Hemlängtan...

Visst att det händer att jag längtar hem ibland när jag är på resande fot. Men det är längtan efter det normala, vardagen. Att ha tystnaden runt mej. Längtan till friheten att göra vad jag vill när jag vill. Längtan att komma hem till palatset där allt jag behöver finns.

Men nu är det något helt annat som river och sliter i mej. Det låter helt sjukt men hade jag haft möjligheten så hade jag satt mej på första bästa plan hem. Så starkt är det just nu. Så starkt är Hon.

Jag har dom senaste dagarna fått mängder av rader skrivna till mej gällande min relation. Rader om att hon, kvinnan som numera finns i mitt liv borde vara den lyckligaste på jorden, att hon kan skatta sej lycklig som lyckats trollbinda och fånga mej. Rader om att en avundsjuka för henne finns. Ja det är speciellt att få det till sej MEN....
Jag ser det dock annorlunda.
Jag ser jag i detta stora som sker. Att jag har lyckats få kontakt, träffa och knockas stenhårt av hennes helhet. Jag vet hur lätt det är när det känns rätt men jag vet också hur svårt det är att komma dit.

Jag har träffat fantastisk kvinnor som jag känt väldigt mycket för, men inte allt. Och gosse ska veta att jag verkligen vilja känna det totala, men jag har lärt mej att det är inget som kan tvingas fram. Antingen är det där eller så är det inte där. Kan må hända att det är just det som kallas för kemi.
Så att säga att hon är en lyckansost som fått mej på kroken känns helt fel i min värld. Vi är lyckostarna som mötts och kände den där kraftfulla känslan. Känna kemin, känna en stark framtidstro i varandra. Det är liksom vi.

Nu ska jag fortsätta att fira jul ihop med min lilla vapendragare. Vi har en fantastisk mysig tillvaro i det leende landet även om längtan boxar till mej ibland. Men jag tar emot det, för att längta efter en annan människa är bland det vackraste som finns <3
Så E. Tack för längtan.

Och självklart önskar jag alla fina människor där ute en fantastisk fin och fredlig jul.....God jul.

Jockarp.