Livet va.....

Luciafirandet blev vackert. Vi drog över berget till våra vänner och vidare gick vi till kyrkan till fallande snö. Det var verkligen stämningsfullt.

Första parkett i kyrkbänken vilket gav oss en väldig närhet till tåget. Barnen gick i femte klass och var superduktiga, det lästes dikter, det spelades piano och trummor och givetvis mängder med sånger sjöngs. Kyrkan var vackert upplyst av levande ljus och ja, det var verkligen fullt med vackerhet precis överallt.

Mollie satt nära mej och ibland lutade hon sitt huvud i min famn, jag doftade henne i håret och kände en enorm lycka. Hon som är allt.

Skola för Mollie och det är tydligen mycket förberedelser inför skolavslutningen och pysselkvällen som vi ska på. Hon sjunger julsånger i en rasande fart. Hon sjunger, jag letar upp dom på spotify sen spelar vi och sjunger. Mysigt att få lite julstämning trots att det verkligen inte är min favohögtid.

Jag har testat min kropp i löpning efter maratonet och det kändes ganska bra. lite stel i benen och lite tung i lungorna men en lätt tur utan press rensade ut en hel del. Nu blir det sparsamt med träning resten av året, för att sen dra igång för fullt. 

Vi har varit bortbjudna på taco mys. Det är verkligen något speciellt med att laga mat tillsammans även om rätten är lätt så blir det liksom vackert när man gör det ihop. Barn och vuxna åt friskt och en hel fredagskväll spenderades sen i soffan smuttandes på kaffe till samtal och musik. Livet var så där njutbart som man vill ha det.

Det blev en sen hemfärd över berget och vi roade oss med att sjunga i bilen, jag vill verkligen inte att min 39 kilos dotter ska somna i bilen och jag ska riskera att behöva lyfta in henne. Palatsets trappor är verkligen inte barnvänliga, eller lyftvänliga. Hua.

Ibland ser man dubbelt ;)

Jockarp.