Munkavel, bortfall, och under....



Skogspromenad.

 Tack för alla kommentarer här på bloggen. Många gratulationer. Och en del kommentarer är stöttande andra beklagande och frågande och sen har vi ju dom som är ilskna. Precis så är mitt liv just nu, det är som en bergodalbana, ibland går det upp en bit men sen går det neråt i en rasande fart. Men jag känner ju att jag mår bättre av att prata och skriva om detta sjuka jag varit med om.
Dom första två veckorna efter vi hade separerat så var jag belagd men så kallad munkavel, för att min sk fru skulle sitta på sin kammare och fundera över hur hon ville leva sitt liv, om hon skulle välja mej och vårt lilla barn eller om hon skulle börja ett nytt liv men en dröm om ett jetset liv i huvudstaden. Svårt val....

Men den första veckan men den sk munkavlen rasade jag åtta kg, så jag var nästan nere på den vikt jag hade när jag blev gravid och då var det bara tio veckor kvar till förlossningen, så det var minsann en reäl bantningskur. De intressanta i detta är att när jag blev gravid så var min sk fru jätte noga med att jag skulle få i mej rätt mat, hon var så söt och omtänksam som hon alltid varit mot mej, De skulle vara fisk två tre gånger i vecka, och frukt och grönt, och gnäll om att jag åt för mycket godis.
Men hux flux betydde det ingenting.
Det spelade henne ingen som helst roll hur jag och vårt barn mådde, hon lyfte knappt på ögonbrynen när jag sa att jag rasat så mycket i vikt pga att jag saknade att ha henne nära och i mitt liv.
Hon sa bara att hon fått magsår, en diagnos som hon ställt på sej själv, inte visste jag att hon studerat till läkare, och losec åt hon minsann också, fast dom var givetvis inte på recept.
Jag sa till henne en dag, att vi mår dåligt båda två och det beror ju klart på att vi älskar varandra annars hade vi ju mått fin fint. Hon flinade till lite och sa iskallt. Ja du säger det.

Samma dag när jag var nere hos henne där hon nu bor, så skrattade hon och jag sa att jag tyckte det var mysigt och härligt att höra henne skratta. För skratt är vackert och hon är vacker och vackrast är hon när hon skrattar.
Men då säger hon bara till mej. Jag skrattar åt dej och inte med dej, hmm hur kan man bete sej så mot en person som man levt med så länge, jag bara undrar?
Hon har satt upp en sköld mot mej, en sköld som hon absolut inte behöver ha mot mej.Hon borde ju vaknat upp när alla vännerna vänt henne ryggen. Men om jag förstått rätt så är det ingen som upplyst henne om vad hon har gjort, hon har vänt en fru och de barn som skulle bli hennes ryggen och det tycker jag är sorgligt. Hon behöver förmodligen hjälp och någon både ju kunna hjälpa henne.

Förövrigt har jag räknat lite på hur många som försvunnit från mitt liv dom sista åtta veckorna och det är inte mindre än två hästar en katt och en fru. Men jag ska absolut inte klaga jag har ju fått de vackrast som finns, och lilla änglen ligger nu och vilar sej för idag har hon varit ute på promenad och kollat till Månsagårdens imperi med både mamma,mormor, morfar och hundarna.
Det måste börjas i tid.

Jag känner att jag börjar få ordning på mitt liv, trots bergodalbanan , det var känslomässigt på förlossningen och på BB, pga att på BB fick bara partnern vistas, och de resulterade ju i att jag och Mollie inte kunde ta imot så värst mycket besök, för partner hade jag ju inte. Men jag messade en hel del och de var ju trevligt men trevligaste av allt var nog att min gamle vän hörde av sej och grattade, han som vänt mej ryggen för att han inte kunde få ha en egen uppfattning om vad som hänt i denna soppan. För en person som jag känt i 20 år, vet jag hur han tänker och det är inte som hans sambo med familj och de gladde mej oerhört att han äntligen kunde stå upp för det han tycker...och höra av sej, det finns hopp.

Men väl hemma på gården och i vår lugna vrå så myser vi mest hela tiden...och njuter av varandras närhet, vi ligger och tittar, tar och lär känna varandra och jag tycker det är hur häftigt som helst, jag älskar mitt nya liv...Det kan ju bara bli bättre och bättre....




Mys Mollie, mitt allt.



Lycka i Jockarp