Himlen…..

Dagens jobb….

Jaha. Aktiviteterna avlöser varandra. Inga dagar ser likadana ut och ändå tjänar jag slantar på det. Det gillar jag starkt. Dagen betydde utfärd. Jag lämnade palatset lite efter sju, en aning för sent så V90 fick bekänna färg under turen. 

Upp till Ljungby och där startades det upp med en välbehövlig kopp kaffe.

En sväng i fabriken vilket verkligen visade på utveckling, det var två år sedan jag var där sist och mycket hade hänt. Vi gick igenom offerten och den stämde på det stora hela. Lite kommentarer hade jag men det stora nålsögat passerade den genom.

Lite under 10 miljoner var prislappen. Och jag tror att det är det dyraste fordonen jag någonsin framfört. Ganska mäktigt ändå. Vanligtvis tar det ca två månader att bygga en sån vackerhet men i pandemins kölvatten är inget som vanligt. 

Jag fick möjligheten att ge mej ut på jungfrufärden och den chansen tog jag givetvis. 

Efter kontrollen bjöds det på middag i ett vackert gästgiveri. Även historian om stället fick vi ta del av, sånt gillar jag. Att människor värna om sin hembygd och delar med sej av den. Det är vackert på nåt sätt. Och jag har vett att uppskatta vackert.

På vägen hem fick jag kontakt med min dotter som var väldigt omunter för dagen. Dom hade haft idrottsdag och även denna dag hade det regnat mängder i min hemstad. Hon var i det närmaste sur över det. Allt var typ blött.

Jag informerade hennes om att det skulle dröja ett par timmar till innan jag var hemma men jag uppmanade hennes att klä av sej dom blöta kläderna och gosa ner sej under täcket tills jag kom hem.

När jag kom hem var hon samma gladlynta unge som vanligt, hon muttrade dock lite om att det skulle bli regn även i morgon och att det stundade idrottsdag även då. Jag flinade och sa klatschigt: 

- Kläder efter väder fröken ;) 

Det var handbolldag så in till stan. Kennet och jag tog en välbehövlig löptur. Det regnade givetvis, det har blivit nån form av vana det där.

När vi kom hem käkade vi och jag förhörde ännu en gång min dotter på tyska läxan. Kennet gick förbi och bet i pappret. Mollie började skratta hejdlöst och till slut fick hon fram:

- det som folk brukar köra med höll precis på att hända.

Vad då sa jag?

-många som inte gjort sin läxa skyller på att hunden ätit upp den.

Haha vi flinade båda två en lång stund och gosade med lille Kennet.

Jag sa godnatt till min dotter och kramade henne sen gick jag ner och kröp nyduschad ner i en nybäddad säng. Och jag gav mej ett löfte. Jag ska aldrig sova i något annat än linne lakan. Det var så skönt som jag föreställer mej himlen. 

Jockarp. 

Mer TV…..

Uppstigning innan fem. Utgång i ett väldigt höstigt väder. Det regnade och hade så gjort hela natten. Detta fortsatte sen hela dagen. Jag är snart 46 år gammal och jag tror aldrig vi har haft så många timmar ihållande regn på östkusten. 

Jag jobbade i alla fall 8h och sen var det möte.

Efter det for jag hem. Då hade det kommit 44 mm Regn. Jag var tvungen att aktivera mej med något intressant. Jag testade att göra egen färg av olja, ägg, vatten och ett färg pigment. Det gick fint. Jag tror på detta.

Jag fick ett samtal från ett TV-bolag. Ett bolag som jag känner till.

Jag fick en fråga om jag kunde tänkas vilja vara med i ett program. Jag fick fina visdomsord om mej.

Det smörjde ordentligt vill jag lova. Det var allt från att jag gör mej bra i rutan till att jag är en kul person som många kan och kommer uppskatta.

Jag slickade i mej av orden och sa att jag skulle fundera på det. Jag har funderat på det ;) 

Jag fick ett mess från killen i mitt liv. Mina svarvstål var klara för leverans. Jag åkte iväg bums. Gosse så vassa dom var. Jag måste helt klart investera i en Tormek och jag måste helt klart lära mej denna konst. Jag tackade för hjälpen och pröjsade honom några hundralappar för besväret, 

När jag hoppade in i bilen tappade jag ena stålet rakt ner i sätet. Det gick hål direkt. Jag flinade, men en annan dag i månaden med andra hormoner i kroppen hade jag förmodligen börjar lipa. Tja nu måste jag laga sätet i min bil. Kul.

Jag var inte hemma förens halv sju, det regnade fortfarande och middagen lagades. Vi åt och jag förhörde min dotter på tyskaorden. Hon gillar det och jag njuter av att vi har det så fint.

Jag lät verkstan vara på kvällen, jag tror det var bra med tanke på fadäsen med bilsätet. Vissa dagar ska man bara ta en paus i allt. (Även om de är kul) istället la jag fötterna på bordet och avnjöt en kopp kaffe.

Jockarp.

Det där med drömmar…..

Lite skör och grymt kaxig….

Jag vaknade klockan tre på morgonen och kände mej oförskämt pigg. Jag vaggade en stund, försökte somna om. Jag gjorde till och med en Pippi och vände mej om i sängen och la fötterna på huvudkudden. Men inget hjälpte. Ändå har jag världens skönaste säng. Men det var Omöjligt att somna om. Vad gör man? Jo man går upp och brygger kaffe. Jag satte mej i soffan. Jag funderade på att start Tv. Jag har inte tittat på den sen innan jag var på Fjällvandring förutom en film med Mollie. Men nä TV är inte min grej just nu. Jag har ett behov av att titta på den tillsammans med andra. Att mysa i soffan, att sitta nära. Inte att vrålglo utan mening. Nä så jag lät bli fjärrkontrollen.

Jag reflekterade i stället under dom tidiga timmarna. Jag är skör under morgonen och på något sätt tycker jag det är vackert även om det gör en aning ont då och då.

Givetvis handlade tankarna en del om mitt ex. Konstigt vore ju annars. Vi har en historia tillsammans även om nu inte hon tyckte att det var fint och viktigt. Så gjorde och gör jag.

Jag analyserade, lät det svida i hjärtat en stund av saknaden efter henne, sen dammade jag av mej koftan och konstaterade att hon måste vara superblåst som dumpa en så sjukt fin, snäll, charmig och snygg tjej som jag, det på grund av några drömmar. Jag log lite åt mina tankar om att man kanske inte ska drömma så mycket utan faktiskt leva i verkligheten, ibland är den faktiskt bra nog. 

Drömmar förverkligas väldigt sällan, det ska man nog också ha med sej i sina beräkningar.

Men jag tänker fortsätta vara snäll, charmig och snygg och kanske är det någon som ”drömmer” om just mej ;)

Jag flinade lite och tog en kopp kaffe till. Jag var redo för dagen och jag kände mej hetare, smartare och roligare än nånsin.

Jag körde till Karlshamn för att inspireras av andra människor. Vi gjorde övningar, lyssnade på föredrag och vi diskuterade. Jag älskar sånt. Dagen avslutades med en ståuppare som säkert var rolig men mej tappade han, kanske av ointresse, kanske av att jag började bli trött efter den tidiga morgonen.

Jag åkte hem och regnet öste ner, jag tog Kennet på en sväng i skogen och det var väldigt mysigt, det var längesen det regnade på oss och doften i skogen var magisk. Allt blir liksom starkare på nåt sätt.

Jag lagade middag till min dotter, hennes favoriträtt. Själv lät jag bli maten, jag var proppmätt efter middagen som jag bjudits på innan under dagen.

Kvällen bestod av handboll för barnet och springning för mej. En snabb vända inom Ica för påfyllning av mjölk. Sen var det minsann hemfärd.

Ute på tur…

Jockarp.

Skål……

Jaha då var det härliga måndag igen. Barnet fick mat och lift till skolan. Jag hoppade i mina springkläder och angrep Mördabacken, hon hade inte en chans denna underljuvligt höstmorgon. Jag var brutal uppför. Den känslan.

Jag hann precis sätta fyr i pannan tills telefonen aviserade möte, herregud det hade jag nästan glömt, in och lite kaffe sen redo att gå online. Det blev en del livliga diskussioner som vanligt. Jag gillar bäst när man lägger upp något på bordet och sen löser man det. Men nja så funkar det inte i alla forum. Tyvärr.

Efter mötet gick jag ut i verkstan, det var lite rått så jag satte fyr i kaminen. Efter det tog jag tag i min epoxiskål. Det har varit ett långt projekt men nu var jag redo. Och jo den blev fin men jag tror jag ska satsa på enfärgat nästa gång. Och kanske en aning tunnare, men samtidigt ville jag bevara så mycket som möjligt av träet. Lite svår avvägning och jag är ju faktiskt helt grön på området. Jag får minsann vara lite snäll mot mej själv. 

Hunden badades innan min dotter kom hem från skolan. Med sej hade hon sitt NO-prov. Fullpott sa hon och den stoltaste mamman på planeten jorden var jag. Hon är fan bäst alltså och det är min unge.

Jag visade henne min nysvarvade skål och hon var imponerad. Hon var inte ensam om det. En hel hög med fina människor hörde av sej och tyckte den var fin. Perfekt är den då rakt inte men det är fint att bli påhejad. Så tack alla.

Och ja, jag kunde inte låta bli så en ny blandning är igång och processas. 

Middagen bestod av en salig blandning av mat, jag avskyr att slänga mat så därför blir det ett och annat uppsamlingsheat.

Till middagen diskuterade vi tektoniska plattor. Bara det liksom.

Efter mat och disk gick jag ut och drog ett par svarvtag till. Jag bara kände för det och då gör jag det, så är det med det. Hej frihet.

Svarvtagen slutade med en ljusstake av tall.

Jockarp.

Ullared med henne…..

Hon ville inte ha skorna.

Hon ville inte ha jackan.

Hon ville inte ha mössan. 

Vi fick lite ändrade planer under söndagen vilket gav oss utrymme för att rymma hemifrån. Mollie kom nerrantandes halv nio och prick klockan nio satt vi i kärran för avfärd.

Herregud så roligt vi hade i bilen. Hög musik, skönsång och skratt. Jag älskar att köra bil och nu börjar jag till och med att digga Volvon, jag har haft lite svårt för den efter BMW:n men nu teama vi bra.

2,5h senare anländer vi till Gkås i Ullared. Fett med folk och det passade mej perfekt det. Jag var på supersocialthumörsavslutning. Älskar när jag är i det stimmet och simmar. Mollie gillade det också även om det tog lite extra tid eftersom jag pratade med typ alla ;)

Vi tog en paus, och åt en rejäl middag, även en lite godsak efter slank ner sen var vi redo för att shoppa vidare. Vi tog en vända till skoaffären, den var verkligen toppen, kanske för att Mollie hittade vinterskor bums. Det var skönt. Vi passade på att roa oss lite också när vi ändå var på avdelningen. Klackarskor på ;) 

Vagnen var överfull och vi gissade vad det skulle gå lös på. Jag gissade på 6,500 kr. Mollie gissade på 5,000 kr det slutade på närmare 7000 spänn och skorna på det som kostade 599.

Ja herregud jag bara flinade och konstaterade att det är dyrt med barn.

Vi packade ner pinalerna och vände hemåt. Mollie var sömnig och vilade lite i bilen. Jag var dock pigg som en mört så jag roade mej med att sjunga högt. Lite för högt enligt min dotter.

Vi var hemma runt 20,00 och vi packade in sakerna sen blev det ett skönt långt bad på altanen. Till det bjöds det på en god öl. När de första regndropparna kom lufsade vi in. Det hade varit en väldigt fin dag men nu var det dags att säga godnatt.

Jag provade mest provrummet…

Meterlångt kvitto….

Power Woman  jodå….

Jockarp.

Fingerfärdig…

En skönhet klär allt, en ful missklär inget.

Det blev en aningen sen utekväll i fredags, maten var underljuvligt och så även sällskapet. Singellivet är faktiskt förvånansvärt trevligt mår jag säga. Jag är i rörelse och träffar väldigt mycket människor. Jag vet sen innan att livet stannar upp när jag är i en relation och det är ju fint det med. Hur som helst så vet jag att det där singellivet snart är historia, jag är ju på tok för bra för att inte delas med nån annan fin människa ;)

Gårdagens förmiddagssällskap avnjöts med samma sällskap som kvällen innan. 

Eftermiddagen dock bestod av helt andra aktiviteter. Grillning på stan med Mollies handbollslag. Eftersom ungarna var på en aktivitet med laget så fick vi föräldrar både grilla och ikläda Nalledräkten. Den lotten drog jag nit på. 

En timme dansade jag runt på stan och herregud så svettig och äcklig jag var när jag kröp ur utstyrseln. Jeerk…

Jag lämnade stan och åkte hem, grillen tändes och jag levererade stort, det grillade vildsvinsrevben. Hallå så gott. Mollie var helt vild och var och nallade även på min tallrik. Snorunge sa jag och spände ögonen i henne. Hon flinade och sa: 

- Jag växer ju.

Jag flinade jag också och sa. Bara ät du, man vet aldrig när det blir oår.

Jag höll till i verkstan och jag har tusen projekt på gång nu, det känns som om inget blir klart. Men vad gör väl det. Det är ju min hobby ;) 

Men min epoxi historia som varit lite långrandig är ju på upphällningen. Jag satte dock en kniv i fingret när jag skulle få ut den ut sin form. Det blev ett djupt stick, typ ner till benet, i fingret alltså ;) det blödde sjukt mycket så jag höll mej vuxet ifrån svarven under kvällen. Var sak har sin tid och jag måsta ha feeeling innan jag går all in. 

Nu väntar en heldag i Ullared. Mollie ska shoppa och jag ska mingla. Det blir fint det.

Jockarp.

Värö……

Jag blev upphämtad på gården av två gentlemän klockan sju. Vi skulle åka till Varberg över dagen. Anledningen var att vi skulle kolla på en ny vedmaskin som har hybriddrift och givetvis är det mycket intressant. När vi kom på plast visade det sej att det var ett litet haveri på maskinen vilket gjorde att vi inte kunde provköra den vilket vi självklart hade hoppats på att får göra.

Vi kollade lite på den och vi kollade lite på den övriga anläggningen sen åt vi lunch.

Efter det tackade vi för oss och vände hemåt.

När jag kom hem blev jag bjuden på en rysligt god äppelkaka som min dotter gjort. Studiedagar är ju helt perfekt. 

Jag lagde middag och det endast till Mollie, jag var proppmätt. 

En tur till posten i stan. Jag retar mej så vansinnigt mycket på att jag inte kolla i brevlådan oftare än en gång i månaden tydligen hade det legat information om att det kommit ett paket till mej redan i fredags. Det var ny epoxi i paketet och jag behövde den verkligen för att kunna fortsätt med mina små projekt. Jag hittade även min skruv i brevlådan, som jag längtat efter den. Det går bra nu.

När jag kom hem gick jag ut i verkstan direkt och började blanda ihop en laddning. Det tar ju lite tid eftersom det måste stela mellan gångerna. Jag drog några rundor på svarven också innan jag gick in för att byta om.

Dags för springning för mej och handboll för Mollie. Vi sprang till havet och det var verkligen vackert. En sån härlig kväll. Och det var sjukt pigga ben det bjöds på. När vi var tillbaka till bilen ringde Tant N. Hon ringer alltid när jag behöver henne, det är sen gammalt.

Vi bestämde att vi skulle ta en biodejt. Vi ska bara lyckas synka våra kalendrar först sen så.

Mollie var klar från träningen 20:45 sen väntade dusch och lite intag av föda innan läggdags. När jag öppnade palatset dörr så slog värmen emot oss. Gud så skönt att jag eldade innan vi åkte. Jag tjöt rakt ut om att vi har det så himla fint. Mollie bara flinade och höll med. Hon är ganska van vid mina Tourettesliknande tjut. Stackars barn tänkte jag när jag när jag tjutigt klart :) 

Jockarp.

Smak av cykel…….

Herregud vilken fin dag jag fick igår. Barn till skolan, cykeln bak på bilen och sen iväg. Jag träffade 20 andra cyklister på mötesplatsen och cyklarna lastades på ett lastbilsflak. Vi tog bussen till Ryd. Där passade jag på att hos Lasse och hans fina färgbutiker fylla på med lite bra att ha saker till min svarvhylla. Kalaset gick på 700 spänn men nu har jag så jag  klarar mej ett tag. 

Sen var det iväg på cykel. Solen vräkte ner och sällskapet var fantastiskt. Vi stannade till och åt en lunchbuffé vid Mörrumsån. Supergott. På cyklarna igen och mot Karlshamn. Jag svängde av för att hämta upp min bil, jag ville inte bli allt för sen hem till Mollie på kvällen så jag försakade ett par timmar på spa-avdelningen på badhuset men den uppoffringen var helt klart okej. Cykelturen slutade efter fem cyklade mil. Och ryggbiffen som serverades på restaurangen var magisk.

Jag fick ett samtal av en tjej som hette Mathilda (tror jag) Hon var arkitekt. Mathilda ville komma till mitt hem och visa upp det för några klienter. Alltså jag flinade till lite och sa; - vem i hela friden är intresserade att bygga ett så gigantiskt hem. Dom måste ha fett med slantar. Hon berättade att det var tänkt till flera familjer. Okej då fattade jag lite mer.

Jag berättade för henne att vi var två personer som bor på 300 kvadratmeter och jag själv önskar mej ett Tiny house långt in i skogen någonstans. Men att jag kommit över det Måndagårdska palatset och nu är det liksom mitt hem vilket jag är glad över, även om det är orimligt stort. Hon svara. Jag älskar ditt hus.

Givetvis så var hon mer än välkommen att komma med sina klienter till vårt hem. Jag älskar att visa upp det. Det är nämligen minst lika speciellt som godsägarinnorna själva ;)

Efter den avslutade cykelturen så var jag hemma i mitt fina hem och hos min fina dotter klockan åtta. Mollie kom nerrantandes från övervåningen. Jag fick en stor kram innan hon tog sista trappsteget ner. Vi mår bra av att kramas. Vi gick i genom dom kommande dagarna. Det stundar studiedag för lilla fröken i dag och själv ska jag bege mej till västkusten så hon får vackert vara hemma själva. Men det är vi trygga med båda två vilket är bra.

Jockarp.

Helhjärtat……

Just precis….

Andra människor gör sina val, jag gör mina. Och ja dom valen får vi leva med. Men som bilden säger är det fullt ut eller inget som gäller annars förlorar man mej. Halvhjärtat fungerar inte. Så antingen satsar man eller går vidare. Ganska enkelt, i alla fall för mej.

Men det visar sej inte vara så enkelt tydligen. Bilden och texten är högaktuell i mitt liv. Det händer en del saker som jag just nu inte begriper, kanske kommer jag göra det framtiden, kanske inte. 

Jag ska låt saker ske i de tänkta tempot. Det som ska ske kommer att ske det litar jag på, har alltid gjort. Men det är ändå märkliga saker som sker. Det hela handlar om en människa som hör av sej, det med motiv jag inte förstår, märkliga saker i ord och märkliga frågor och krav. Det är möjligt att jag utvecklar det en dag men just nu behöver det landa lite. Jag behöver analysera och få ordning på känslan, för jag förstår det inte själv helt och fullt.

Jag har känt mej en aning seg i huvet ett par dagar med huvudvärk som inte vill släppa helt. Anledning högst oklart, men det stör mej och jag är ovan vid att bli störd. Att jag fick spendera stora delar av gårdagen med att sitta framför en dator gjorde nog inte saken bättre precis, men det var ett måste, jag låg efter med det mesta. Men jag längtade ut, jag har haft fria dagar nu och jag mår bra av utomhusvistelsen. 

Nåt roligare var att Mollie skulle iväg på Blekingeresa, så vi packade ner lite fika i hennes väska och skoldagen blev längre än vanligt. Jag satt i möte till 16.00 så hon fick fixa med pianolektionen själv. Så skönt att hon är så redig och kan så mycket nu. 

Hennes utflykt hade varit bra. Hon ångrade dock att hon gått in i den Ryska ubåten U 137 jag fattar inte det men hon hade känt av lite klaustrofobi, hon hade inte varit ensam om upplevelsen. 

Fem spänn hade hon lagt i fulltratten Rosenboms hatt vilket var bra. Gubben drar in ca 50000-60000 om året och kyrkan förmedlar slantarna till bättre behövande vilket är super bra. Kronlaxfisket i Mörrum hade dom också gjort ett stopp på och där fick dom även köpa glass om dom ville. 

Mollie var inte så pepp på resan men när hon kom hem och berättade Så hade det i alla fall varigt okej. Jag minns själv när jag var på Blekingeresa hur roligt jag tyckte det var. Jag var inte så berest som Mollie, jag hade inte ens varit utomlands vid den åldern men jag tyckte det var fantastiskt. Vi är lite olika även där minsann. Olika är bra, det tycker i alla fall jag ;)

Kvällen var det åter handboll och på grund av mitt ömmande huvud så blev det en promenad i stället för en löprunda. Men innan dess smög jag ut i verkstan lite, jag hade behövt städa huset men det föll mej verkligen inte i smaken att göra. Och städningen lär väl ingen annan göra åt mej ändå va ;)

Jockarp.

Bada……

Sista dagen med gästhundarna vilket är skönt. Det är lagom med en hund tycker jag minsann. 

Men det blev en promenad på berget under tiden dagen grydde. 

Jag hittade lite bra att ha grejer i skogen som jag tog med hem. Jag har ett projekt på gång men det visade sej vara ett större problem än jag trodde att hitta en kotte som passade. Hallå hur svårt kan det va att hitta en kotte?

Skitsvårt så jag fick offra en av mina amerikanska kottar som jag tog med mej hem på en resa därifrån för typ hundra år sen.

Förberedelserna är nu klara nu ska jag bara vänta på att ett paket som kommer skickar till mej sen så fortsätter projektet.

Till affären för att veckohandla. Jag väntar dambesök i helgen (om hon frisknar till från sin förkylning) och jag hade ju tänkt att imponera lite ;) 

Men det är svårt att sätta menyn. Så ja jag köpte bara sånt som Mollie gillar, det får bli en vända till efter jag bestämt mej.

Jag tog fyrhjuling ner på Vesan och fyllde på potatisförådet med två spänner. Årets potatis ser bra ut och dom är väldigt goda, för mjöliga tycker dock den lille i familjen, men jag tycker dom är perfekta vi har helt klart olika smak där.

Jag lämnade mina pärons bil på stationen och fick lift hem med min vän, det är lyx att ha så fina vänner. Jag är lyckligt lottad minsann, man borde nog tala om det lite oftare så där face to face.

Mollie hade beställt kokt lax, potatis och citronsås. Hon hoppade trettiotvå i dörren när jag anlände till palatsets gårdsplan. Hon ville ha mat, helst för en timme sen.

In och fart på plattorna. Maten åts med god aptit. 

En idé om att köra till stranden tog fart. 

Vi var i plurret båda två och det var en magisk kväll. Så vackert och så mycket skratt.

När vi kom hem hoppade vi baljan på altanen, där var det betydligt varmare än i havet. Där satt jag och lyssnade på min dotter när hon pratade om partierna och dom olika partiledarna. Får hon aldrig nog?

Jockarp.

Briljant……

    

Vi bygger på….

Jag fick ett Mail från en främmande man. Det händer ibland men oftast är det kvinnor som hör av sej, men det är lika roligt vilket som. Hur som helst. Mannen skrev ett långt Mail gällande mitt föräldraskap. Han berättade inledesvis att han läst min bok och följer mej på Instagram och att han var imponerad av mitt liv. Och att han med flera uppskattar att får följa med oss mitt i livet. Oj, ja inga dåliga rader.

Han fortsatte med att utveckla detta. Att jag kan så mycket olika saker, saker som många kvinnor inte skulle fundera på att göra eller testa. Ja det må hända att det är så men jag gillar inte generalisering men jag läste vidare för det var i god ton.

Han delade med sej av den känslan han får av mej om min relation till min dotter att den är något ut över det vanliga. 

Ja kanske men detta är det enda jag vet. Vi har ju våra band och dom är ju våra.

Han radade upp en massa saker som Mollie och jag gör ihop som han imponerades av. Det var fint skrivet.

Han avslutar mailet med att jag skulle få utmärkelsen mom of the year och det år efter år efter år. 

Att den styrka, kärlek, lojalitet och mod jag besitter ska premieras.

Det sista som stod var.

Det du gör så självklart skulle jag aldrig klara av, du är briljant.

Alltså jag blev väldigt boostad av mailet och samtidig blev jag nyfiken. Vem är det jag har imponerat så stort på. Har han egna barn, vad har hänt i hans liv? Varför hör han av sej till mej? Ja frågorna hopade sej. Hur som helst är jag glad över att människorna tar sej tid det är fint.

Mer än att läsa Mail tja vi började söndagen med en hundpromenad på berget. Jag såg ett vackert trä, ett dött vackert träd. Det slog mej att lite liv måste det finnas kvar annars skulle det tippat. Jag tog ett par bilder och det blev om än Vackrare där i sin död.

När jag kom hem blev det till att göra pannkakor och äta en gemensam frukost med min dotter. Det var mysigt. Efter det drog Mollie igång ett projekt, jag fick hjälpa till lite. Det var fint att göra det tillsammans.

Men jag hade mer uppgifter.

Lite meck i verkstan och sen var det lite vedkörning på schemat innan tant N skulle komma och förgylla vår dag.

Hon kom och vi hade en hel del att gå igen, det till kanelbullar och kaffe. Altanhäng i gassande sol. Hon lånade min telefon och drog igång swiipandet på dejtingapparna. Jag har inte en aning om vad som kommer hända efter detta, kanske inget, kanske mycket. Vad vet jag ;)

Middagen intogs på ett utehak. Jag vet att Mollie uppskattar när jag bjuder på sushi det är hennes favorit, ja den ligger förstås tvåa nu efter min lax middag. Den är ohotad etta ;)

Vi kom hem och gjorde en kladdkaka, jag åt så jag höll på att spy. Men det var så himla gott.

I stället för att ligga och jäsa på soffan tog jag mej ut till svarven. Jag svarvade i en galet vackert mönstrad rötad Björk. Tyvärr höll den inte, det är lurigt när det är för torrt men jag ska nog komma till en lösning. Trägen brukar vinna och trägen står i mitt CV.

Jockarp.

Handbolls cup…..

Jag låg och lurade i sängen, jag ville inte titta på klockan, jag såg att hon inte skulle vara så mycket. Det var bara svagt ljus genom gardinen. Men telefonen plingade till så jag fick vackert öppna mina små grönbruna för att stilla min nyfikenhet. Det var från en böna 50 mil härifrån som var på hundpromenad klockan sex på morgonen. Jo jag tackar jag. En halvtimme senare var även jag ute på berget med mitt lilla gäng som för dagen fick span på en hjort vilket var uppskattat.

Myset väcktes och gjordes redo för en dag idrottshallen. Det stundade handbollscup. Detta mellan 08:45-17:00. Tänk att jag är en sån morsa nu ;)

Jag hjälpte till i sekretariatet under tre matcher sen var jag tvungen att ta mej hem för att mata och rasta hundarna. 

Tillbaka till stan och jag hängde med min dotter en stund. Fler matcher spelades och jag satt och blurrade med föräldrar och morföräldrar till Mollies lagkompisar. Det var väldigt trevligt må jag säga. Jag hade liksom inget annat för mej.

Jag hade lagt upp nån bild på bloggen där mitt kök var med. Jag fick en hel hög förfrågningar om jag kunde skicka bilder på det. Självklart var jag behjälplig med det. Det är Så himla roligt att fler än jag uppskattar det gröna sköna. Förövrigt kan jag berätta att köket är importerat från Danmark och har ca 30 år på nacken.

Hem från idrottshallen och mat i magen. Det hade varit en aningen lång dag så efter duschen gick Mollie upp till sej. Jag gick ut i verkstan och spånade på lite nya projekt. Jag har många idéer nu, det är bara det där med tiden som ställer till det. Jag städade, proveldade i kaminen och grejade lite med färger.

Jag tog tvätten med mej in som torkat ute i vinden och stängde dörren bakom mej. Klockan närmade sej åtta och det var dags att hålla kväll.

Mollie ville spela kalaha så kalaha blev det. Efter matchen frågade hon om vi skulle bada. Jajamensan jag är på blev mitt svar. Så ja, ännu en kväll låg vi och njöt i det varma vattnet och pratade om stjärnbilderna vi såg på himlen. Nä jag tror minsann att den dagen åker ner i braigalådan. Tack för det.

Jockarp. 

Planeterna……

Äntligen fredag, det är lite mycket rutiner för mej just nu. Barn till skola, hundpromenad, handboll, middag, läxor, dusch. Jag blir så less på saker som hände om igen hela tiden. Barnet fick åka till skola i alla fall och hundarna fick sin promenad. 

Sen äntligen skulle jag bryta mönstret. Jag skulle bege mej till en kille som skulle hjälpa mej med mina svarvstål. Han bor ett stenkast från mej och jag hade inte en aning om hans existens (konstigt ändå) men nu har jag. Jag djupintervjuade honom när jag gick och tittade på hans maskiner och alster. Han hade ingen familj och han var singel. Hur är det möjligt sa jag? 

Han startade upp sin Tormek och jag fortsatte att blarra. När han började slipa sa jag till honom att han var min drömkille, han tittade frågande på mej och jag drog på mitt störst leende och sa, fast jag är ju gay. Ja där har vi ju ett bekymmer sa han och fortsatte att slipa. Jag bara flinade.

Jag var på plats i 20 minuter och jag vet väldigt mycket om denna killen, jag tro vi är kompisar nu ;) han tog mina grejer i alla fall och jag ska hämta dom när han är klar, ingen stress poängterade jag.

Gör det när du kan och har lust.

Jag erbjöd honom även mina tjänster, jag tror mycket på natura. Ett tagande och givande.

Jag var glad när jag lämnade honom. Jag gillade mötet och jag gillade honom och framförallt gillade jag hans hobby.

På vägen hem mötte jag en mamma som har barn i Mollie klass. Vi började prata om våra barn och hur glada vi var i att dom just blivit som dom är. Båda våra barn är lite nördiga (på ett positivt sätt) dom är likadana, skillnaden är bara att Mollie är en tjej och hennes barn är en grabb. Jag gillar när man tacksamt kan se så positivt på något som oftast får en negativ klang. Men vi hade helt och fullt samsyn.

Jag gjorde ett experiment i verkstan med epoxi. Mollie ropade på mej så där blev det slutlekt med det. I stället var det dags för kanelbullebak. Det var minsann inte i går vi gjorde det.

Mellan jäsningarna lagade vi middag och åt. Jag frågade Mollie om hur det hade gått på NO-Provet om planeterna och rymden. Hon hade inte fått tillbaka resultatet än. Jag skojade med henne och frågade henne vad hon kände inför att flytta. Vart då svarade hon. Till en annan planet svarade jag och flinade. 

Haha kul mamma, trodde du skulle säga en stad i Sverige eller ett land i Europa. Hon upplyste mej om att det bara var på Mars och Jupiters måne Europa man skulle kunna tänkas bo. Ja då får vi väl ta nåt av dom ställena då ;)

Var får du allt i från mamma? Det blev min dotters sista ord i ämnet.

Eftersom att spa-badet nu är i ordning och temperaturen ligger på stadiga 39 grader så var vi sugna att ta höstens premiärdopp. Mollie var också pepp vilket inte tillhör vanligheterna. Men vi plaskade på en timme och såg den ena stjärna efter den andra tändas på himlen. Gosse så bra vi har det.

En tvättning av hår och en iklädande i morgonrock så gick jag nöjt in och la mej på soffan och käkade kanelbullar. Livet va?

Gott resultat av bra samarbete…

Jockarp.

Allt jag ska göra…..

Jag började med en morgonpromenad på berget innan Mollie skulle väckas. Check på den liksom.

Hon fick frukost och väskan packades. Redo för avfärd.

När myset skulle till skolan noterade jag att det typ var tom tank i bilen. Attan jag måste tanka också sa jag högt. Mollie vänder sej mot mej och säger. Det är så mycket saker du måste göra som aldrig jag behöver fundera på. Ja jo precis så är det ju. 

Ja jag har ju bara skolan. Ja jo så är det ju och soporna också och kläderna det ligger ju på ditt ansvar. Jag fortsatte samtalet med att det är ju så att jag har ju också haft det som du har det nu, när jag var liten (även om det är ett tag sen nu) och snart har du det som jag. Hjulet fortsätter ju liksom att snurra. 

Hon lämnades i skolan och jag åkte vidare till min vän andra sidan berget.

Eftersom jag inte hade någon hund med mej på promenaden var det jag som fick äran att putta vagnen där hennes son satt i. Mm det där med att uppleva gamla minnen.

När jag kom hem hade jag tusen saker jag skulle göra men jag visste inte vart jag skulle börja, så jag gjorde ingenting ;)

Världens största regnskur kom vilket jag faktiskt gladdes åt, då slapp jag köra och vattna blommorna på kyrkogården. Toppen.

Jag fick lite fart när min Downperiod var över. Jag tog tag i spa-badet. I med en dränkbar pump och så ut med vattnet. Nytt vatten och en PH-justering. Booom, nu inväntar jag bara lagom temperatur sen blir det bad. Jag kan när jag vill.

Vi skulle hämta lite grejer med fyrhjulingen och passade samtidigt på att ta en sväng ner på Vesan. Vi lekte en stund och körde under regnbågen. Mollie tjöt rakt ut när jag drog på det värsta jag kunde. Hon älskar det och jag älskar hennes glädje.

Kvällen stod det handboll på schemat för min dotter och för mej stod det springning. Det var en skön tur och jag kände mej väldigt stark.

Hem till palatset och en uppfräschning sen väntade sängen.

Även denna kväll avslutades sent med ett samtal från huvudstaden. Ett väldigt trevligt sådant.

God natt typ runt ett.

Jockarp.

Läxa upp fröknarna…….

Morgonen började som sej bör med en kopp svart. Klockan halv sju blev jag upphämtad för transport in till stan. Jag skulle köra hem mina föräldrars bil från tågstationen eftersom dom nu flyr landet. Det är en av anledningarna till att jag ska vara ledig. Den största anledningen. 

Jag körde hem bilen och gick in för att väcka min dotter, frukost och läxförhör i tyska, under det förhöret kom vi överens om att vi ska åka till Tyskland och fira min 46 födelsedag. Vi har inte valt stad än men det är ju några månader tills dess. Hon drog även av ett par låtar på pianot innan det var dags att åka in till stan igen. Skolan väntade.

Hem och upp på berget med kamphundarna. Det är så skönt att göra det på morgonen för då vet jag att dom blivit ordentligt rastade och jag kan pyssla med mitt utan stress och press.

Jag blir inte helt ledig dessa veckor utan det är möte, studiebesök och lite andra aktiviteter men det är liksom inte det ordinarie vilket gör att det blir ett avbrott i det som kallas vardag. Så ja det väntade mej ett möte redan denna fösta ledig dag. Det var ett okej mötet och i pausen grillades det korv, sånt uppskattas ju.

Jag kom hem igen och Mollie hade brassat nudlar, jaha ingen mening med att börja med middagen, ut en superkort men supersnabb runda i löparskorna. Kennet behövde en extra runda och jag med.

Åter läxförhör denna gången i engelska och i musik. Jag vet inte vad som hänt detta året men dom har fullständigt ballar ut med läxor. Förra året var det bara ett par läxor innan prov som skulle göras, nu är det 4-5 i veckan, jag vet inte om jag pallar det. Jag Funderar på att skicka ett mess till fröknarna och fråga om det verkligen ska vara nödvändigt. Nu har jag förvisso en dotter som uppskattar det och läser mer än hon behöver men jag då? Jag vill ju inte ;) 

Jag grillade kycklingspett och till det blev det potatis och sås. Mollie blev lyrisk av doften från grillen. Jag skapar barndomsminnen för min dotter. 

Under middagen gick vi igenom matteläxan och jag bara kände att nu vill jag inte se en läxa till denna veckan. Hua.

När jag styrande upp disken så kom min dotter fram till mej och sa. Kan vi kramas. Absolut sa jag. Och när jag hade henne i min famn sa jag till henne att min önskan var att vi aldrig ska sluta att kramas, inte ens när du är längre än mej ;)  nä då sa hon och spatserade iväg.

Vi lirade lite sällskapsspel när hon åter igen visade sej.

Glass i stora lass under kalaha matchen. Det var så Mysigt så jag sa rätt ut. Herregud vad vi har det bra du och jag. Ja det har vi verkligen fick jag till svar.

Mm det var en fin kväll. Det känns som om jag är precis där jag ska vara i livet just nu. Jag ska njuta lite i det tänker jag.

Och mer trevligheter blev det när jag gått till sängs, jag fick ett samtal som gjorde mej glad. Jag tycker om att vara glad. Att kvällen blev till natt var inget jag funderade något nämnvärt över.

Jockarp.

Teori&praktik……

                  Lite den känslan på mötet🤔

Ja, Tisdag betydde över 10 timmars arbetsdag. Möten, irritation, och en aning hetsighet. Men ibland är det omöjligt att bli förstådd och oftast är det av människor som sitter i nån form av chefsposition. Dessa människor vet säkert väldigt mycket i teorin men en sak jag lärt mej i arbetslivet det är att teori och praktik sällan harmonierar. Att dom då tror att dom vet bättre än en person som utfört arbetet i över 20 år i praktiken kan ju få en att få topplocket att lätta. 

Än skönare var då att lämna allt bakom sej och köra hem till min dotter och veta att det nu är över två veckor till jag ska utföra något förvärvsarbete igen. 

Jag kommer att ha en hel del att pyssla med ändå vilket är bra. Men jag kommer vara på hemmaplan och det är något jag har stort behov av just nu.

Jag har beställt en hel hög med roliga saker på Amazon som jag bara väntar på att få en avisering om att dom finns i min närhet. Sen ska det minsann experimenteras ;) 

Mollie hade sin andra pianolektion och hon fick förflytta sej från skolan till pianolokalen själv på cykel. Hon ringde mej innan hon cyklade och även när hon kommit fram. Hon var lite osäker på vilken väg hon skulle cykel för att hitta, det trots att jag körde vägen med bilen häromdagen. Hur som helst kom hon fram välbehållen.

Hon hade även handboll på kvällen vilket mormor fick styra upp med hämtning och lämning. Det är mycket på spisen nu minsann. 

När jag kom hem körde jag en tallrik full med kottar i micron till ett kommande projekten. Mollie tjuter rakt ut. Det luktar jul mamma. Så mysigt.

Ja visst är det mysigt säger jag och flinar över att hon inte frågar varför jag kör kottar i micron, det verkade fullständigt normalt för henne ;)

Jockarp.

Som jag vill……

Mollie var orolig på natten så hon bäddades ner i min säng. När jag väckte henne efter att baconen låg färdig stekt precis som hon vill ha den på tallriken så möttes jag av en förvirrad dotter. Hon visste nog inte riktigt var hon befann sej. När hon uppfattat det vände hon sej mot mej och rev av sitt störst leende. Och så frågade hon. Hur gick det i valet? Tja du, det verkar varit extremt jämt men just i detta nu tyder det på att högerblocket ska styra. Men visst kappan har vänts efter vinden innan så det är väl högst ovisst.

Vi diskuterade valet ytterligare under frukosten sen lämnades hon av i skolan. Jag fortsatte över berget till en vän. Promenaddags och det var en behövlig sådan. Vi gick inom den lilla lanthandeln på vägen hem. Jag och Kennet stod utanför och hängde medans dom andra var i affären. Jag hör en lastare komma, han har en maskplockare bak till på maskinen och där i hänger en död häst. Man kör en död häst genom byn mitt på dagen. Alltså sånt händer nog bara på landet va. Det var tur att jag fixade med bildbevis för det var knappt så min vän trodde mej. Vidare spekulerade vi vad som hänt hästen och varför den hängde i maskplockaren på maskinen. Och varför åkte den genom byn, ja frågorna var många med svaren få. Vi släppte det och lufsade hem.

Hennes lille grabb var på bra humör och givetvis skulle vi ta en selfie innan jag skulle köra hemåt igen. Vi är bäst på det ;)

Kennet och jag tog oss hem igen och jag tog en springtur på berget. Hunden fick bli hemma. En sväng räcker för honom. Jag höll mej på stigarna och jag hoppade över varje sten och stubbe jag såg. Känslan var att jag flög när jag lämnade dom förhöjda tingen. Jag är lätt nu och det märks.

En rejäl uppfräschning när jag kom hem och nya kläder på. Jag vilade på soffan en halvtimme innan det var dags för att åter stapla lite pinnar. Det är mycket jobb just nu. Men ett par pass till sen ska jag vara ledig i några veckor. Bara för att jag kan och jag behöver det. Jag gör lite som jag vill jag ;)

Jockarp.

Nya människor….

Jo jag tackar jag. Livets vändningar ändå. Jag har fått kontakt med en böna från huvudstaden. Det var hennes yttre som fick mej intresserad. Jag tycker hon är dösnygg. Jag vet att det inte betyder något, finns inte attraktionen spelar det noll roll men ändå ;) 

Först tänkte jag ändå bara. Lägg ner det där. För stora avstånd, barn inblandade, bla bla bla.

Hon kanske tänkte detsamma vid första anblicken, men något gjorde att vi inte kunde, inte ville ge upp något som kanske är bra. 

Hon intresserar mej väldigt och det verkar vara ömsesidigt. 

Jag vill äta middag med henne och hon föreslog ett datum. Det kändes fint. Jag ser framemot mötet. Jag avskyr att låsa in mej i tankar som är av ondo. Så varför inte bara ses och se vad som händer.

Jag varnade henne dock för att jag förmodligen kommer blåsa henne fullständigt av stolen, men hon var villig att ta chansen (eller risken)

Vi fortsatte att kommunicera och plötsligt under ett arbetspass med att stapla pinnar fick jag ett meddelande med raderna 

-Ring om du vill och ett telefon nummer. Jag ville ringa så det gjorde jag bums.

Samtalet var väldigt fint. Hon pratade norska med lite svensk brytning och jag Jockarpska. Och vi förstod varandra. Hur vackert var inte det då? 

Det var fint att få en röst på det yttre. Jag gillade det jag hörde. Samtalet varade närmare 1,5h vilket jag inte uppfattade det som.

När jag kom hem efter avslutat 12h arbetspass så stod min dotter redo med löparskorna på fötterna. Hon ville ut. Detta är inget som händer så ofta så givetvis var jag med på noterna bums.

Kennet fick också följa med på turen som varade i 4 km.

Hem till dusch och soffan. Valvaka. Jag bor med en lite politiker, hon kommer nog som 13 åring gå med och engagera sej i något ungdomsparti, förvånad vore jag om det inte sker ;)

Kommunikationen med min nya bekantskap fortsatte med att jag fick ta del av hennes kroppsmålningar. Det jag såg var väldigt dejligt. 

Jockarp. 

Processande……

Usch. Ibland är saknaden extra svår att hantera. Jag vet att jag måste äta mej igenom det, det är bara jag som kan göra det, det finns ingen hjälp ingen lindring på vägen.

Men igår när jag varit och jobbat kände jag ett enormt sug att testa lite nya möjligheter i min verkstad. Jag har inte hittat helt rätt men har nu ett surrogat till skruven och det verkade bannemej funka. Jag skruvade på en björkvril som jag varit dundersugen på att testa sen drog jag i gång.

Det var då saknaden slog till med full kraft. Jag vara nära lipen av saknaden efter henne. Vi som byggt upp vår lilla gemensamma verkstad, det vi provat, hjälpts åt och utvecklats tillsammans. Det kändes så långt bort och det kändes enormt ensamt. Men jag måste lära mej, måste kunna uppskatta det igen, måste finna det där lugnet i att det är jag nu, att det är min verkstad, där får jag bygga själv och utvecklas, det är min hobby nu, inget jag delar med någon. Men jag vill dela.

Jag bara undrar varför? Vad var det som inte var bra med mej? Varför kunde inte vårt gemensamma liv bara få fortsätta? Varför?

Jag bara önskar att hon kom tillbaka och att hon stod där och uppmuntrande hängde över min axel vid svarven och gav mej matnyttiga och viktiga tips. Usch jag fick damma av både mej själv och tankarna. Det är historia Leonora. Det är historia.

Mollie kom ut och undrade när middagen skulle stå på bordet, jasså jaha jag har ett barn också, det hade jag helt glömt bort när jag ena sidan stod mitt uppe i min sorg och andra sidan njöt av mitt alster jag skapat med mina två bara händer.

Jag lufsade in och maten lagades och vi åt till samtal om skolan, attityder och läxor. Extremt tidig sänggång för mej. Men det fanns en anledning till det.

Jockarp.