Vänskap....

Fortfarande inte okej i halsen för löpning. Jag mår förträffligt bra för övrigt men hostan håller sej kvar. Så jag lyssnar på kroppen.
En lite stress inför mitt kommande Marathon börjar sakta skava i mej, jag behöver träningen men samtidigt så måste jag lita på min rutin och min kropps styrka. Jag är ruskigt stark i kropp och knopp just nu så jag litar på den känslan.

En lätt promenad med hundarna i ett ruskigt kyligt regnigt väder. Det var verkligen inte fint någonstans.
Jag lämnade byrackorna och drog vidare bums. Till ett café det stundade frukostbuffé med en kär vän. Så mysigt att sitta hela förmiddagen och äta, småprata, dra kort och analysera. Det var på tok för längesen vi satt i den sitsen ;) Bränslet tankades upp på max.

När jag åter var hemma i byn så kollade jag på dagens programmet av kärlek åt alla. Det var ett lätt men samtidigt tungt program. Det var lättsamt för mej men en av mina vänner beslutade sej för att lämna gården och åka. Tänk att jag knappt minns att det var så det var. Vi var en så tight grupp, det var vi fyra och vår egna bodyguard som skulle se till att vi mådde bra under vistelsen på gården. Vilket vi inte alltid gjorde. De fanns mycket smärta och mycket minnen som bubblade upp under inspelningen, så mycket historia och så mycket hopp om framtiden. Vi blev varandras styrka och vi fanns för varandra och banden blev starka. Jag tror att en evig vänskap skapades där och då. Så vackert.

Dom tre och vår älskade bodyguard <3

Mitt mys kom hem från plugget och vips var jag tillbaka i nutiden och till de som är det viktigaste i livet.
Hon har snöat in på att städa så hon drog fram dammsugare igen och drog iväg. Att jag vet att hon inte klara hålla saker hemligt är ingen nyhet och således kröp det fram ganska snart att hon varit i min garderob och hittat sina födelsedagspresenter. De sura var att jag inte hade slagit in alla än så hon såg precis vad det var. Nja lärdom av det? slå in presenterna bums för små nyfikna krabater är överallt och snokar. Och tänk, jag vet precis hur jag själv var ;)

Hon lagade mat till mej, för dagen blev det potatismos och hamburgare och pepparsås till det, helt okej faktiskt.
Resten av eftermiddagen och kvällen gnällde hon mest om att klockan aldrig blev åtta så hon kunde möta mormor och morfar på tågperrongen. Själv fick jag hål i huvudet av tjatet.. Hua.

Jockarp.