onsdag 12 september 2018

Jackjakt....



04:20. Ring ring. Att det betydde att jag ska gå upp då kändes helt overkligt. Trött som en gnu hasade jag mej upp. Jag gick förbi hallspegeln och blev något skrämd av vad min blick mötte. Usch jag såg allt annat ut än just levande.
Blixtsnabbt arbete med morgonbestyren sen vidare ut i bilen.
uppdraget var solklart, jag skulle vara behjälplig vid en alkotest.

Uppdraget slutfördes 08:00 och därifrån fortsatte min dag. Mot Ronneby för en utbildning.
Utbildningen har innefattat två tidigare tillfällen och människorna har jag börjat gilla skarpt. Det blev ett kärt återseende och det var kramar och massor av skratt.

Eftermiddagspasset bestod av ännu mera skratt, jag hade varit uppe på tok för tidigt för att klara hålla mej för skratt när tillfälle gavs. Jag fick ett extremt starkt skrattanfall och nä det gick inte att hejda på något sätt i världen. Jag lät de komma och jag lät det passera. Det med tårarna sprutandes. Även mina klasskompisar flinade med mej, det utan att egentligen veta anledningen till anfallet. Jag var inte heller på det klara med vad jag egentligen skrattade åt, det var nog bara min trötthet och min något tokiga hjärna som gick igång ;) Härligt var det i alla fall.

Dom andra skulle bo över på hotellet men jag hade en väntande dotter hemma i Jockarp. Golfträning stod på vårt gemensamma schema och det gick förträffligt bra.
Hon spelade för dagen sitt allra första golf hål. Ett par 3 hål. Det krävdes dock några fler slag för att nå hålet, men hon tog sej imponerande hela vägen dit. Hon var glad, jag var glad.

Hem och lite mat i magarna sen väntade en jakt på en jacka. Vi sökte igenom hela palatset utan att nå ett tillfredställande resultat. Hur kan något bara försvinna? Nu är jackan även sökt på fritids och i skolan. Måtte vi hitta den, men hur är det nu, - den som söker den ska finna. Så ja, vi söker vidare.


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar