Ännu en dag som var vigd för sömn, det gick ungefär lika risigt som dagen innan, men jag bet mej kvar i sängen. Jag låg helt still och kände när min kropp åter fylldes med liv. Jag blundade och tänkte, här vill jag ligga och jag vill inte se, jag vill känna. Det pysslade jag med en stund. Jag bara låg helt stilla och kände. Jag fångade tankarna som flög förbi, fångade och släppte dom. En magisk känsla. Jag behövde inte gå upp till något, det fanns inga måsten. Kroppen fick tid att vänja sej vid rörelse. Ett Bomullsmjukt uppvak. Så brukar det inte vara. Det brukar vara att mitt huvud har en idé bums när jag vaknar och då få kroppen följa med, vare sej den vill eller inte ;)
Jag fick en idé och den fångade jag och gick upp. Skor på fötterna och ut på begret, joggandes. Jag tog det lugnt och jag låg stadigt i rörelse och tankar. Jag analyserade känslan och jag konstaterade att det sällan finns dalar och toppar när jag är inne i natttjänsten. Kroppen är avslappnad på något märkligt sätt som den annars aldrig är. Den är oftast på helspänn, redo för nya saker att uppleva i livet. Bra det med så klart men skillnaden var stor och jag gillade det väldigt när insikten landat i mej.
Lugn, ro och frid är nog ord jag vill använda gällande den känslan.
En mils löpning och kaffe på det. Ett samtal med Bonde produktionen vilket var trevligt. Jag fick lite info om hur klippningen fortlöpte och hur framtiden kommer te sej.
Mollie hörde av sej om att hon skulle hänga med en kompis hem, detta gav mej mer tid att fylla. Jag tog en promenad på berget, jag samtalade med en trevlig böna hela rundan, efter att pratat under milen var jag sliten i rösten, men jag fick ta det helt enkelt ;)
Mollie hämtades från kompisen och lämnades av bums på undantaget. Själv skulle jag bege mej på föräldramöte. Det har varit en intensiv vecka och det ser ut att hålla i sej ett tag till.
Föräldramötet gick fint. Därifrån vidare till ännu en natt i vedsvängen. Hua.
 |
| kl 02.30-mindre än pigg... |
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar