Lunchdejt....

Tråkiga gråa November, ja det stämmer väl in dom senaste dagarna. Grått och dimmigt stora delar av dygnet. Det är energikrävande.

Desto mer energihöjande blir det därför när solens strålar hittar sej igenom, ofta sker det när jag är på berget, det är då jag upplever allt det där sagolikt vackra. Det är då jag laddas, då jag samlar på mej den välbehövliga styrkan för att få livet att ta dom vägar jag vill. Det är det som gör att jag orkar stå emot mörkret.

Jag har jobbat ett par kvällar i vedsvängen, Mollie har därför hängt med mina föräldrar. Mollie har hunnit klippa sej, köpa en ny hund (leksakshund) hon har varit i badhuset och lekt.

Självklart har även hon och jag hunnit med en del. Vi var på golfbanan en dag och det var väldigt mysigt, vi gick en sväng på puttingbanan sen gick vi över på korthålsbanan och lirade ett par hål.

Vi har myst i soffan med film och tända ljus. suttit nära varandra helt tysta och bara känt av närheten. Den som är så viktig. Det har alltså funnits tid till mor och dotter även om vardagen ter sej fullproppad med måsten.

En lunchdejt med en kär vän har jag fått in i mitt schema, jag blir alltid överladdad av energi när vi ses. Vi blurrade på om livet, jobben, familjen, träning och självklart om kärlek och kvinnor. Det är sällsynta dejtern nu för tiden men vi känner båda två att dom stunderna är så välbehövliga i våra liv.

Löpningen har gått fint i veckan och jag kommer rulla över tio mils strecket, inget tvivel om det. Jag är stark i kroppen och jag njuter till fullo av det.
Lättlevt helt enkelt.

Jockarp.