Jag tror att jag stressat mina fötter lite mycket dom sista veckorna, asfalt löpning ihop med lite uttjänade dojor gör att vänsterfoten lackat ut.
Att vakna upp och med ens känna smärta i överdelen av foten var inget muntert uppvak precis.
Jag lät myndigt bli min tänkta löptur.
Istället tog jag en kopp kaffe och tjittjattade lite. Jag är inne i en väldigt social period i livet, det märker jag. Jag är som en målsökande missil vad det gäller möten med människor. Jag älskar den sidan hos mej själv. Vissa dagar kan jag prata med vem som helst om vad som helst. Detta var en sån dag. Vilket var väldigt bra.
Vi skulle nämligen till stan på en smådjursutställning. Mollie har ställt ut kamphundarna i flera år nu och gårdagen var alltså inget undantag. I två timmar satt vi på en filt med hundarna och pratade med barn och vuxna. Alla fick klappa och många var liksom jag, bara pratsugna. Så underljuvligt med dessa möten.
Prisutdelning sen hemgång.
En lady från vår kära huvudstad kom på besök och vi drog till stranden bums. Sjukt varmt i byn och vi behövde se havet.
Vi satt och filosoferade, Mollie badade, en bra balans, alla nöjda.
Så var hänt extra igång igen. Jag gillar dom där brudarna som jobbar på den tidningen, dom vet verkligen hur man skapar rubriker. Ja dom gör väl helt enkelt sitt jobb ;)
Kvällen hade jag fortfarande inte stillat min socialaådra, jag ville ha mer. Jag ville in till festivalen i stan. Men lilla fröken Vilhelmsson satte stopp för det. Hon ville vara hemma. Humf. Hennes ord min lag just då.
Men idag ska det festivalas hade jag tänkt.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar