onsdag 19 september 2018
Kan det vara nåt?
Lite sömn, anledningen var ett nattligt telefonsamtal som drog i väg med tiden.
Det är helt okej att kliva upp klockan fem på morgonen efter några få timmars vila när hjärtat skrattar och ler.
I kroppen var jag lite stel när jag tog mina första steg men jag ser det inte som något konstigt, inte alls faktiskt ;)
Ibland är det nog bra, att vara trött i knopp och kropp. Det är sällan att det hänger ihop har jag märkt, men just denna morgon så var dom två i nån form av härlig trött symbios.
Jag gav maratonet en tanke, kanske just för att det stramade lite i mina muskelfiber. Men tänk ändå att jag sprang mitt lopp i hop med en snubbe som slog till med världsrekordet på sträckan. Tja att han kom in i mål ett par timmar före mej var egentligen inget jag la så mycket fokus på. Men mäktigt ändå.
Vedsvängen och det gav mej ännu mer tid att tänka, fundera och känna.
Kär och kärlek, det är något jag oftast gillat att fundera över. Ja det har ju funnits livskriser där anledningen just har handlat om det, som då inte varit allt för kul att tänka, fundera och känna av. Men oftast är det ljust.
Det slog mej under mitt filosoferande i ämnet att jag har inte den blekaste aning om hur det är att vara kär i mej. Inte heller har dom damer jag blivit förälskade i och där det gått över till kärlek haft en aning om hur jag har älskat dom. Är inte det en märklig tanke?
Självklart snurrade jag lite till och funderade på hur jag skulle beskriva kärlek för en person som jag är kär i. Är det ens möjligt att förklara den känslan i ord och behövs det?
Det är kanske så med kärlek att det inte går att beskriva utan det måste verkligen upplevas.
Och när vet man att det inte bara är passion, kanske en passion som inte övergår i kärlek, hur vet man det? När är det kärlek?
Det finns dom som råder mej att inte filosofera och snurra så förbaskat mycket på allt men jag tvivlar på att jag skulle kunna sluta. Och varför skulle jag? jag tycker att det oförklarliga är väldigt intressanta ämnen.
Så vad är meningen med livet? -Skojar bara- Tror vi lämnar det därhän idag ;)
Men ett par varv till av snurr blir det nog med all sannolikhet innan jag släpper tanken på kärlek.
Lite mer praktiska övningar i form av att klippa gräset pysslade jag med under eftermiddagen, det luktade sagolikt gott. Som jag saknat den doften under sommaren. Jag hoppas på en grönskande höst helt enkelt.
Kvällen bjöd på ett pass på golfbanan, jag provslog lite med Mollies lånade klubba. Tror minsann att det kan bli min nästa utmaning, jag vet att Mollie tror på mej i alla fall och det räcker långt för att jag ska ge det ett försök. Men inte denna säsongen. Men kanske nästa ;)
Jockarp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar