Sista tåget har gått....

                     Ja kära vänner nu öppnar jag min bok.

Jag hade hopp om att denna blogg aldrig skulle läggas ut till allmän beskådning, det var tänkt att de skulle vara min sk dagbok och att jag skulle bearbeta mina innersta tankar och funderingar under en jobbig tid i mitt liv.
Jag trodde att mitt liv skulle ordna upp sej så att ingen skulle behöva ta del av och läsa detta grymma som jag ändå varit med om dom två senaste månaderna.
Ett svek och en mardröm som jag inte skulle önska mina värsta ovänner.
Ett svek som ingen människa någonsin skulle behöva gå igenom.

Men eftersom jag räckt ut min hand och delat ut min sista chans till min sk fru och hon tog varken chansen eller min hand, då ser jag ingen anledning till att andra människor INTE ska få läsa och se vad hon har gjort mot mej och vårt ofödda barn.
För er som inte läst bloggen så finns det en kortfattad bakgrundsberättelse på första sidan den 1:e nov, så att det blir lättare att förstå.

Nu är det två veckor kvar till lilla knytet ska komma, och min sk fru har vänt oss ryggen en sista gång, så det är väl dax att gå vidare, stolt och stark och med huvudet högt för jag har iallafall gjort allt som står i min makt för att försöka få henne att förstå att jag och vårt barn behöver henne.
Men valet har varit hennes och det har det varit sen den dagen hon beslutade sej för att lämna oss.
Hon valde att lämna mej i kanske den känsligaste tiden i hela mitt liv, när det var 10 veckor kvar tills vårt barn skulle födas.
Jag har mått fruktansvärt dåligt i två månaders tid nu.
Jag har svävat mellan hopp och förtvivlan, jag har känt en rädsla och en maktlöshet som jag aldrig känt förut.
Allt pga en enda människas val och handling.
Om vi nu hade gjort inseminationen i Sverige, ja då hade vi aldrig suttit i denna sitsen, då hade hon varit tvungen att ta sitt ansvar för sina handlingar, men nu när knytet är gjort av kärlek i vårt grannland Danmark så har hon ingen laglig skyldighet mot varken mej eller knytet, inte ens nu när vi är gifta ( Det är på gott och ont)
Men jag personligen tycker att lever man i Sverige så ska man gå under svensk lag, men det är en sak jag ska jobba på att informera andra människor som är i samma sits, att detta faktiskt kan hända. Även om det inte finns i ens vildaste fantasi att man ska bli lämnad och bedragen när man är mitt uppe i det vackraste som kan hända i ens liv.

Som jag sagt innan så kan jag inte förstå att jag sitter i denna sitsen. Dom kunde inte ens hitta på ett avsnitt i dallas om detta stora svek, så Dallas släng dej i väggen, här kommer Jockarp.
Men vi har bott i hop i fem år och ändå känner man inte människan, jag kan inte förstå att en människa som stått vid min sida i fem års tid, en människa som stått stadigt vid min sida när det stormat reält, vi har gått igenom så mycket tillsammans, och nu hade vi äntligen nerförsbacke.
Vi väntade vårt första barn och hade planer på fler, vi var nygifta och jag var lycklig och kär.
Men då var hon tvungen att fördärva allt, har det gått för lätt för henne?
Hon kom på att hon skulle förverkliga sej själv, det är ju så dax nu, och enda sättet hon tyckte de skulle gå att göra det på var att förnedra mej och vårt barn.
Först slänga iskallt i ansiktet på mej att hon inte ville ha vårt barn och sen erkänna rätt och slätt att hon hoppat i säng med en annan kvinna tre veckor efter vårt bröllop, det var minsannn starkt gjort.
Jag vet faktiskt inte om hon kunnat gjort på något annat sätt, så det skulle kunna såra mej mer. Bra jobbat.
Och nu sprider hon ut och kallar sej misshandlad, Haha välkommen till min värld.

Men jag hoppas att som många har sagt till mej att de är hon som kommer att må dåligt i all framtid (frågan är bara har hon vett till de)  för detta hon ha gjort mot oss, hon kommer att undra och fundera på hur vårt barn mår och vad de gör. Hon kommer att tänka om tre fyra år vad Fan har jag gjort.
De kan hon ju göra, för då sitter jag i soffan och lyssnar på små barnfötter som tassar runt på vardagsrumsgolvet och leker och lär sej livet.

Och då har jag förhoppningsvis kommit över denna självupptagna egoistiska människa och mitt hjärta tillhör någon som förtjänar det betydligt mer än vad hon någonsin gjort, och vem vet det är kanske fler små knyten på väg.....

Så till er nya som gamla läsare så skulle jag vilja uppmana er till att om ni tycker att min blogg är läsvärd och att det känns viktig att andra människor får veta hur snett det kan gå, så hjälp mej sprida detta.
Det är iallafall otroligt viktigt för mej att folk vaknar upp och att min sk fru får sej en reäl tankeställare till vad hon ställt till med, så att hon inte sätter fler barn till världen och sedan bara lämnar dom i sticket och hoppa på nästa tåg....

Tack


Ett liv pågår i Jockarp.