Vi lämnade byn tidigt och tog sikte på Nusnäs. Det lilla samhället intill Mora där den berömda dalahästen kommer i från.
Jag intervjuade en anställd som satt och målade på en häst. Varje häst görs för hand, allt från att täljas till att målas. Vilken hantverksindustri. Mollie köpte sej en liten blå dalahäst. Jag skippade det och hoppade istället upp på en bjässehäst som stod utanför. Jag kände där att takterna med ridning satt minsann fortfarande i ;)
Mat intogs precis intill vasaloppsmålet och för dagen var det målgången på cykelvasan. Mycket folk och go känsla. Tänk att jag själv passerat den där skylten i fäders spår för framtida segrar. Och det springandes. Otroligt.
Vi drog vidare upp mot Grövelsjön. Vi passerade renar som nonchalant gick mitt på vägen och gjorde inte mycket ansats till att flytta sej. På en nerlagd gammal mack stod det en älg och mumsade på några strå gräs. Vi befann oss på en plats där Vägskyltar kom med mils mellanrum. Öde och vackert.
Vi boade in oss i stugan och jag hoppade i löparskorna och gav mej av mot kalfjället. Det var bedårande vackert. Jag var helt ensam och jag hade hela naturen för mej själv. Det var omöjligt att sluta springa. Två timmar senare ringde det och frågan som ställdes var om en björn tagit mej. Nä svarade jag. Jag leker på kalfjället och jag älskar det. Innan jag kom hem råkade jag gå ner mej i ett slukhål. Dyngsur upp till knäet. Men vad gjorde väl det.
Vi drog till Fulufjällets nationalpark och tog oss fram till Sveriges högsta vattenfall vid namn Nupeskär. Vidare till nipfjället och vi möttes av galet vacker utsikt.
En tur på Grövelsjön och in i Norge åkte vi, det med en gammal fiskebåt. Vi passerade det tyska krigsplanet en Heinkel 111 som tvingades nödlanda på sjön 1941 och som legat kvar där sen dess. Lite historia fick vi med där ;)
Vi vandrade runt en mil varje dag och Mollie var grym. Hon imponerade stort. Vi drack kaffe på fjället till utsikt av renar. Vi plockade blåbär och letade efter fjällblommor, vi hoppade över små vattendrag, vi upplevde, lärde och njöt. Och självklart vi skrattade hejdlöst emellanåt.
De svenska fjällen bjöd oss verkligen på några helt fantastiska dagar.
Tack för det.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar