Mjukis.....

Säkerheten framför allt....

Jag lämnade min dotter vid taxin, vi kramades hej då sen åkte hon.

Jag hade varselvästen på mej, det var inte ljust och det var rått. Vinden blåste snålt runt min kropp, jag huttrade lite och tog mina fösta löpsteg efter fem dagars ofrivillig vila. 

Jag kände en enorm glädje och en styrka i kroppen jag sällan känt. Jag fick hålla igen, spara på krutet. Jag tog en liten runda men den innefattade mördabacken. När jag var uppe på toppen log jag över att kroppen var så stark trots nattlig hosta. Hjärta och lungor var i en härlig symbios med övriga delar av kroppen. Vad mer kan man önska sej än att kroppen är frisk och stark? Jo en väldig massa andra saker men just uppe på toppen av mördabacken var det de enda som fyllde mitt sinne. Lycka och tacksamhet över kroppens styrka.

Lite mat och kaffe på det sen började jag projekt inslagning av Mollies presenter.

Hon snokade reda på presenterna i garderoben och har med det antagligen ganska bra koll på vad hon ska få, men hon ska i alla fall få brottas lite med pappret, det är min plan det. Så paketerna slogs in och jag blev väldigt nöjd, det ät liksom inte min paradgren men jag gör så gott jag kan och det är gott nog.

Jag lämnade byn för att medverka på ett möte, som förtroendevald medför det vissa förpliktelse, bland annat att gå på möten, intressera sej och försöka förbättra saker. Inte sällan handlar det nu för tiden om människor, dom så kallade mjuka frågorna. Många mår dåligt av stress och pressen av att inte räcka till. Att man känner sej felbehandlad och så vidare. Jag tycker det är intressant just hur bemötandet av andra människor är när klimatet hårdnar. Ett par timmar med funderande kring detta sen var det dags för ett pass i vedsvängen.
Det var ett glatt gäng som mötte mej och eftermiddagen och kvällen blev kanonbra.
Jag vände inte hemåt förrän klockan 22:00 och när jag var hemma låg mitt mys och sov tryggt i sin säng.
En bra dag var till ända.

Jockarp.