Söndagschill.....

Inte prio ett..

Jag vaknade upp och hörde ljudet av regn, jag var tvungen att gå upp och titta om det stämde, det gjorde det, hela gårdsplanen flöt. Jag log förnöjt och kröp tillbaka in under täcket. Nästa gång jag vaknade mötte solens stråla mej. Jaha, dags att fånga dagen.
Vi hade bestämt att en del av söndagen skulle användas till att komma ikapp lite med hushållssysslorna.
Men ingen av oss kom in i det där floooowet som är ett måste om något ska bli gjort.

Jag drack kaffe och läste en bok, Mollie spelade spel, vi var sjukt slöa.
Efter ett tag i slappläge fick vi i alla fall styrfart och jag började med sängarna, lakanen byttes och tvättades. Klök jag avskyr verkligen den övningen, ja undrar om jag någonsin kommer att gilla de, jag tvivlar på det.

Morfar fyller år i veckan och en present skulle införskaffas, vi drog till affären, en rulle snus, ett dubbelnougat, en trisslott och ett grattiskort köptes. Även lite kompletterande av varor som passar in i kylskåpet fick vi med oss hem.
Lite lunch käkades sen väntade det lek. En kompis hörde av sej till Mollie och ville leka, jag föreslog bad. Kompisen hämtades upp men i stället för bad blev det skyfall, det kom 15 mm regn i en enda lite skur, så badandet ställdes in och vi drog hem till Jockarp.
Kidsen lekte och jag läste, dammsugande och lagade stek från grisen med potatis och sås.
Vi åt och för dagen blev vi tre runt bordet, trevligt.

Lite studsande på studsmattan innan hemgång för kompisen.
Myset och jag gick ut en sväng, bara hon och jag vilket var väldigt mysigt.
Och innan det blev kväll hade vi på något sätt faktiskt lyckats med att städa hela huset. Men det satt långt inne ;)

Efter att vi läst om blåvalen pratade vi om vandringar vi ska göra och så självklart om Kennet. Det var den dagen det.

Lite paus.

Jockarp

Festivalande....

På rull.

Det där med att man inte har någon tid som man måste passa på morgonen är ju en fantastisk lyx. Ingen skola och inget jobb, ovant.
Det gjorde att vi ännu en dag inte lämnade sänghalmen förrän närmare nio på förmiddagen. När vi orkat oss upp så åt myset frukost på undantaget och jag tog ett pass med löparskorna på fötterna.

Hemma efter passet intogs kaffet på altanen, njutfullt.
Jag frågade Mollie om hon ville i väg och bada och det ville hon, om någon kompis följde med.
Ingen kompis kunde förgylla vår dag så vi blev hemma.
Jag uppskattade det väldigt mycket i hemlighet, att jag fick ha min dotter helt för mej själv en hel dag.

Vi tog det lugnt, lite hopp på studsmattan och ännu lite mer kaffe för mej. Mollie fixade med sina görmål i form av att tömma diskmaskinen, det är hennes ansvar och hon får betalt för det. Pengarna går bums in på Kennetkontot. Även att vara behjälplig med vattenkörning till hästarna ligger på hennes bord så det gjorde vi också innan det var dags för dusch.

Efter uppfräschningen satte vi oss i bilen och styrde mot Karlshamn och Östersjöfestivalen. Mollie ville ha Langos så langos blev det. Hon åkte lite karuseller och efter det svalkade vi oss med en varsin mjukglass. Mollie slog till och köpte sej en ny väska, hon var väldigt nöjd och jag var helt inne på hennes spår. Jag var alltså nöjd över att se min dotter så nöjd.

Vi pratade med lite folk som vi kände och även med en del för mej innan okända människor. Det är mysigt med festivaler, speciellt när det är vackert väder.
Efter ett par timmar kroknade vi och ville hem. Hemma brakade vi ihop i soffan och kollade på en film och käkade polly, bara dom ljusa ;)

Nattning efter att vi läst i boken om valar och delfiner. Att Mollie började prata om Kennet efter att vi lagt boken på nattduksbordet var nog en bidragande orsak till att jag somnade före henne. Klockan elva hasade jag mej in till mej. God natt typ.

Langosintag.

Ny väska...

Jockarp.

Obrun.....

Utsikten till morgonkaffet....

Pannkaksfrukost i palatset. Det var en bra start på dagen det. Efter att vi vält i oss en hög och sommarlovsprogrammet var slut så gick vi ut.
Vi hade lite att pyssla med, vatten skulle köras till hästarna på betet och hundarna skulle ha lite kärlek, mycket på spisen alltså.

När vi höll på med dessa sysslor så ringer det från Mollies fritids. Dom ville gärna se Mollie där redan klockan elva på förmiddagen, tanken var att dom skulle gå till stan och äta pizza till lunch. Så himla mysigt, snacka om att hon är på en toppen skola och att sommarfritis verkligen levererar.
Jag lämnade min dotter två timmar innan det var tänkt vilket gav mej utrymme för ett lätt löppass innan jag skulle infinna mej på ett eftermiddasgskift bland pinnar och flis.

Det var 23 grader varmt så att passet blev lugnt och inte så långt spelade ingen roll, svetten öste av mej. Det var behövligt att vara i rörelse, jag börja nämligen känna av mitt åldrande en aning ;)

Arbetspasset gick fint, som vanligt mycket skratt. Ett lönesamtal öppnade upp till diverse diskussioner. För egen del konstaterade jag bara att jag hellre får mindre slantar än att min tunga blir brun. Stoltheten ställs aldrig åt sidan. Inte för mej i alla fall.

Jag körde upp på palatsets borggård 22.00. När jag kom in var myset fortfarande vaken, hon är en riktigt liten nattsuddare nuförtiden.
Vi pratade om hennes dag och den hade verkligen varit fullspäckad, först jobb hemma, sen några bra och händelserika timmar på fritids, vidare hade hon och mormor kört till Kristianstad för att kolla in en djuraffär som Mollie snokat reda på. Självklart hade hon köpte ett par pipleksaker till kamphundarna.
Dom hade stannat till vid C4 på vägen hem och käkat frusen yoghurt för 170 spänn ;)

Innan vi pratat av oss om dagen var klockan en bra bit över elva. Hon somnade i min famn och hon var väldigt nära mej <3
En bra dag.

Hon är hjälpsam.

Jockarp.

Lika.....

Hon vaknade halv sju, jag var absolut inte redo för dagen så jag ropade på henne att slå läger i min säng. Hon kom in invirad i sitt täcke med örngottet med stjärnor och ugglor på.
Hon kröp ner bredvid mej och muttrade tjurigt att hon tyckte att dagen skulle börja.
Jag la min arm om min dotter och hon somnade i min famn. Men 8 vaknade hon igen och sa att hon måste gå upp för att hinna med allt innan hon skulle iväg till en kompis. Jag vägrade gå upp.

Hon kollade på sommarlovsmorgon och det pysslade hon med när jag klockan nio äntligen kände mej redo att sätta mina bara fötter på fiskbensparketten.
Mollies vänner har också telefoner så nu bestämmer dom själva när, hur och hos vem dom ska leka. Självklart måste vi föräldra dubbelkolla så det är lösningsbart men det är ändå en ny tid för oss i vår familj. Det är en liten ovan tid för mej.

Min dotter fick lift av mej till sin kompis i stan och jag for hem och drog ett pass i löparskorna på berget.
Jag är fortfarande seg i kroppen vilket stör mej en aning men jag tar det lugnt och fint. Det är en månad kvar till loppet som funnits i mina tankar dom senaste 9 månaderna. De loppet som jag fokuserat på helt den sista tiden, både mentalt och fysiskt. Jag måste verkligen hålla mej på benen och hitta den där styrkan, jag vet att jag behöver de så väl. Nio mil snyter man nämligen inte så enkelt ur näsan.

Jag hämtade upp mitt mys hos vännerna och vi vände hem bums. Garderoberna gicks igenom och Mollie hade en plan. Klädkoden var "Lika" och hon lyckades väldigt bra, hon hittade till och med två likadana birkenstock sandaler. Hon var väldigt nöjd när vi lämnade palatset och begav oss till fiskrestaurangen i vägga.
Där mötte vi upp mina föräldrar och ett par vänner som på olika sätt varit väldigt viktiga i mitt liv.
Det var en kylig kväll men samtalen var värmande, det skrattades mycket och vi åt och drack gott.
Tre timmar senare efter att en saftig nota betalats av mej kramades vi hej då.

Vi kom hem och efter tandborstningen träffade vi kudden bums. Vi var nöjda över dagen både myset och jag.

Jockarp.

Lärorikt....

Jag hämtade upp mitt mys på fritids och ännu en dag hade hon haft det kanon. Under dagen hade dom åkt tåget till Kristianstad och hängt i lekparken. Pannkakor till mellis. Vilken dag.
Hon var lycklig när jag hämtade henne och jag var så otroligt glad över att hon får sluta sina sista fritidsdagar så bra. Det är bra minnen att bära med sej.

Hemma i byn lagade vi en god middag som intogs gemensamt till samtal om hundar, hon traggar hål i huvudet på mej, men jag visar min glädje åt hennes entusiasms även om jag ibland funderar över hur mycket ord och meningar man kan finna till ordet hund ;)

En gammal vän kom incyklandes på palatset, jag såg honom genom fönstret när han trampade upp i allén. Jag öppnade palatsets dörr med ett leende och ropade glatt.
Vi kramades och kaffehurran sattes självklart på. Vi pratade om då. Då när mitt liv brakade samman och jag handlöst föll ner i det mörkaste av hål. Han sa: fy fan vad dåligt du mådde. Och ja, jag mådde verkligen kasst. Men det var historia och det värsta är över. Livet är ljus och där tänker jag befinna mej så länge det bara går, gärna en livstid, min livstid.
Han skulle vidare med sin cykel och när vi kramats hej då så sa jag till honom att jag uppskattade hans spontanbesök väldigt mycket.

Jag har saknat kvällarna med Mollie, tre nattpass har betytt tre nätter utan nattning av min dotter. Vi la oss därför tidigt, vi läste boken om jättedjuren. Jag läste lite och hon läste lite. Vi pratade om det vi lärde oss genom texten, bland annat att Albatrossens vingar kan bli upp till 3.5 meter. Inte dåligt, som Mollies rum vägg till vägg konstaterade vi. Vi lärde oss också att den har trubbel med att flyga och att den istället glider med i vindarna och när vinden upphör ställer till bekymmer för den. Det hade jag inte en aning om.

Vi la boken i från oss och började prata om födelsedagar, när jag ska fira min 43 års dag kommer vi befinna oss på en skuta i Karibien och när Mollie firar sin 9 års dag kommer vi tydligen befinna oss på ett vattenland i Danmark. Det var hennes önskan så då får det väl bli så.

När jag sa till henne att det var dags att släcka lampan och sova sa hon:
- Men mamma! kan vi inte prata lite till, det är ju så mysigt.
Och det var mysigt och jag märkte hur mycket vi båda behövde det, så det blev en stunds prat till, nu om en liten jack Russel kille vid namn Kennet ;)

Thailand byts ut.... 

Jockarp.

Återhämtning......

God morgon.....

Tre arbetade nätter i vedsvängen är avklarade, nu lär det dröja ett bra tag innan jag åter ska pressa min kropp att vara vaken när den normalt ska vila. 8 pass kvar sen väntar åter långledigt vilket jag ser fram emot väldigt.

Kroppsligt har jag varit lite svajig dom sista dagarna och jag vet inte vad det beror på. Jag har känt mej seg och matt, så illa så jag faktiskt hoppade över ett tänkt löppass. Jag har hållit mej vilande och det verkar som det ger effekt, jag har bara tagit ett par mindre rörelsepass på berget, jag vet hur bra det är med rörelse i skog och mark. Men det har absolut inte varit någon press, ingen stressande av kroppen utan helt enkelt bara lätta återhämtningspass. Jag har varit snäll alltså ;)

Att vakna upp med kramper i båda vaderna var ytterligare ett tecken på att något inte var helt okej i min kropp. Jag vred mej i smärtan och försökte få kramen att släppa, det gör vidrigt ont.

Lilla fröken Vilhelmsson har däremot haft riktigt bra dagar. Hon var motsträvig inför att tvingas gå till fritids på sommarlovet, hon ville verkligen inte gå när kommunen fritidshem skulle slås samman. Jag peppade henne och sa:
- Du det kan faktiskt bli toppen, du kanske träffar nya kompisar, men nja hon var inte nöjd.

Nöjd det var hon dock när jag kom för att hämta upp henne. Det hade varit fyra barn och lika många fröknar, sammanslagningen hade inte blivit av så det var bara för henne kända barn. Dom hade gått till glassbåten tillsammans, det hade pysslats och spelats spel. Hon var helt uppdragen när jag kom och det höll på att pysa över när hon skulle uppdatera och berätta för mej om vilken toppendag hon haft.
Jag hade ett stort leende på läpparna hela bilfärden hem till byn. Hon lycklig, jag lycklig.

Jockarp.

Hemligheter....

Uppe bland träden....

Jag hade en plan om att överraska min dotter. Hon älskar hundar och hon har liksom jag lätt för att snöa in på saker. Nu är hennes stora dröm, en hund som ska tränas i agility. Hon suger i sej allt som finns om sporten.
Jag hade nosat reda på att det gick en stor agility tävling i Ballingslöv, jag kontaktade tävlingsledningen och frågade om det var okej om man kom och tittade och om hur det gick till. Vi var varmt välkomna, och varmt det blev det.

In med myset i bilen efter frukost och jag hade som vanligt packat fikaväskan. Vi var redo, men än visste hon inte vart vi skulle och hon låtsade vara sur över det, men jag sa bara: Det är en hemlis ;)
Jag körde i en timme och när vi kom fram glodde hon med stora ögon och sa, men oj vad mycket hundar det är här. Jag flinade, parkerade bilen och sa:
- Det är hit vi ska, kan du gissa vad det är?
Hon klättrade över från sin stol till min och kramade mej och sa:
- Men mamma det är en agilitytävling va?
Ja flinade och kramade om min dotter.
Vi hann inte mer än ut ur bilen förrän vi träffade en lite söt valp på 10v, vilket bemötande.

Vi var på tävlingen i två timmar sen var vi på kokgränsen, Mollie behövde ett bad.
In i bilen igen och när vi körde mot Finjasjön tog min dotter min fria hand i sin och så sa hon. Du är bäst mamma.
Mm, vilken glaciär som helst skulle smälta av min dotters beröring och ord.

Ett snabbdopp i en ljummen sjö sen var det dags för caféhäng.
Vi körde till träcafet som är byggt på en underljuvlig plats där man ser hela finjasjön uppifrån trädtopparna. Där satt vi och avnjöt en prinsesstårta och en buddapestrullebit. De satt som en smäck vill jag lova ;)
Vidare från träden till Hovdala slott. Jag har besökt platsen innan men tänkte när vi ändå var i krokarna så var det lämpligt med ett stopp på den historiska platsen. Man kan fortfarande se spår av strider som utkämpades vid slottet på 1600-talet.
Under kvällen skulle det bli en operaföreställning och jag kände mej lite snuvad på konfekten, jag skulle hemskt gärna uppleva den musiken i den miljön.
Men hem for vi och jag brakade ihop på soffan efter att maten intagits. Jag var helt slut.

Efter attackvilan var jag redo för att angripa gräsklippningen, jag blev med ens pigg i den ljuva sommarkvällen och doften av nyklippt gräs.
Vi lirade en match Yatzy på altan innan vi stängde dörren efter oss och gick in.

En bra dag, inget tvivel på det ;)

Jockarp.

Idyll....

Våra barn och vänner <3

Morgonstund har guld i mun. Jag lämnade mitt hem för en lugn och stilla morgon på berget. Jag sprang upp för halva mördabacken och satte mej på utsiktsplatsen för att skåda ut över Vesan. Att ta sej tid att njuta under löppassen är en viktig del för en amatörlöpare. Jag gör det för sällan dock.

Jag fortsatte min väg efter att kroppen toksvettats en stund.

Gräset var daggvått och doften av Vildkaprifolen var massiv på min väg. Jag älskar doften, det känns så hemma men ändå vilt.

Johannesörten och skogshallonen brottades om platsen i dikeskanten på grusvägen jag sprang på. Jag såg, kände och tog in. Det var jag och berget denna morgon och var lycklig.

Hem och en snabb dusch, matväskan packades och även Mollies stora uppblåsbara anka fick för dagen följa med i bilen.

Vi hämtade upp en klasskompis till Mollie sen drog vi över till våra vänner andra sidan berget.

Orudden var dagens mål, en vacker plats vid Ivösjön som varit obesökt av oss innan dagen.

Nu snackar vi idyll. Ungarna lekte och hoppade från bryggan. Folk som var ute på kanottur la till vid bryggan och tog sej ett dopp innan dom åter paddlade iväg på sjön.

Stora delar av dagen var vi helt ensamma på platsen och det lugnet och ljudet av glada och plaskande barn var total återhämtning.

Vi fick en inbjudan till att följa med några vänner på Buffé i Kristianstad, det tackade vi inte nej till.

Innan maten hann vi köpa ett mobilskal till lilla fröken Vilhelmssons telefon, hon var nöjd.

Vidare från restaurangen till City och dess festival. Tydligen var det RIX- FM festival och hela stan myllrade av folk. Här snackar vi kontraster från timmarna vid sjön ;) 

Det var i alla fall stor mysfaktor även på kvällen. Mollie köpte sej ett fint armband som var gjort av kåda och återvunnit papper.

Hemma och supertrötta, vi orkade inte ens läsa i boken om valar och delfiner som vi annars ser som väldigt intressant.

God natt typ.

Redo för kvällsaktivitet ;) 

Jockarp.

Upp i sadeln....

Morgonkaffet avnjöts på palatsets trappa, det smakade himmelskt. Jag kunde inte sluta le. Livet var så sjukt perfekt där jag satt och såg svalorna flyga förbi, solen som vräkte ner och inifrån huset hörde jag min dotter. En sån där magisk morgon som man spara i minnet och plockar fram en ruggig november dag.

Efter kompiskonflikten var det på det igen. Upp i sadeln liksom. Jag lämnade mitt mys hos en kompis och vidare gick dom iväg till den tredje. För dagen funkade det fint. Tack för det liksom.

Själv tog jag en lugn löptur på berget. Jag stannade och pratade med lite folk, sprang lite och pratade lite igen. Det var behövligt. Kroppen var fräsch men ändå lite stel efter det långa passet dagen innan. Det tog några km innan jag var i fas.

Kaffe och stillhet på palatsets baksida, doften av luktärtona skar igenom kaffedoften och jag sög in det vackra. Jag rös till av vällust. Tänk vilket liv. Så fredligt och fridfullt. Jag är så rysligt lyckligt lottad just nu. Och ja, tacksamheten är stor.

Jag hämtade upp min dotter och vi tog en vända till bibblan. Både Mollie och jag uppskattar stället väldigt och vi kan gå där länge och titta på bokryggarna som står där på rad i hyllorna.
Mollie hittade tio böcker om djur, jag tre om vandring.

Vi drog hem och lagade en galet god middag sen slog vi läger i soffan med våra böcker.
Jag suger i mej allt om vandring i Sverige just nu och boken om att vandra Kungsleden höll mej vaken långt in på nattkröken. Som jag längtar till jag står med min dotter i Abisko med fullpackad ryggsäck och redo för att ta de första stegen på leden. 2020 då smäller det ;)

Jockarp.

Knäsvag....

Mollie sov när jag lämnade palatset, ett tänkt långpass och uppladdningen hade varit kass. Tre grillade korvar med bröd och två resorb i päronsmak innan läggdags kvällen innan. Men ibland får man inte bästa förutsättningarna och det kan bli bra ändå.
Allt jag tog med mej var tre pappersservetter med ett tryck med hello kitty på. I fall löparmagen skulle göra sej påmind och jag skulle tvingas ut bakom ett träd.

Fastande mage men med nyborstade tänder. Jag var sjukt redo ;)
Jag öppnade dörren och det var kallt, jag brr:ade lite sen tog jag mina första löpsteg, perfekt. Kroppen kändes stark och vädret passade mej även det perfekt, ja om man bortser från den något starka vind som var emot mej.
Jag lyssnade på kroppen och jag hade en plan, pulsen skulle hållas låg. När benen ville trumma på nerför lät jag dom göra det och när det blev trögt uppför så tog jag det väldigt lugnt.
Jag var stark hela vägen fram till 27 km där träffade jag marken, hårt. Jag snubblade över en gren och orkade inte rädda mej. Brak i backen med såriga händer, blodigt knä och en ömmande arm blev resultatet av den vurpan.
Jag tog mej hem och tvättade bort det värsta av jorden ;)

Mollie ringde och var ledsen, hon var hos en kompis och tydligen hade det kommit en kompis till. Tre kompisar kan ibland vara svårt. Jag pratade med Mollie och jag pratade med kompisens mamma. Mollie ville hem så jag körde bums och hämtade hem henne.
Hon började harva ridbanan för att samla pengar till sin lilla valp. 20 spänn kammade hon hem där och en femtilapp för hon städade sitt rum, hon skulle bara fått 30 men jag hade ingen växel ;)

De två kompisarna ringde till Mollie under kvällen för att kolla så hon var okej, gulligt gjort. Dom bestämde även att dom skulle ge det ännu ett försök till lek.

Lite skip boo för mormor och myset vilket gav mej utrymme till att dra in Marathon distansen. Jag behövde 12 km till i benen för att komma upp i 42. En kvällstur blev det men denna gången höll jag mej från berget och tog en vända på asfalten in till stan. Jag ville inte möta marken igen. Blygsamma 100 höjdmeter slutade den trippen på, lite annat än morgonpasset som låg på 700 höjdmeter. En genomsnittlig puls på 155 slag på 42 km var med beröm godkänt. En bra träningsdag alltså.
Jag tror jag är redo för Vasan, det känns så.

När jag kom hem till byn stod det en pizza på bordet och det var verkligen behövligt, det enda jag fått i mej under dagen var yoggi, rödbetsjuice och proviva. Och så några sura nappar som jag snodde i Mollies godis skål.

Jockarp.

Ales stenar.....

Kultur och historia kan vara både roligt och mysigt och gör man det roligt och mysigt så lär man sej mer och man uppskattar möjligheterna som ges.

Vi lämnade byn med fikaväskan packan, vi hämtade upp en kompis till Mollie.

Vidare körde vi och hämtade upp min äldsta vän tant N. Vi har upplevt barndom, tonåren och vi har även upplevt en förlossning tillsammans och som det känns nu kommer vi även att uppleva ålderdomen ihop.

Bilen fullastade med glädje och vi körde söderut, Skåne, Kåseberga och Ale stenar. Det var målet. Denna plats med Sveriges bäst bevarade skeppssättning. Jag har besökt platsen med jämna mellanrum och med olika människor. Dagens sällskap la sej på en topplacering.

Vi hann knappt ta oss ut från bilen förrän jag mötte ett välbekant ansikte. Vi kramades och skojade om att vi träffades på just denna platsen, liten värld liksom.

Mot skeppssättningen, kidsen var alerta och dom ville höra historier om platsen, vi vuxna släppte lös vår kunskap och våra hypoteser.

Vi satte oss i lä och åt vår mat till frågestund i form av gåtor, det blev många Aaa, grrr och skratt under stunden.

Mollie har visat mej klapplekar som dom gör i skolan idag. Jag frågade tant N om hon kom ihåg våra klapplekar? Vi provade och det satt som en smäck, så sjukt roligt att en lek man lekte ihop för 35 år sedan fortfarande gick att plocka fram och har roligt till ;) Jag tror att vi impade både på oss själva och på kidsen.

Vi lämnade Kåseberga efter ett glasstopp, vi drog vidare i livet. Jag har läst om en strand som har blivit prisade som Sveriges vackraste strand, den ville jag uppleva och det fick jag, en kort stund innan ovädret kom in. Barnen ville gärna ta ett dopp men vi sa stopp. Blixtrar och dunder gjorde att vi fortsatte vår resa.

När vi kom till en korsning frågade jag höger, vänster eller rakt fram. Beslutet föll på höger. Kidsen började oroa sej över att vi inte visste vart vi befann oss, och tja det visste vi inte heller. Livet blir desto roligare då tyckte vi. 

En vända inom Glimmingehus men vi lämnade inte bilen denna gången, regnet öste ner och vi såg ingen glädje i att se på den medeltida borgen dyngsura så vi vände hemåt. Inom en affär i Åhus sen tuffade vi hem mot vår lilla stad.
Vi lämnade av vårt sällskap och körde hem till byn och till den tända grillen på undantaget. Korv grillades och sen blev det en chill afton som avslutades med högläsning av min dotter.

En formidabelt bra och mysig dag var till ända. Tack för den alla inblandade.

Jockarp.

En svettig kyss.....

Vad är kärlek? Självklart har alla människor sina egna tankar och funderingar på det, självklart ser vi på den saken helt olika. Men jag vet att ibland finns det två personer som ser ungefär likadant på det och det är väldigt speciellt.
Jag har upplevt det.

Att vakna på natten och titta på kvinnan bredvid och le, att inte vilja somna om igen utan bara ligga där och titta på det vackra.
Det är kärlek.
Jag har upplevt det.

Det där med att en annan människa läser av, förstår och kan agera ut efter det och att det agerandet är rätt för just den stunden.
Det är kärlek.
Jag har upplevt det.

Att komma hem efter ett tufft löppass och bli kysst passionerat med svetten rinnandes i ansiktet, äckligt kan tyckas men;
Det är kärlek.
Jag har upplevt det.

När man hittar ett smarrigt choklad som någon införskaffat just till mej.
Det är kärlek det.
Jag har upplevt det.

En lapp som ligger gömd i matlådan som jag hittar under matrasten under arbetspasset. Några enkla rader som i sammanhanget blir så otroligt vackert.
Det är kärlek.
Jag har upplevt det.

När man kletar tandkräm på fler tandborstar än sin egen, att borsta tänderna tillsammans och se det fina i det.
Det är kärlek.
Jag har upplevt det.

När man sätter sej själv efter någon annan människa. Att parkera egot långt bort från sitt hem.
Det är kärlek det.
Jag har upplevt det.

Det låter vackert och det är vackert. Det ska vara vackert men jag vet att det blir bara så ibland, inte alltid, bara ibland.
Jag gillar ibland, när ibland är nu.

Jockarp.

Agility....

Nä jag ska inte sjunga ;)

Långliggare. Halv nio masade jag mej upp och gick bums och väckte min dotter, det var tydligen måttligt populärt ;)
Jag hoppade i mina nyuthämtade Asics och gjorde mej redo för jungfrufärden i dom blå skönheterna.
Turen varade i en mil och jag var lite stram i baksida lår efter fotbollsmatchen, men med mjuk löpning på berget är jag snart i trim igen.

Ännu en dag skulle vi agera hundvakt så vi drog ut på berget igen på en promenad, sen väntade några deprimerande timmar. Jag var inte alls på gång, ingen energi, ingen glädje och absolut inga ideér. Vädret var ruggigt och grått och jag la mej på soffan och tjurade en stund.
Väldigt otrevligt.
Jag kände att jag fick rycka upp mej, fikaväskan packades, hundar och myset packades in i bilen sen körde vi ut på Lister. En promenad piggade upp oss allihop. Att vi träffade på lite sociala människor gjorde inte stämningen sämre precis. När vi åter var tillbaka till bilen öste regnet ner på oss men inget kunde stoppa vårt glada humör.
Mollie pratade oavbrutet hela vägen hem om sin kommande hund, jag lyssnade och svarade mm i bland när hon tystnade för att hämta andan ;)

Lite mat intogs och även då gick munlädret på min dotter. Hon imponerar verkligen ibland på hur mycket och länge hon kan prata om en och samma sak.

Vi skippade festivalen i stan och poppade lite popcorn i stället, vi satte oss i mysställning i soffan och kollade på agilitytävling på tuben. Mollie var helt sjövild över hundarna som tävlade, hon tjöt rakt ut i spänning.

I skogen med henne <3

Jockarp.

Livskvalité....

Vi startade dagen med en hundpromenad med kamphundarna, det medför vissa förpliktelse när man är hundvakt och det är bra att Mollie får smaka på det där. Gräset var blött på berget efter regnet och våra dojor blev med det även dom något blöta. Mollie grymtade lite om det med hon luffsade ändå vidare.

Vi lämnade kamphundarna och begav oss till Karlshamn och närmare bestämt till Kofsa. Vi möttes upp av en vän och hennes yngsta dotter. Ut på klipporna gick vi och vi hittade en makalös vacker plats i lä och med solen i ansiktet. Vi såg klippor och skär, ljudet av vågskvalt och lekande barn, våra barn.
Vi fikade och barnen halvbadade, vi samtalade om livet om hur bra det är och hur mysigt det var att bara sitta timme ut och timme in på en klippa och prata. Livet var så där grymt lättlevt.
Fem timmar senare kramades vi om och sa på snart återseende.

Vi for hem till byn och lite vila innan det var dags att åka till festivalen i stan.
Vi började med en Langos, Mollie spetsade på thaimat men jag tyckte att det var smartare att ta en langos eftersom att den vangnen endast befinner sej i metropolen Sölvesborg fyra dagar om året ;) Mollie höll med.
Efter att den var nere gick det vilt till. I alla fall för Myset, jag stod på fast mark medans hon åkte virvelvinden varv efter varv. Hon stötte ihop med sin kusin så en vända med honom i karusellen var ju ett måste.
När hon var nöjd strosade vi sakta genom vår fina stad och hemma i byn var vi inte förrän runt elva snåret. Sena kvällar nu minsann. Men vad gör väl det.....

En kväll med lyckan.....

Jockarp.

Vinst.....

Smurf....

Morgonen började med ett lugnt och kyligt pass på berget i löparskorna. Temperaturen var perfekt för min kropp och känslan av att jag skulle kunnat springa i timmar infann sej. Men det blev inget av med det, jag hade mer rörelse planerad under dagen så jag behövde ha lite krut över i kroppen.

Mollie ville baka så baka gjorde vi, jag gillar att vi har ingredienser hemma så vi kan sno ihop lite muffins när andan faller på. Det är lite vuxenpoäng på det där tycker jag. Hon pimpade dom med hackade nötter och cocos, hon gillar att dekorerar, ibland blir det bra, ibland mindre bra ;)

Bilen tvättades sen parkerade vi oss i chillägen en stund.

16.00 förväntades jag vara på plats på idrottsplatsen i stan, där var jag också och innan dess hade jag lämnat myset på undantaget.

Vi minglade runt och snackade med alla "fotbollspelarna" och det bjöds på en pastauppladdning. Väldigt trevligt må jag säga.

Kläder delades ut och att vara minst i laget var inget vidare, inte med tanke på att all utrustning var i storleken XL. Strumpor i storlek 45, jo jag tackar jag ;)

När jag var påklädd kände jag mej mer som en smurf än som en fotbollsspelare.

Matchen då? Jo det var välmeriterade spelare i båda lagen och det blev tufft. Bägge lagen toppades från start och med det satt jag och chillade på bänken, vilket var helt okej. Två mål i baken och det såg inte bra ut. Men skam den som ger sej. När matchen var slut stod det 5-3 på resultattavlan och vi stod för femman. Själv trodde jag att vi vunnit med 5-4 men eh, ett mål hit eller dit va? Huvudsaken var ju att vi pryglade det obesegrade TV-Laget.

Kvällen blev festlig med god mat och underhållning. Jag och min dejt lämnade dock tidigare än 02.00 som var sluttiden. Jag är helt enkelt för gammal för nattliga äventyr ;)

De segrande laget....

Jockarp.

Bebis till våren....

I nationalparken.

Första platsen som världens bästa mamma ligger jag helt ohotad på.
Och jag måste säga att det är fantastiskt att inneha den platsen. Det smakar sött.

Under fem års tid har Mollie längta, hon har pratat och hon har drömt.
Hon har haft förståelse att jag som ensam mamma inte klarat av att ansvara för fler än henne. Hon har inte gnällt och heller inte tjatat på mej utan helt enkelt förstått att vissa saker inte går att lösa, att tiden inte är den rätta.

Jag har sagt till henne att jag förstår hennes önskan, hennes dröm.
Jag har sett och hört henne, hennes planer om framtiden. Jag har leende lagt min arm om henne och sagt att när tiden är mogen kommer din önskan, din dröm gå i uppfyllelse.
Det är nära nu.

Vi sonderar terrängen och tanken är att vår familj ska utökas till våren.
Mormor och morfar har lovat att hjälpa oss med den lilla Jack Russel pojken som ska döpas till Kennet.

Rusellring ;)

När jag berättade för Mollie att mormor börjat kontakta uppfödare och att vi måste stå i kö för att få den där lilla valpen som kommer passa vår familj bäst så började hon gråta av lycka.
Hon förstod att vi tycker att hon är redo och att vi gemensamt kommer att ansvara och ge den lille killen ett fint hem och ett bra liv.

Själv började jag lipa över att min dotter är så fin, så känslig och så otroligt tacksam. Hon är verkligen värd att drömmarna besannas.

Efter 14 km löpning åkte vi tillsammans med mormor och kamphundarna för att träffa den tänkta mamma till Kennet, om det blir så vet vi ju inte med säkerhet men det är roligt att träffa både människor och djur.
Efter besöket hos uppfödaren åt vi en god lunch på Brösarps gästis och sen bar det av mot Stenshuvud. Där promenerade vi och pratade med lite folk om den vackra naturen och det blåsiga vädret.
En fin dag.

I kväll väntar så fotbollsmatchen mot TV-laget, rapport kommer (förhoppningsvis inte från en sjukhussäng ;) )

Jockarp.

Ring ring....

Frukostdejt med en väldigt kär vän. Det är alltid för lång tid mellan gångerna vi ses och jag hoppas vi kan råda bot på det. Ja för det är så med vissa människor, allt klaffar och man får energi även om man pratar om svåra jobbiga saker. Andra människor kan suga musten ur en även om det pratas om enkla lättsamma saker. Visst är det väl märkligt.
Vi blurrade i tre timmar och tiden formligen flög fram. Dåtid nutid och framtid diskades av.
Vi kramades hej då och vi fick ta tag i lite måsten.

Växtligheten är enorm i år och gräset växer meterhögt runt palatset. Jag gillar det måttligt. Så nu var det dags att ta fram röjsågen och skapa ordning och frid.
Det går faktiskt väldigt snabbt bara man sätter fart och det gjorde jag.

Min sommargranne kom på ett spontanbesök vilket var väldigt trevligt. Vi samtalade en stund sen fick vi återgå till våra små sysslor.
Vi har köp lite nya blommor och dom behövde komma i jorden, jag vet att vi är lite efter gällande att plantera, men som jag säger till Mollie:
- Vi gör som vi vill vi ;)
Vi hjälptes åt och nöjda blev vi.

Tillsammans luffsade vi ner genom allén till brevlådan, Mollie hade fått sitt abonnemang till telefonen och det skulle vi ju fixa bums. Problemet var bara att hennes tänkta telefon inte fungerade som det var tänkt. Nehä. I bilen och till Kristianstad för investering av en ny lur till min dotter. Hon fick välja själv vilken telefon hon ville ha. Hem igen och efter ytterligare lite meck och ett samtal till min vän som konsulterade mej i ämnet fick vi minsann telefonen till att funka. Bra där.

Mollie låg på sitt rum och plötsligt ringde det i min telefon, det var det lilla yrvädret som skojade med mej, jag flinade och frågade vad hon ville ;)
Bara bus.

Jockarp.

Uteliggare....

Vi spenderade natten utomhus, tillsammans låg vi på soffan på altanen med våra huvuden mot varandra. Vi hade tänt ljus och lågan fladdrade rofullt i natten. Stjärnorna tändes på himlen och det blev mörkare och mörkare över berget. Jag såg endast konturerna av träden mot himlen. En sån där perfekt natt.

Vi sov som små grisar både Mollie och jag och när jag slog upp mina ögon i arla morgon var första mötet svävande moln mot en blå himmel, jag såg trädens gröna blad och fåglarna som redan var igång med att snappa till sej av insekterna. Jag hörde en hästs hovar träffa sten, ett underljuvligt ljud. Jag log och kände mej rysligt tacksam för att vakna upp till allt detta vackra.
Jag sträckte ut min hand och kände bar hud från min dotter, hon var varm och hon började röra på sej under täcket. En stor kaluffs täckte ansiktet men jag anade ett leende under allt hår.
God morgon mamma var hennes första ord.
Vi låg kvar och tittade på molnen och pratade om natten om hur mysigt det var.

Dags för en löptur. Jag gav mej av men kände ganska omgående att allt inte var okej, en symtom av urinvägsinfektion, Morr. 6 km sen sprang jag hem och drack 1,5 Liter tranbärssaft. Inget vidare men det gör onekligen nytta. Symtomen släppte och dagen fortgick. En kompis till Mollie kom och det blev jubel när jag frågade om vi skulle erbjuda kompisen att sova över.

Kidsen lekte och jag tog tag i något som jag skjutit upp allt för länge. Städning av palats. Det var verkligen behövligt och känslan efteråt är magisk.

Vi drog till affären och köpte lite nya blommor, även mat och lite snask till kvällens mys.
Middag lagades och som vanligt blev min paradgren i köket makalöst god.
Pannkaksförådet behövde fyllas på så en smet i en tiolitershink levererades ;) Jag vände pannkakor på löpande band medans kidsen satt i soffan och tittade på en film om ett stort päron.
Under tiden dagen och kvällen gick började övernattningsgästen att svaja en aning. Stöttade sa ja att du gör som du vill, du får gärna stanna men vill du hem så löser vi det.
Det funderades ett tag och sen fattades beslutet att hon skulle åka hem, men inte förrän halv elva på kvällen ;) okej sa jag det är helt okej. De spelades ett parti av Vildkatten innan det blev hemfärd och läggdags för oss.

Sena sommarlovskvällar.

Jockarp.

Dressin.....

Det finns alltid plats för bus och bad ;)

Uppstigning tidigt för att ge utrymme till en mil i löparskorna. Hettan var redan brutal när jag halv åtta kom tillbaka till palatset. Jag väckte min dotter och sen hoppade jag in i duschen. Väskan packades med förnödenheter för att klara av vår utflykt.

In i bilen och halv tio var vi på plats i Sankt Olof redo för Dressintramp.
Vi hoppade på och det rullade på i en bra takt, men så var det nerförsbacke också ;) Mollie satt på passargerasäter och jag trampad, hon fotograferade omgivningarna, hästar, kor, tjurar, blommor, rälsen och självklart fotade hon oss.
Vi hade en mysig tur och vi samtalade om viktiga saker, vi pratade om vänskap.

Efter 7 km hoppade vi av Dressinen och gick 600 meter till en sjö, där badade lilla fröken och jag tittade på. Vi åt vår matsäck och pratade med människor runt sjön. När vi kände oss redo gick vi tillbaka och Dressinen sattes på spåret igen och det bar iväg, nu var det segt uppförslut hela vägen och innan vi var framme på stationen var jag totalt dyngsur av svett. Inte så konstigt med tanke på att termometern visade på 32 grader.

Vi lämnade Sankt Olof och körde mot Simrishamn. Mollie tog ett dopp i havet vilket var lite kallare än sjön hon badat i innan.
In i bilen igen och vi började tuffa hemåt, en sväng inom Åhus för tanken var ytterligare ett dopp. Vi möttes av kaos på parkeringarna och stranden var överfull av människor. Nej tack sa vi och körde hem till vår egen strand Sandviken. Förvisso kryllade det av folk även där men det var nära hem och vattnet var ruggigt varmt.
Det var vågigt och jag tyckte att Mollie gick lite väl långt ut så jag fick vackert gå i plurret. I mina jeansshorts, lagom road var jag av den övningen men jag fick tag på min dotter och hon förstod min oror och gick in mot land ihop med mej. Hon är bra att prata med.

Det blev kväll och vi körde hem till byn och lagade middag. Vi var båda trötta efter en aktiv dag så det blev mest chill, men det är viktigt att få in det med på ledigheten ;)

tummen upp va ;)

Jockarp.

Mobildags....

Det väntade ett långpass på berget i löparskorna, jag startade halv åtta på morgonen och det blåste friskt men solen öste ner över mej.
Jag började i uppförslut och kroppen kändes allt annat än pigg, det är okej, jag vet att det lättar efter ett tag.
Efter dom första branterna kände jag att jag var tillbaka i den rätta formen, det jag funderade över var varför jag var så väldigt seg.
Hur som, 19 km levererade jag och när jag var hemma och svetten sprutade ur mej kändes det bra.

En kaffe på undantaget innan vi luffsade hem. Jag frågade min dotter om hon ville bada men svaret blev nej. Nähä då låter vi väl bli då.

Mollie har inte någon mobiltelefon men till skolstarten i höst så kommer hon inte vara på fritids vilket gör att hon kommer vara hemma själv en stund då och då efter skolan. För att säkerställa att allt är bra och att vi är trygga med det så tänkte vi fixa en telefon till henne. Jag tyckte det var bäst att ordna det nu så vi hinner träna under sommaren med hur vi vill ha det. Så ett abonnemang och nummer fixades. Hon var väldigt stolt.

Efter lunch ändrade hon sej gällande badandet så vi körde till sjön. Mollie flög runt som en tok i vattnet, tokig ja, men ändå respektfullt vilket är ett ord man inte kan benämna några andra badande med. Fan vad jag kan bli förbannad på vissa människor som befinner sej på allmänna platser. Människor som inte kan bete sej som folk. Och det som retar mej mest är att jag uppfostrar mitt barn till att uppföra sej och bete sej kamratligt (Och nä, inget präktiga morsan här) medan andra skiter fullständigt i vad barnen gör. Morr.
Jag kände behov av att andas i en påse, men räddningen kom av att Mollie gick upp och ville hem. Pust.

Kvällen blev mysig, vi lagade mat ihop och efter det hjälpte jag myset med ett konto på något som heter ticktock, hon blev superglad och började spela in filmer på sina kramdjur ;)
Nattning efter högläsning om djur och spårsnö av min dotter. En bra dag.

Jockarp.