måndag 23 juli 2018

Emojs.....

Humf...Kan gå..


Tidig morgon och halvmaraton distansen skulle avverkas, inga större problem, jag känner mej stark i kroppen. Men troligtvis kändes jag mej starkare än vad jag faktiskt var. Jag körde lite off road och snubblade över en rot som fick mej att falla pladask. Jag brukar klara parera dessa rötter som försöker fälla krokben på mej. Men denna dag klarade jag det inte. När jag låg på marken och smakade av skogens pågående förruttnelse så funderade jag över varför jag inte tog för mej. Jag kände en grym smärta i min vänstra arm, den som råkade brytas under min storhet på skateboard. Bröst, mage, armar och ben var andra delar av kroppen som dämpade fallet. Varför tog jag inte med händerna? Är det något fel på mej?
Jag ville inte resa mej upp, jag var rädd för vad som väntade mej men jag fick en känsla att det är to do or die. Upp och hoppa Leonora. Jag reste mej och såg att det rann blod från benen och från magen. Armen smärtade och bröstet sved.
Jag sa: fan Leonora det där var väl väldigt onödigt gjort. Jag började springa och det stramade både här och där, men hem kom jag.
Mollie började plåstra om mej med toapapper bums. Hej mumier.

Vi körde till tant N och det blev en väldigt chill och skön stund, behövliga samtal. En uppdatering helt enkelt ;)
Det ringde en kompis till Mollie med frågan om hon ville följa med och bada. Det ville hon så vi tackade för oss och drog hem för att hämta badkläderna och sen i väg igen. Jag lämnade myset och fick med det tid till att styra upp lite hemma. Röjsåget åkte fram och jag gick fullständigt bananas på nässlorna som verkar klara torkan helt perfekt. Svetten öste av mej för andra gången den dagen. Pust.
Vattenpaus och jag gick in och grejade lite, jag tömde mysets fritidsväska och hittade en hög med pärlplattor. Ja vad vore samtal i text över telefon utan emojs?

Min vän kom för att hämta några halmbalar, ibland kanske man är lite övermodig men vi var helt tillfreds med att det skulle gå fin fint att ställa tre balar på varandra :)
Innan hemfärd så fick vi en timme i skuggan på en vedstock. Där satt vi och pratade och tittade på molnen. En fin stund med fina samtal.

Myset hämtades upp och middag lagades.
Jag gav förslaget om att sova ute under stjärnorna. Hon nappade tvärt på idéen. Popcorn och film i soffan på altanen. Detta livet.....

Grymt..


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar