Diktatur och konst.....

Kväll av höst....

De finns mer än löpning som hjälper mej i livet, släppa taget och må bra.

Mollie Vilhelmsson, hon den där lilla filuren som funnit vid min sida i snart åtta år.
Hon låter mej vara en del av hennes liv, jag vet att det kommer att förändras över tid så jag njuter väldigt just nu.

Tydligen samtalas det mycket om politik i skolan nu och det gör även vi, vi har vänt och vridigt på ämnet under några dagar.
Under en hundpromenad traggade hon hela rundan om dom olika partierna.

Jag gillar att hon är intresserad och att hon söker svar. Hon ville ha reda på vad jag ska rösta på den 9 September, självklart svarade jag henne, då ville hon ha reda på varför och jag gjorde sjukt bra uppdelningar och redovisade vad partierna i det stora hela står för. Jag blev imponerad av mej själv ;)

Hon berättade om hur det gick till att rösta och nu ska hon självklart få följa med och se hur det går till irl.

Hon är spänd och förväntansfull.

Hon har även blurrat om demokrati och diktatur nu i några dagar. Tydligen hade även det diskuterats i skolan, jag flinade när hon berättade att en klasskompis röstat på att det skulle råda diktatur, en elev av 32, ganska bra ändå.

Vi hade middagsgäster vilket var väldigt trevligt, trevligt var det också att barnen höll sams hela kvällen och hade det supermysigt. Det är inte så vanligt och efter en skoldag kan det lätt bli lite friktioner av tröttheten.
När barnen mår bra blir det tid över för mammorna och tjittjatta så det pysslade vi med.

Mollie har en enorm konstnärlig ådra som pulserar och eftersom vi har en väldigt begåvad konstnär i vårt liv så säger hon ofta att hon vill ta en bild som hon sen ska skicka till vår kära konstnär.
Innan nattningen skulle ske skulle jag stå modell med ett badmintonrack i handen, instruktionen löd, Lite mer inlevelse och lite proffsigare mamma. Jag skrattade rakt ut när jag hörde min dotter stå och domenderar om hur hon ville ha sitt motiv (läs jag) ståendes. Faktum var att bilden blev helt ok. Och ja Mollie var supernöjd ;) Dock oklart om den kära konstnären är av samma åsikt.

Konstnären ja, hon hade under kvällen informerat mej om att bilden på mina fötter säljer som smör under en pågående mässa vid namn Formex och pågår i våra kära huvudstad.
Hur galet är inte det då. Att resan började med att jag fick några rader via instagram, vi träffades, tyckte om varandra, bilder togs. Bilder som just nu säljs, bilder som ska pryda väggar i hem. Mina fötter ska hänga på väggen hos människor som inte vet vems fötter det är och jag kommer inte veta i vilka hem bilden hängs. Helt galen känsla.
Nja med lite efterforskning kanske köparen av bilderna kan komma underfund med vem modellen är. Bilden är nämligen döpt till Leonora.
Mäktigt, ja jag vet ;)

Jockarp.