärta att utsätta henne för det, de är ju inte normalt att ens mor ska följa med, men jag vill gärna ha henne med som trygghet och som chaufför, så lösningen på allt detta är att jag ska försöka få med mej två personer. Mor och en vän, en vän som är väldigt duktig både på massage och på andningsteknink och en vän som jag har stor tillit till, måste bara fråga så det är ok för henne med, ,de blir mitt lilla projekt idag.

Sen snurrade de en annan tanke i huvudet hela tiden, fick ett mail från min sk fru för ett tag sen.
Det handlar om vårt liv. Det handlade om många saker, framför allt att hon inte trivdes med sej själv och på sitt jobb.Att jag tog för mycket plats och att saker skulle göras på mitt sätt för det var de enda rätta. Det handlade om allt vi gått igenom den senaste tiden när vi försökt att få barn och varje gång blev ett misslyckande. Att vi behövde prata mer i vårt förhållande.
Men en sak som fastnat i mitt huvud var det om att hon tyckte att de var jobbigt att jag tog på henne och att jag ville vara nära, problemet var tydligen att min beröring påverkade henne så mycket så hon fick svårt att koncentrera sej. Hmmm kan man klaga på närhet?
Brevet avslutades med, jag citera.
Det känns som att vi kan lösa det här men då MÅSTE vi börja prata med varandra och komma fram till gemensamma beslut,
som personer som älskar varandra gör!

//Din

Visst är det fina ord, men ser man på det nu så var det väldigt tomma ord, för helgen efter dom orden skrevs så ramlade kläderna för en annan kvinna. Frågan är då hur ska man hinna förändra något på några få dagar? jag känner att jag inte fått en ärlig chans, jag känner också att de måste vara den mest egoistiska människan som går i ett par dojjor som jag är gift med. Hårda ord kanske, men de enda hon tänker på är sej själv, varken jag, barnet, vänner eller familjen betyder någonting för henne, de skulle möjlligtvis vara hennes "nya" fina vänner från 08 området då, men vi får väl se hur länge dom står imot när stormarna river.

Nej det är väl så att antingen så finner man en väg eller gör man en. Och hon har gjort en väg som går rätt ner i helvetet. Men man lärde sej som liten att man skulle behandla andra som man själv vill bli behandlad, så den vägen är nog den enda rätta att hjälpa henne att gå. För man behandlar inte en annan eller rättare sagt två människor på de vis hon gjort. Men sent ska syndaren vakna.





Hur kan man se så lycklig ut när man är så olycklig?
Duktig skåderspelerska

Gryning i Jockarp