Första hålen.....

Koncentration...

Min löparkarriär började men en ny vänskap. Vi gick på promenad med barnen på vårar ryggar, ibland flera gånger i veckan. Den vänskapen började gro under en tuff tid i mitt liv, då när jag var nybliven mamma, när jag dumpats efter att ringen på mitt vänstra ringfinger bara glimmat ett par veckor. Jag behövde röra mej och jag behövde prata. Min nyfunnevän var min promenadvän och hon lyssnade. Att det inte blödde ur hennes öron är ett under.

Under en promenad kläckte vi idén om att resa till New York tillsammans och vi kunde ju inte bara åka dit för att hänga. Nä vi kom på att vi skulle springa ett havmarathon. Ingen av oss hade precis någon erfarenhet av löpning, så vi började träna. Vi tränade ihop och vi tränade själva.
Vi åkte till New York med våra barn och våra mammor. Vi sprang loppet och efter det har det blivit en hel hög med andra roliga löplopp.
Vänskapen har hållit i sej genom åren. Vi träffas inte så ofta som vi vill, det på grund av våra familjeförhållanden och jobb. Men vi ses då och då. Oftast för en lunchdejt.
Men Lördagsmorgonen var annorlunda, vi fick till en dejt utan barn och vi upplevde gamla minnen. Vi promenerade på berget och vi pratade om livet.
Jag får enormt med energi i det sällskapet och jag fick till mej att känslan var enormt ömsesidig.
Jag konstaterade att mängden vänner man har i livet är helt ointressant, ett par stycken räcker, om det är rätt vänner. Jag har haft förmånen att träffa rätt några gången vilket jag är enormt tacksam för.

En rejäl klubba ;)

Efter besöket drog vi till golfbanan. Mollie tränade på puttinggreenen och det gick bra, jag blev impad.
Vi stötte ihop med morfar som precis spelat klart 18 hål. Honom fick vi med oss på lilla 9-håls banan. Han visade oss och lärde oss hur det är brukligt att man uppför sej på en golfbana. Tja så nu kan vi det.
Vi gick några hål och jag måste säga att det var minsann klurigare än jag trodde. Mitt allra första golfslag gick sådär. Jag började med att lusa till bollen så den flög från lilla banan över bilvägen upp på 18-hålsbanans ena green. Jag skickade över morfar för att hämta den ;)
Det var så många olika klubbor och välja mellan, alla dessa val. Det var lurigt att få ner bolluslingen i hålet. Men det gick bättre och bättre ju mer vi spelade så ja, jag tror nog att det kan bli något väldigt bra av det.

Från golfbanan till Karlshamn. Vi strosade planlöst runt lite på stan och pratade med folk. Vi köpte lite blommor och självklart lite lördagsgodis.
Efter det blev det restauranghäng. Thiamat för dagen, galet gott och så väldigt mysigt att bara sitta ihop med myset och filosofera och provsmaka varandras mat.
En bra dag alltså.

Äta med pinna....

Jockarp.