Läran....

Alltså den finsmakaren....

Den sägs vara god....

Vi hämtade upp mormor och morfar, vi hade planerat en lite utfärd för dom. Att få till en tur som är intressant, rolig, lärande och god. Det var ungefär det som var tanken.
Och jag levererade minsann stort.

Vi körde mot västkusten och dom gissade hej vilt om vart vi skulle. Vi gav ledtrådar och vi flinade. Min mamma var den som lyckades lösa målet innan vi var framme. Och självklart hade dom varit där innan, vilket jag inte visste. Men dom har varit typ överallt.

Stället var Wapnö gård. Wow vilket ställe säger jag bara. Ett ekologiskt kretslopp. Jag blev grymt imponerad över hur allt hängde ihop och var i behov av vartannat för att existera. Det fanns ca 1400 mjölkkor och cirka 2300 kalvar och kvigor och alla var frigående. Mjölken som mjölkas från en mjölkningskarusell där 60 kor åt gången mjölkas på 17 minuter åker bums via rör till det egna mejeriet.
Det fanns ett ko-BB där korna förlöste sina kalvar i en gigantisk ligghall.
Där fanns ett kalvdagis där kalvarna fick gå tillsammans med sina kompisar i olika åldersgrupper. Där var det lek och bus i halmen.

En biogasanläggning som gav energi i form av el, värme och kyla. Självförsörjande alltså och allt detta men hjälp av koskit.
Mollie var nyfiken och räckte upp handen och frågade frågor och ja, jag var stolt över henne. Hon har ett mod att våga fråga, precis så jag vill att hon ska vara.

Ett slakteri höll på att byggas för att djuren ska kunna avsluta sina dagar på gården. Ett ölbryggeri fanns och en gårdsbutik. Det fanns en restaurang med sjukt god mat. Vilken kom från gårdens djur och växthus. Alltså vilket ställe. Hade jag bott där hade jag aldrig behövt lämna stället. Grymt.
Jag fick ett tips om en föreställning till hösten, Mord på Wapnö. Där äter man en trerätters middag och ser på teater och försöker sej på at lösa en mordgåta. Dit ska jag har jag bestämt, jag ska bara ordna med en dejt som inte är allt för skraj, för det lär bli mord och inga visor :)

Vi provade på köket och åt en supergod lunch och under tiden fick jag nys om ett glasshak av en böna som kommer från staden.

Vi lämnade gården (slottet) och begav oss mot glasshaket och mycket har Leonora Vilhemsson varit med om under sina 41 år men denna glassen var enorm. Den var både sjukt stor och sjukt god. Mollie som sällan går bet på något i matväg fick ge upp och faktiskt mata soptunnan med en klick glass. Vad stället heter? Riccardo glassfabrik & antipasti bar. Och ligger i Halmstad ute på vischan ;) Helt klart värt ett besök.

Ja dagen var perfekt, jag var med människor jag tycker om, i en vacker miljö, jag lärde mej nya saker, jag fick vara utomhus och jag fick fylla min mage med godsaker...
En dag i min smak, tack för det.

Ett slott och en prinsessa...

Jockarp.