Något har uppenbarligen hänt med mej, jag känner det så tydligt. Den där tillfredställelsen av livet. Jag har ett inre lugn som jag aldrig haft. Jag har full tilltro till att det som sker det ska sker. Att allt har en mening. Jag vet att jag stått emot stormar där andra skulle blåst bort.
Jag är än mer övertygad om att min bok skrivits långt innan jag tog mina första små stapplande steg här på vår jord. Att varje blad har texter med ord och meningar om hur mitt liv ska levas. Jag tror att alla val jag gjort i vägskälen jag stått vid redan varit förutbestämda. Att jag kanske trott att det är jag som gjort valen, men att det i själva verket redan varit klart vilken väg jag skulle gå.
Jag drog några kort, det var längesen jag gjorde det och det stämde så otroligt väl in med min sinnesstämning. Att jag är tillfreds med mej själv, att jag inte försöker förbättra något, inte förfina något, inte öva upp något. Att jag är i vila och helt fri från band.
Jag har förstått att livet förändras ständigt, det utvecklas, dör och återföds. Jag har utvecklats, jag har dött och jag har återfötts. Det är ett enda stort hjul som snurrar. Ibland har mitt liv varit totalt nattsvart, jag har kämpat för att ta mej upp från det bottenlösa hål. Jag har sårats och i det har något i mej dött, samtidigt har något återfötts när jag starkare än nånsin lyckats se ljuset igen. Känna ljuset och vara i ljuset. I dom lägena har jag känt en tacksamhet för det svåra, det som dött i mej har också lämnat plats åt nytt ljus och det är så troligt vackert.
Att jag inte är en efterföljare, en imitatör av någon annan, jag är en ursprunglig individ och jag tror att jag i det hittat kärnan. Jag vet vem jag är. Ja, det har tagit ett tag men just nu behöver jag ingen guide, ingen handbok. Det känns som jag sökt något en lång tid och äntligen har jag funnit det. Vad det är vet jag inte riktigt men jag känner att det är något väldigt bra.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar