Formerna....

Jag vaknade upp väldigt tidigt och jag vaknade upp väldigt skör. Jag ville inget annat än att ge mej ut och självmedicinera mej med att springa skiten ur varje liten muskelfiber i kroppen. Men jag lät bli, jag låg kvar under täcket.
Jag analyserade, jag lät känslan komma, svagheten och rädslorna fick utrymme. Det gjorde ont men jag vet att jag kan hantera de. Jag vet det även om det smärtar hårt.

Vilken var känslan som höll på att förgöra mej?
Jo den känslan som endast någon som älskat kan förstå, känslan att ha men vara rädd att förlora. Den starka, vackra och fruktansvärda känslan.
Den slet och rev i mej under morgontimmarna och jag förstod vilka vägar livet tagit med mej, vilka händelser som format mej, vilka som skapat sår och även saker och känslor som gör att mina sår kanske öppnas, vilket jag är så rädd för.

Jag förstod mycket där under morgonen.
Jag var hos ju hos en klok kvinna förra året och hon berättade för mej att det värsta var över. Hon beskrev även för mej att det inte skulle vara kärleken som skulle bli något problem för mej, utan problemet skulle kunna bli tilliten. Jag såg det inte då, jag var så fokuserad på att läka mitt hjärta och börja känna, våga öppna upp det igen. Men nu förstår jag det, jag såg det så klart denna december morgon.
Jag såg att jag har en väg att gå och jag förstod att jag kommer bli rädd.

När jag låg i min inre smärta hör jag Mollie komma, hon hade sitt täcke runt sej och hon kröp ner bredvid mej. Jag kände hennes närhet och jag kände vikten av att ha henne hos mej. Hon visar mej allt enkelt utan att själv veta om det. Tacksamt log jag och gosade in mej i hennes stora kalufs.

Vi tog tag i dagen, grötfrukost för lilla fröken och kaffe för mej. Sen angrep vi hennes rum. Alla möbler skulle flyttas därifrån för att förbereda till ommålning. Två sopsäckar med saker hon ansåg sej vara bra att ha förflyttades från palatset till sopstationen. Vi var inte helt överens om vad som skulle stanna och vad som skulle åka. Ett tagande och givande men jag var hyffsad nöjd med resultatet.

För mej väntade det tolvtimmars nattjänst i vedsvängen, myset skulle bo över på undantaget. Hon är lycklig över det, jag också fast jag skulle ju helst varit hemma och mumsat lördagsgodis med min dotter. Men ja plikten framför allt, i alla fall nästan framför allt ;)

Mollie&H.C

Jockarp.