Vackerhet....

Känslan....

Uppstigning efter nattjänst, väskan in i bilen och myset hämtades upp i skolan.

Vi tog oss med tåget till Malmö för ett kort stopp, för kort. Men så blir det, allt var bättre än inget.

På vägen ner fick jag besked på ett provsvar jag vänta på. Shit vad man kan stressa upp sej själv utan anledning, demoner hej. Allt såg fint ut så livet tuffar vidare.

Vi kom till platsen vi skulle mötas upp på och jag hade pratat med min dotter om varför vi var där och vilka det var vi skulle träffa. Där var ännu en gång den dagen jag fick brottas med mina egna demoner och min egna historia. Lärorikt.

Några fantastiska timmar när allt kändes lätt, kändes rätt. Att hålla en annan människas hand kan vara väldigt stort, om det är rätt hand. Det var rätt hand :)

Vi sa hej då och åkte vidare över bron mot Kastrup. Jag var helt tom och jag var proppfull. Så mycket som händer i mitt liv nu. Så mycket vackerhet.

Vi checkade in och spatserade ombord på planet. Mollie var fast besluten om att hon skulle vara vaken hela flygtiden. Jag tänkte sova. Allt blev precis tvärtom. Hon slog ihop i min famn efter maten. Hon tog mer och mer yta och tillslut hade hon båda våra säten och jag fick vackert balansera på kanten av stolen. Humf.

Jag var som ett vrak när vi åter stod på fast mark, men Mollie var pigg.

Vi tog oss till hotellet. Mollie kände igen sej och var hemskt nöjd över att få dra i plasket bums. Jag höll mej på land, jag var inte i skick till att hålla mej flytande just då.

Kvällen blev lugn. Vi käkade middag och gick på en shoppingtur. Jag orkade helt enkelt inte mer, dagen var liksom slut för mej där.

Helt slut....

Jockarp.