Känslorna knackar på...

I kväll hänger jag med det här gänget <3

Ännu en natt i vedsvängen avklarad. Några timmars sömn på det sen gick det inte mer, jag vaknade upp och såg genom glipan i gardinen att vädret bjöd på något i världsklass. Löparskorna på fötterna och ännu en mil på berget las till samlingen, jag återhämtar mej enormt just nu vilket är skönt.

Brunch med min mor följde och sen hämtade mitt lilla mys upp från skolan. 

Vi kunde inte låta bli att vistas utomhus så fikaväskan på ryggen och ut på berget igen. Vi satte oss på varsin sten och mumsade matsäcken. Vilket liv vi lever just nu. Det finns så mycket vackert att njuta av och vi har vett att göra det.

Middag och vi försöker följa en uppsatt meny, det går sådär. Vi ligger en dag efter men vi drog till med kotletter potatis och sås. Närodlat så det smäller om det. Lyxigt.

Efter maten bad Mollie mej om att få ta del av och se bonde programmet. Jag har hållit henne utanför det under hösten för jag förstod hur dåligt hon mådde av det som skedde förra året. 

Men nu var hon redo och bad om det själv och hon blev minst sagt glad över att se mej i rutan och även mina dejter. Vi kollade alla programmen som släppts och hon tyckte att hinderbanedejten var roligast att se på. Ni är på en vuxenlekplats tjöt hon rakt ut :)

Vi såg även avsnittet som släppts idag och ja det var känsloladdat. 

Jag var känslig och det märktes tydligt att jag inte mådde bra, men mina känslor handlade inte om valet, inte det specifika valet för det var jag helt tillfreds med och trygg i (vilket jag kommer skriva om mer i morgon) Nä det handlade snarare om den situation man står inför. Visst att alla som medverkar visste på vilka premisser det var, men vem är jag som ska stå och rata människor som lägger sina känslor i mej. Vem är jag som ska såra människor, fina människor som inte vill annat än att vara med mej. Vem är jag?
Dom kom för att träffa mej, gick in med känslor och förhoppningar om ett liv ihop med mej, precis som jag gick in med samma känslor och samma förhoppningar när jag tackade ja till att medverka.

Jag är inte en kvinnan som kastar andra till vargarna, Jag är inte sån. Men det var precis så jag kände. Jag spelade enligt uppsatta regler, att spelet handlar om människor och känslor. Ja det är något som jag vackert får hantera.
Jag liksom dom andra gav mej in i leken och då får också jag tåla den. Men det är tufft att se programmet, känslorna från sommaren knackar liksom på.

I den rätta miljön, med henne <3

Jockarp.