Sommarminnen.....

Nån slags rutin har smugit sej in i mitt semester mode. Löpning direkt från sängen. Jag gillar den rutinen. Jag fläskade på med 13 km och det i ett grymt uppförslut. Jag stötte ihop med ett par gubbar som rastade sina hundar. Dom flinade och sa ironiskt att jag hade bra fart. Det hade jag inte. Jag gav dom långfingret och mitt bredaste leende och önskade dom en förträffligt härlig dag. Som jag älskar småstadslivet.

En kvinna som jag saknat väldigt mycket kom uppkörandes mot palatset. Ibland blir längtan svår och på tok för lång. Tre veckor har varit allt för långt för oss.
Men nu är alltså ordningen återställd och vi kommer spenderad mycket tid ihop. Vi gick all in på altanänget. Så mycket att prata om, vi bara slappade i soffan och lätt munnarna gå ;)

Mollie och jag levererade inte precis någonting under dagen, vi njöt av livet, hon pulade med sitt och jag låg på soffan. Jag får snart liggsår ;)

Kvällen spenderade vi vid havet. En minigolfrunda vilken Mollie fick segerglassen efter. Om det var fairplay är skrivet i stjärnorna. De anordnades en tips och bingopromenad i anslutning till golfbanan och den skulle vi självklart medverka i. Mollie tog tips frågor och jag tog bingo. Hon läste frågorna själv och hon svarade på dom själv, hon är klipsk, jag kände mej oklipsk men jag vann minsann ändå. Två rader och bingo. Tjoho..

Vi gick längs havet och tittade på svanarna, på ett lastfartyg och på människor som hoppade från bryggan. Vi kramades och vi skrattade, vi hoppade på stenar och vi satt tätt tillsammans och filosoferade. De var en sån där kväll som man lägger till i minnet och plockar fram en gråruskig Novemberdag som vägrar att bli ljus.
Då plockas sommarkvällar som denna fram. Jag är enormt tacksam för att dessa finaminnesdagar kommer till mej och Mollie, att vi ser känner och njuter av dessa dagar som vi har tillsammans. Hon och jag.

På en sten vid havet...

Jockarp.