Pianokaos……

Nya sulor,,,,

Uppstigning innan fem, brutalt trött hasade jag mej ur sängen. Jag gjorde min morgonrutin och sa hej då till Kennet. Jag hade ett pass där jag skulle stapla lite pinnar. Det gick fint och givetvis fick jag avlägga rapport om dejtdagarna. Ingående rapport. Jag tror det är en viss skillnad mellan kvinnor och män när man pratar om sånt. Jag gillar att prata med båda ;)

Mm livet kändes väldigt fint och jag kände en känslans lycka när jag vände hemåt. Det var så ljust i mitt sinne. Men saker vänder. Det vet jag sen förr. Jag hämtade min dotter i skolan och vi var en aning tidiga till pianolektionen så vi tog en sväng till Ica.

Vidare till lokalen där lektionen skulle hållas och där fick jag fullständigt spelet på min dotter.

Hon satt och käkade sin banan i godan ro. Jag bad henne ta upp sin pianobok så hon skulle vara redo att gå in när det var dags. Hon hittade den inte i väskan. Morr.

Jag hade ändå ringt innan på dagen till Mollies morfar för att försäkra mej om att boken följde med till skolan. Tokig satte jag full fart på Volvon. När jag kom hem på gården luktade kärran bränt ;)

Jag sökte efter boken men hittade den inte. Antagligen låg den kvar i skolan. Jag körde tillbaka till lokalen där hon skulle spela och jag var fortfarande arg som ett bi. För arg.

Innan Mollie gick in vände hon sej om till mej och kramade mej.

Vi sa hej då och jag körde lipandes därifrån. Vilken liten underbar tjej jag har.

Hon får mej att sätta perspektiv på saker (lite sent ibland) det var ju inte så viktigt med pianoboken, det var det ju faktiskt inte.

Jag körde vidare, torkade tårarna som rann för mitt dåliga beteende. Till Coop för att hämta min nya springskor. Tillbaka för att hämta myset och sen åkte vi hem.

Pianolektionen hade gått bra och Pete hade kopierat dagens läxa.

Jag var tvungen att provspringa skorna. Samma modell som alltid men dom hade ändrat skorna en hel del. Alltså hallå så sköna dom var. Att man kan bli så glad över några gympadojor ;)

Jag lagade Mollies favoriträtt och hon åt som en liten vilde. Det stundade handboll för henne. För dagen var jag inte på plats utan jag parkerade mej badet på altanen innan jag skulle hämta henne igen efter träningen. Jag behövde lugnet av det varma vattnet och mitt räknande av stjärnor. Det var en fin kväll.

Myset i duschen och lite mat sen stod det godnatt på vårt schema.

Innan jag släckte lampan pratade jag med fröken underbar i telefon. Vi har ringt och sagt godnatt två kvällar i rad nu. Det känns som en väldigt fin vana vi håller på att skaffa oss.

Jungfrufärden. Dom satt som en 
Smäck….

Jockarp.

WOW…..

Jag har smygfottat….

Det finns bara ett enda ord som kan beskriva och sammanfatta mina dygn mellan lördag och måndag. Det är tre små bokstäver det och dom stavas WOW.

Jag körde till stationen i Lund med en enkel röd ros i min hand. Tåget rullade in på perongen och jag stoppade min sista godisbit i munnen och förberedde mej på att möta en kvinna för första gången. En kvinna jag haft kontakt med i en vecka. En kvinna som jag visste väldigt lite om. Men jag visste att vi hade kommunicerat väldigt fint, enkel och med massa glimtar i ögonen. Jag tyckte väldigt mycket om det yttre jag sett på bilderna. Men jag vet sen gammalt att det inte behöver betyda något. Det är ju faktiskt så att hela bilden måste ju vara bra för att allt ska funka och klicka.

Men det var som i en film när hon kom där gåendes med sin väska dragandes bakom sej. Allt blev stilla runt omkring. Jag la inte märke till något annat än den vackra kvinnan som kom emot mej. Hon fångade mej, hela min uppmärksamhet. 

När hon såg mej log hon och vilket leende. Gode värld jag blev helt knäsvag. Själv log jag också och jag har inte slutat le sen dess. Vi kramades, en lång mysig varm kram. Jag tittade på henne, hon hade solglasögon på sej, lite mysigt och spännande, det lämnade liksom lite åt fantasin. 

Från att vi möttes tills hon åkte i går har vi haft så fina samtal. I bilen hem hoppade vi dock en aning mellan allt, men jag tror att det berodde på situationen. Två kvinnor som var främmande för varandra i en bil väldigt nära varandra. En aning icke vanligt. 

Vi kom hem till byn och hon verkade uppskatta mitt hem. Vi lagade middag tillsammans och hon var väldigt fin mot hela min familj, så respektfull och inkluderande mot Mollie och så gosig med Kennet. 

Det var också extremt laddat att laga mat ihop. Vi snuddade vid varandra, tittade på varandra, vi stod nära varandra och jag hade fruktansvärt svårt för att hålla mej i skinnet. Jag ville ha mer av henne, vara henne helt nära. 

Efter maten på kvällen satte vi oss ute under en filt och tittade på stjärnhimlen. Månen var stor och den lyste skarpt ner på oss. Hon uppskattade det väldigt, just på grund av att i storstan är det så mycket ljus som stör natthimlen. I Jockarp stör inget, där är det mörkt. Det blev en aning kyligt så ingång igen. 

Natten bjöds endast på ett par timmars sömn. Sista gången jag kollade klockan var hon fem på morgonen. Jag bara flinade. Det spelade mej ingen roll vad klockan var. Klockan sju skulle Kennet upp och ha mat, då flinade jag dock inte lika mycket ;)

En balja kaffe startade dagen. När Mollie hasat sej upp runt tio snåret åt vi frukost sen väntade det en dag med sitseseenig i den stora metropolen Sölvesborg. Vi körde till stranden och gick en sväng med Kennet. Vi satt vid brofästet och blickade ut mot vatten och åt nötter och pratade om våra liv. Det fanns ingenstans jag hellre skulle vilja varit än just där med henne. Fina stunder.

Hon liksom jag har ett stort behov av närhet och det märktes tydligt att vi hade fullständig samklang och samsyn gällande det. Vi var väldigt nära, hela tiden och det var fint.

Vi åkte hem och tog en kaffe på altanen sen fick Kennet ännu en sväng, denna gången på berget. Det var fint att få visa upp stället som betyder så mycket för mej. Hon uppskattade det.

Kvällen blev det hämtmat i form av Sushi. Efter maten slog vi ihop på soffan en stund. Vi var väldigt trötta båda två. Även natt två bjöd på snålt med sömn. Jag vaknade klockan tre efter ett par timmars vila. Då hittade jag en tavla som jag började måla på. Jag tror inte att hon märkte när jag låg där och målade det ena vackra konstverket efter det andra på hennes rygg. Men jag var kristallklar i huvudet och det kändes som om mina fingrar glödde när dom nuddade hennes bara hud. Herregud vad jag har saknat den känslan och dom vackra tavlorna som radas upp framför mina ögon. Jag var enormt lycklig i den känslan.

Måndag. Det betydde skoldag för Mollie. Jag försökte ta mej upp ur sängen klockan sju med det tog ända till halv åtta och då fick jag minsann sätta raketfart under galoscherna. Mollie åkte till skolan och jag kröp tillbaka ner i sängen med en kopp kaffe. Jag gick inte upp förrän klockan ett. Det har inte hänt på bra länge det. Men så hade jag vackert sällskap också. 

Eftermiddagen kom och det var dags att skiljas åt. Min dejt lämnade mej med ett hopp och även en enorm längtan mot framtiden. När jag lufsade från perongen mot bilen funderade jag över hur lugn och trygg jag kände mej i hennes närvaro. Det kändes som om vi träffats så mycket längre än dom futtiga få dagarna. Jag vet inte men det kändes som om jag träffat henne innan på något märkligt sätt. Jag tänkte på vad min väglederska sa till mej för ett tag sedan. Du kommer känna direkt när du träffar henne om det är hon. Jag vet nu.

Jag hade kunnat skriva kilometerlånga rader med ord idag gällande min upplevelse och alla min känslor för denna underbara kvinna som korsat min väg. Men jag tror att ord som kan beskriva min upplevelse och min känsla för henne just nu är ordet Perfekt. Jag tror jag nöjer mej vid det ordet. Perfekt.

Om vi ska ses igen? Ja, Jag tror faktiskt att jag hade haft större möjlighet att ändra naturlagarna än att jag skulle klara hålla mej borta från henne.

Jockarp.

Nyp mej i armen…..

Det var inget dåligt firande det blev av det 3000:e blogginlägget, flera tusen unika besökare. Det är ju skoj att så många delar vardagen med en flata från Jockarp.

Och vad pysslade flatan från Jockarp med igår då? Jo det började som vår vana trogen med frukost till barnet sen lift till skolan. Efter det körde jag till min vän andra sidan berget. Vi tog en promenad och jag hade så mycket att ventilerar så när vi nästan gått hela rundan sa jag förvånat. Herregud är vi redan här. Vi fick förlänga turen lite, det fanns mer att behandla ;).

Kennet och jag körde hem efter en hejdå kram. Jag bytte om till springkläder och lämnade för dagen hunden hemma. Jag rasslade in en skön mil i kroppen. Och jag var sjukt svettig efter turen. Så skönt.

Mollie hämtades upp i skolan och vi begav oss till Tingsryd. Det skulle vara nån form av skördemarknad där. Det visade sej att den va en aning futtig, inget vi behövde. Men i affären lyckades Mollie snubbla över en supersnygg vinterjacka. Herregud så glad jag blev. Nu är det bekymret löst.

Vi käkade på resturang innan vi vände hemåt mot byn.

Väl hemma tog jag med mej Jack Russel killen på en tvåtimmars tur på berget. Alltså jag vet inte om det bara är här men vädret är fuskigt fint i Jockarp just nu. Solen bara vräkte ner och det var så otroligt vackert i skogen. Vi satte oss på en sten och bara satt där. Det var nästan lite nypamejiarmenkänsla. Får man ens bo så fint som jag gör?

Slut myst i skogen och hem till städredskapen. Idag ska jag ju ha dambesök i palatset och då är det ju trivsamt och det är nystädat, nybäddat och tvätthögen är eliminerad. 

Boooom. Det är det nu.

Jag pausade lite under kvällen med en timmes samtal med tant N. Jag älskar våra samtal, så fint när hon ringer mej bara för att höra vad jag gör ;)

Jockarp.

3000……

Mitt första inlägg. 21 dagar
Innan Mollie föddes.

Detta är mitt 3000:e inlägg i den här bloggen. Det är ganska sjukt faktiskt. Det betyder att om jag hade skrivit varje dag så skulle det blivit över 8 år. Så är det ju inte. För Bloggen har jag haft i 12 år. Jag har alltså slöat nästa 4 av dessa 12 år ;)

Men den har fyllt sin funktion. Jag har skrivit när jag velat, när jag behövt och när jag haft något att dela. Alla som följt mej dessa år vet att det började svajigt i en enorm rädsla. Eller nä. Snarare i ren skräck. Att bli övergiven av någon som man älskar. Att föda ett barn, alla oro och ånger det bar med sej.

Jag har fortsatt att skriva för att bearbeta när det varit svårt. Jag har skrivit när jag mått bra för att dokumentera livet så att Mollie ska få ta del av detta en dag. Jag har skrivit om mina hemligheter, min längtan och min smärta. Jag har skrivit om hopp om den eviga kärleken, min tro på att den finns där ute. Jag har skrivit om människor som funnits i mitt liv, människor som passerat, människor som gjort intryck och avtryck på mej. Jag har skrivit om misshandel om poliskontakter om rättegång. Om anmälning till socialen.

Jag har skrivit glatt om saker jag upplevt, kärleken till naturen, dess skiftningar. Min hembygd. Jag har skrivit om alla våra resor. Maratonlopp, mitt författarskap, bonde söker fru. Nattdagis. Bergsbestigning. Vasaloppet. Om sommarprat på radion. Jag har skrivit om alla mina projekt, min utveckling och äventyr. Jag har skrivit från mitt hjärta. Varje gång. 

Jag har skrivit om människor jag har sårat och om människor som inte behandla mej väl. Ibland har jag fått sura, provocerande och dödshotande kommentarer på bloggen. Jag har blivit hotad av advokater att bloggen ska stängas. Det har stått i tidningen om att min blogg och dess författare har förtalat folk.

Mm ett liv pågår har i vissa fall varit giftig. Pennan har vässats för att beskriva och i ord utrycka hur människor ibland behandlar varandra. Detta är stötande för människor som känner att pilen träffar mitt i prick.

Men Det bästa med min blogg det är att ingen någonsin kan säga att det som står i den är fel. För jag har utgått från jaget Leonora. Och det är ett ämne jag specialiserat mej i. Jag har utgått från mina känslor. Och hur jag har upplevt situationen. Hur andra ser på händelsen får dom skriva om i sina bloggar det bryr jag mej liksom inte så mycket om ;)

Om det blir 3000 inlägg till är skrivet i stjärnorna men jag kommer nog fortsätta att skiva ett tag till. Livet pågår ju och så länge det gör det så fortsätter jag.

Så grattis till oss alla, både till mej, till Mollie och till alla följare där ute som tycker att jag tillför, inspirerar och förgyller era liv med min vardag.

Grattis och tack.

3000…..

Jockarp.

Six Star…..

Min dröm är att hänga denna i
vardagsrummet. I Månsagården….

Alltså hallå…. Saker vänder. Det rullar på lite nerför nu för fröken Vilhelmsson. Det behövs efter ledsamheten med det tilltufsade hjärtat. Det känns liksom rättvist på något sätt.

Dejt till helgen och igår fick jag ett glädjande Mail. 

Jag har stått på kölista i flera år till två av världens mest prestigefyllda marathon lopp. Det ena är Tokyo och det andra är det äldsta loppet i världen. Nämligen Boston marathon. Anledning till att jag vill springa just dessa lopp är att jag är ute efter the six star medaljen. Och titeln Abbot World Marathon Majors. Jag har sprungit 4/6 lopp som ingår i serien. nämligen London, Chicago, NewYork och Berlin.

Mailet då? Jo jag har har blivit erbjuden en startplats på Boston Marathon i April och jag tänker ta den. Bara startplatsen kosta över 8 tusen men jag vet att denna chansen kommer ta tid att få igen. 

Ett litet bekymmer är att jag inte är i topptrim. Ryggen har tjurat och träningsdosen har varit låg. Men jag har förhoppning att kunna öka upp den nu. Nu när jag har detta som mål så vore det väl tusan om det inte skulle gå.

Det lär bli en mäktig upplevelse med 30 000 startande löpare, och tänk, att en av dom är jag. Så coolt. Jag är cool ;)

Att jag var på väldigt gott humör under dagen var ju inte så konstigt. Kennet och jag tog en löptur på stigarna, ja det är väl ett minne blott nu. Jag ska helst hålla mej på benen och med lek på stigarna ökar också risken för fall och med det risken för benbrott.

Vi kom hem efter vår njutbara stund. Jag tog tag i bilen, herregud som den såg ut. Skitig på alla sidor. Nu är den dock respektabel igen vilket är bra.

Jag tog en sväng med gräsklipparen med. (O)gräset har precis  börjat växa igen efter sommarens brännskador. Och nu är det samma längd på allting också vilket är skönt. 

Jag hämtade upp Mollie i skolan och vi körde och veckohandlade. Älskar att göra det med henne, jag får liksom lite hjälp då och sällskap. Middagen lagades bums när vi kom hem. Vi var båda hungriga.

En kvällspromenad med Kennet och ett bad på altanen. Sen parkerade jag mej i soffan med morgonrocken på under en filt. En skön stund att varva ner.

Slutbusat….

Jockarp.

Game on….

Springning i stan.

Jag har alltid ansett mej själv som modig. Eller jag har ju  tvingats vara modigare än vad jag egentligen vågar men jag ses nog ändå som modig. Men det finns fler modiga människor där ute. Det gillas.

Jag har fått kontakt med en böna från västkusten och vi har bestämt träff. Jag gav tre förslag, att vi skulle ses hos mej, hos henne eller på någon neutral plats. Jag trodde absolut inte att hon skulle välja det hon valde, men jag blev väldigt glad och jag tyckte hon är väldigt modig. Hon ska nämligen ta tåget från Göteborg till mej. Strandsatt i Jockarp med andra ord. Kastad åt vargarna, eller vargen ;) 

Förvisso erbjöd jag henne ett eget rum. Det känns liksom fint för oss båda. Ingen press. Men samtidigt är det ju öken om hon checkar in där. Ja vi får väl se vad som händer men jag gillar modiga människor i alla fall. De för liksom relationer framåt.

Gårdagen förflöt ganska smidigt. Mollie till skolan och för mej väntade en dag med möten. Efter skolan var det piano för myset och för mej blev det promenad på berget med Kennet

Middag lagades och åts och därefter var det chill fram till handbollsmatchen. Det var en träningsmatch som skulle spelas 3 gånger 20 minuter. Jag tog en välbehövlig löptur innan start. Ja jag missade något minuter av första halvlek men det var okej. Matchen vanns av tjejerna vilket var bra. dom har inte speciellt många matcher med seger i bagaget. Det var mycket glädje.

Hem, mat och dusch. Lite rolig sms konversation i sängen innan dagen avslutades en aning för sent. En okej tisdag.

Jockarp. 

Mollsans Spa…..

Så fint hon gör i vårt hem.

Efter helgens nattarbete sov jag knappt tre timmar. Jag vaknade och jag låg helt still. Jag visste inte var jag var, inte vart jag skulle, jag visste inte om jag skulle gå upp eller om jag precis lagt mej. Jag visste inte om det var morgon eller kväll. Total förvirring alltså. En högst obehaglig känsla.

Det rätta till sej efter några minuter. Och jag var åter på banan. Kaffe intravenöst sen gick jag ut i det vackra höstvädret. Jag satt på altanen en stund och det brände i nyllet. Solen var skarp minsann.

Jag strosade runt lite. Jag grejade lite här Och lite där men jag hade inte riktigt ro. Jag röjde lite i verkstan det behövdes verkligen. Det var svarvapån och damm överallt.

Och ett litet förtydligande gällande inläggen föregående dagar. Om en gammal relation. 

Allt var verkligen inte nattsvart. Nä. Vi hade det väldigt fint roligt och utvecklande stora delar av relationen och det var absolut inget destruktivt eller skevt alls utan på det stora hela en ganska sund relation. (Det är bara saker jag reflekterat över i efterhand som kanske inte skulle varit så sunda i längden) 

Och jag tvivlar inte en sekund över att hon älskade mej. Men kanske inte totalt.

Att hon ljög för mej och förstörde min drömresa det var nog inte heller riktigt planerat. Det blev nog bara så. Och priset fick jag betala vilket inte var riktigt rättvist. 

Men hon sa att hon skämdes över det hon gjort mot mej. Och det tar jag med mej, det var fint sagt. Nu är det ett avslutat kapitel och jag har redan börjat på ett nytt. 

Så nog om henne.

Mollie kom hem och hon drog igång och pyssla med en pumpa. Jag hjälpte henne lite på traven, men det mesta fixad hon själv. Jag började med maten. En grillade del från grisen, Klyftpotatis och lite annat gott. Mollie åt som en liten ponnyhäst under tiden jag förhörde henne på tyskan och engelska läxan. 

Efter maten fortsatte hon att pyssla, hon gjorde ett fint arrangemang på köksbordet med pumpa, vildvin, kastanjer, lite stenar och en ljusslinga. Det blev så himla fint.

Sen skulle jag bli fin. Mollie öppnade sitt spa. En behövlig hårinpackning och en ansiktsmask senare satt jag nyduschad iklädd Morgonrocken i soffa och njöt av livet. 

Nästan som ett skolfoto….

Jockarp.

Synskadad?

Efter gårdagen inlägg har jag fått ta emot så många meddelande i olika forum med andras upplevelser och berättelse så nu har jag tappat räkningen. (Och inte har jag prioriterat att svara på alla meddelande heller än, men det kommer) Likheterna är slående. 

Det sker förändringar när man är i relationer. Och nä det är inget konstigt med det, men man önskar ju att det är en förändring till det bättre.

När jag satt och sippade på mitt kaffe i söderläge med solen skinande i mitt ansikte och den något för dagen för vilda vinden som virvlande runt med mitt hår så kom jag till klarhet.

Min uppgift i relationer har varit att få den andra parten att må bra. Detta har gjort att mina egna behov satts åt sidan på flera plan. Det heter ju att det ska vara ett tagande och givande i en relation. Att bådas behov måste tillfredställande i en sund relation. 

Ett exempel är den enkla sak som fysik närhet och sex. Det är superviktigt för mej i en relation, det är liksom bland annat det som skiljer relationen från en kärleksrelation och vänskap.

Jag pratade med en killkompis om det. Varför är det alltid den parten som inte vill ha sex som ska bestämma. Om jag vill ha sex och min partner inte vill så funderar jag på varför är det just den andres behov som ska tillfredsställas? 

Mina behov om närhet och sex då, är inte dom viktiga? 

Min killkompis informerade mej om att om han som man skulle sagt de jag precis sagt så skulle han fått en mansgrisstämpel utav guds nåde placerad mitt i pannan. Men han förstod mitt tänk och han gillade att jag vågade ta upp det till diskussion.

Jag tänker att är det så viktigt för mej att försaka saker för min partners skull så borde det rimligen även vara viktigt för min partner att vilja att jag ska må bra i en relation och kanske försaka vissa saker. Eller tänker jag fel nu?

Det är lite samma känsla jag får över mitt barn. Jag vill henne det allra bäst i livet och gör allt som jag tror är rätt för att hon ska ha det bra. Då borde ju rimligtvis mina föräldrar vilja det samma för mej för jag är ju deras barn. Enklaste matematiken I välden tänker jag. Men det mattetalet blir inte alltid rätt ändå.

Men det gläder mej att andra människor tar på sej precis dom kläderna dom vill ha. Att dom dricker sitt morgonkaffe i en blommig kopp. Kör vilken bil dom vill, pratar med vilka människor dom vill och lagar precis den maten dom vill utan att fundera över att bli ifrågasatta.

Det jag också kom till klarhet med var att när jag var mitt uppe i detta så kändes det inte som nån stor sak, jag skakade bara av mej kommentarerna och himlandet med ögonen och dom ibland djupa suckarna. Jag var ju förälskad, kär och senare i relationen träffades jag av en djup kärlek. 

Men nu när jag tittar i backspegeln så är det en gigantisk sak som skett. En annan människa som sägs älska mej för den jag är ville förändra mej på så många plan. Det är fan inte okej det. 

Det var ju aldrig Leonora hon ville ha. Hon ville ha mitt skal, min kropp men med ett annat innehåll. Hon ville helt enkelt ha någon annan. 

Varför såg jag inte det?

Jockarp. 

Mina jag….

Min väglederska informerade mej väldigt tidigt efter min livsförändring att jag hade förändrats, att delar av mej hade kapats. Bra delar. Denna förändringen har kommit smygande men Ju mer jag pratar med människor ju mer märker jag av att jag varit förändrad. 

Jag kommer mer och mer tillbaka till den Leonora jag faktiskt är, den Leonora jag mår bra av. Den Leonora som jag absolut inte ska ge avkall på. Jag är jag. Och ingen är som jag.

Det känns som en frihet och jag kommer vara mycket mer observant på dessa otydliga svängningar när jag går in i min kommande relation.

Reflektionen jag gjort hittills är att att nu finns det ingen som vill förändra den jag är.

Jag kan sjunga när helst jag vill, ingen som himlar med ögonen eller pustar eller säger att det är som att leva i en musikal när man lever med mej.

Jag kan prata med folk på Ica utan att mitt sällskap går iväg och startar en skuldprocess i mej för att jag är för social. Jag kan lägga upp precis vad jag vill på insta utan att det gnälls. Jag kan ha en rosa jacka på mej, köra en Volvo V90 och äta på vilka blommiga tallrikar jag vill. Jag kan prata om vädret utan att få nån syrlig kommentar om att jag är 100 år. Jag kan svarva, träna, jobba och ha sex när jag vill. Jag äter vilken mat jag vill. Till och med falukorv kan avnjutas nu utan att någon tycker något om det. Jag gör vad jag vill när jag vill och jag behöver inte stå till svars till någon, inte heller försaka en massa saker för någon annans skull (även om det nu ingår i en relation)  Och det är hur sjukt skönt som helst.

Men……

Det kommer ju oftast det där men:et.

Att vakna, somna omslingrad med en kvinna jag älskar, att ha hett, eldigt och passionerat sex. Att kunna måla hennes ryggtavla av vackra ting när hon sover. Att få en smekning vid en passering. Att skratta, att faktiskt gråta en skvätt i min favoritkvinnas famn. Att hitta på saker, att utvecklas, att bygga på sin framtid tillsammans. Att tillhöra någon, Ja det är en enorm saknad. Och det gör ont ibland.

Frågan är nu.

Är det värt det? 

Vem är Värd det?

Mm just nu har jag inte bestämt mej vilken riktning jag ska välja. Men känner jag mej rätt så vet jag det snart. Mycket snart ;)

Mellan dessa funderingar så gjorde jag lite kastanjergubbar. Jag helälskar det och kanske framförallt för att jag numera tänker på den brutala danska serien Kastanjemannen. Det är liksom lite likt livet i största allmänhet. Hopp och förtvivlan. Glädje och elände. Liv och död.

Jockarp.

Vardagssysslor…..

Hantverks stolthet….

Kängor på fötterna och ut. Klockan var innan halv sju och det var inte ljust. Jag var modig som tog stigarna, snubbelrisken  var hög, liksom frihetskänslan. Jag, Kennet och skogen. 

Mollie väcktes och hör och häpna vi blev ovänner denna fredags morgon. Om typ allt. Detta händer typ aldrig så när jag reflekterade över händelserna några timmar senare så förstod jag inte riktigt. Men hon kunde inte bestämma vad hon ville ha till frukost. Jag hade inte fått någon information gällande idrottsdagen som väntade. Hon hade tydligen inte heller fått det. Jag visste nada om vad som förväntades av mej som mamma och vad jag skulle packa ner. Oxtokig skickade jag ett enormt övertrevligt sms till Mollies fröken. Ingen på hela planeten skulle kunna utkristallisera min ilska i messet. Jag sköter mej, men det kostade på. Civilkuraget fick sej en luggning. Men jag stålsatte mej. Jag fick svar men då stod Volvon redan på skolan och barnet var redo att hoppa ut.

Jag åkte hem och tog en kopp kaffe på altanen. Det i ett underbart efterlängtat solsken. Jag skulle städa var planen men jag sket i planen. Det är viktigare att jag mår bra än att jag städar. Jag gick ut i verkstan och jag funderade lite över vad jag ville göra. Jag ville svarva. Så svarva gjorde jag. Och det hade kunnat bli ett mästerverk. Jag har en bit kvar till det men jag älskar att sätta på en bit på svarven och inte ha en aning om hur resultatet blir. Jag är så enormt lycklig när jag skapar. För dagen tog jag min kottepoxibitsavslutning. Den blev förmöglat fin. Nej inte perfekt men operfekt kan tillfredsställa enormt. Och jag är något på spåren.

När jag visade Mollie mitt senaste alster sa hon;

- det ser ut som om någon målat på den. En professionell målare. Jag log mitt lyckligaste leende och sa att jag älskar kottar Och dej och din feedback. 

Mollie skulle stå för middagen. Det var skönt. Hon ropade när maten var klar och vi gick till bords.

Vi hade en trevlig middag där vi pratade om dagen och om den kommande helgen. Viktiga stunder.

Det jag hade hoppat över på förmiddagen fick jag tag i på eftermiddagen. Behovet av Städning var liksom fortfarande kvar. 

Och moppen blev kvar till mej…..

Jockarp. 

Himlen…..

Dagens jobb….

Jaha. Aktiviteterna avlöser varandra. Inga dagar ser likadana ut och ändå tjänar jag slantar på det. Det gillar jag starkt. Dagen betydde utfärd. Jag lämnade palatset lite efter sju, en aning för sent så V90 fick bekänna färg under turen. 

Upp till Ljungby och där startades det upp med en välbehövlig kopp kaffe.

En sväng i fabriken vilket verkligen visade på utveckling, det var två år sedan jag var där sist och mycket hade hänt. Vi gick igenom offerten och den stämde på det stora hela. Lite kommentarer hade jag men det stora nålsögat passerade den genom.

Lite under 10 miljoner var prislappen. Och jag tror att det är det dyraste fordonen jag någonsin framfört. Ganska mäktigt ändå. Vanligtvis tar det ca två månader att bygga en sån vackerhet men i pandemins kölvatten är inget som vanligt. 

Jag fick möjligheten att ge mej ut på jungfrufärden och den chansen tog jag givetvis. 

Efter kontrollen bjöds det på middag i ett vackert gästgiveri. Även historian om stället fick vi ta del av, sånt gillar jag. Att människor värna om sin hembygd och delar med sej av den. Det är vackert på nåt sätt. Och jag har vett att uppskatta vackert.

På vägen hem fick jag kontakt med min dotter som var väldigt omunter för dagen. Dom hade haft idrottsdag och även denna dag hade det regnat mängder i min hemstad. Hon var i det närmaste sur över det. Allt var typ blött.

Jag informerade hennes om att det skulle dröja ett par timmar till innan jag var hemma men jag uppmanade hennes att klä av sej dom blöta kläderna och gosa ner sej under täcket tills jag kom hem.

När jag kom hem var hon samma gladlynta unge som vanligt, hon muttrade dock lite om att det skulle bli regn även i morgon och att det stundade idrottsdag även då. Jag flinade och sa klatschigt: 

- Kläder efter väder fröken ;) 

Det var handbolldag så in till stan. Kennet och jag tog en välbehövlig löptur. Det regnade givetvis, det har blivit nån form av vana det där.

När vi kom hem käkade vi och jag förhörde ännu en gång min dotter på tyska läxan. Kennet gick förbi och bet i pappret. Mollie började skratta hejdlöst och till slut fick hon fram:

- det som folk brukar köra med höll precis på att hända.

Vad då sa jag?

-många som inte gjort sin läxa skyller på att hunden ätit upp den.

Haha vi flinade båda två en lång stund och gosade med lille Kennet.

Jag sa godnatt till min dotter och kramade henne sen gick jag ner och kröp nyduschad ner i en nybäddad säng. Och jag gav mej ett löfte. Jag ska aldrig sova i något annat än linne lakan. Det var så skönt som jag föreställer mej himlen. 

Jockarp. 

Mer TV…..

Uppstigning innan fem. Utgång i ett väldigt höstigt väder. Det regnade och hade så gjort hela natten. Detta fortsatte sen hela dagen. Jag är snart 46 år gammal och jag tror aldrig vi har haft så många timmar ihållande regn på östkusten. 

Jag jobbade i alla fall 8h och sen var det möte.

Efter det for jag hem. Då hade det kommit 44 mm Regn. Jag var tvungen att aktivera mej med något intressant. Jag testade att göra egen färg av olja, ägg, vatten och ett färg pigment. Det gick fint. Jag tror på detta.

Jag fick ett samtal från ett TV-bolag. Ett bolag som jag känner till.

Jag fick en fråga om jag kunde tänkas vilja vara med i ett program. Jag fick fina visdomsord om mej.

Det smörjde ordentligt vill jag lova. Det var allt från att jag gör mej bra i rutan till att jag är en kul person som många kan och kommer uppskatta.

Jag slickade i mej av orden och sa att jag skulle fundera på det. Jag har funderat på det ;) 

Jag fick ett mess från killen i mitt liv. Mina svarvstål var klara för leverans. Jag åkte iväg bums. Gosse så vassa dom var. Jag måste helt klart investera i en Tormek och jag måste helt klart lära mej denna konst. Jag tackade för hjälpen och pröjsade honom några hundralappar för besväret, 

När jag hoppade in i bilen tappade jag ena stålet rakt ner i sätet. Det gick hål direkt. Jag flinade, men en annan dag i månaden med andra hormoner i kroppen hade jag förmodligen börjar lipa. Tja nu måste jag laga sätet i min bil. Kul.

Jag var inte hemma förens halv sju, det regnade fortfarande och middagen lagades. Vi åt och jag förhörde min dotter på tyskaorden. Hon gillar det och jag njuter av att vi har det så fint.

Jag lät verkstan vara på kvällen, jag tror det var bra med tanke på fadäsen med bilsätet. Vissa dagar ska man bara ta en paus i allt. (Även om de är kul) istället la jag fötterna på bordet och avnjöt en kopp kaffe.

Jockarp.

Det där med drömmar…..

Lite skör och grymt kaxig….

Jag vaknade klockan tre på morgonen och kände mej oförskämt pigg. Jag vaggade en stund, försökte somna om. Jag gjorde till och med en Pippi och vände mej om i sängen och la fötterna på huvudkudden. Men inget hjälpte. Ändå har jag världens skönaste säng. Men det var Omöjligt att somna om. Vad gör man? Jo man går upp och brygger kaffe. Jag satte mej i soffan. Jag funderade på att start Tv. Jag har inte tittat på den sen innan jag var på Fjällvandring förutom en film med Mollie. Men nä TV är inte min grej just nu. Jag har ett behov av att titta på den tillsammans med andra. Att mysa i soffan, att sitta nära. Inte att vrålglo utan mening. Nä så jag lät bli fjärrkontrollen.

Jag reflekterade i stället under dom tidiga timmarna. Jag är skör under morgonen och på något sätt tycker jag det är vackert även om det gör en aning ont då och då.

Givetvis handlade tankarna en del om mitt ex. Konstigt vore ju annars. Vi har en historia tillsammans även om nu inte hon tyckte att det var fint och viktigt. Så gjorde och gör jag.

Jag analyserade, lät det svida i hjärtat en stund av saknaden efter henne, sen dammade jag av mej koftan och konstaterade att hon måste vara superblåst som dumpa en så sjukt fin, snäll, charmig och snygg tjej som jag, det på grund av några drömmar. Jag log lite åt mina tankar om att man kanske inte ska drömma så mycket utan faktiskt leva i verkligheten, ibland är den faktiskt bra nog. 

Drömmar förverkligas väldigt sällan, det ska man nog också ha med sej i sina beräkningar.

Men jag tänker fortsätta vara snäll, charmig och snygg och kanske är det någon som ”drömmer” om just mej ;)

Jag flinade lite och tog en kopp kaffe till. Jag var redo för dagen och jag kände mej hetare, smartare och roligare än nånsin.

Jag körde till Karlshamn för att inspireras av andra människor. Vi gjorde övningar, lyssnade på föredrag och vi diskuterade. Jag älskar sånt. Dagen avslutades med en ståuppare som säkert var rolig men mej tappade han, kanske av ointresse, kanske av att jag började bli trött efter den tidiga morgonen.

Jag åkte hem och regnet öste ner, jag tog Kennet på en sväng i skogen och det var väldigt mysigt, det var längesen det regnade på oss och doften i skogen var magisk. Allt blir liksom starkare på nåt sätt.

Jag lagade middag till min dotter, hennes favoriträtt. Själv lät jag bli maten, jag var proppmätt efter middagen som jag bjudits på innan under dagen.

Kvällen bestod av handboll för barnet och springning för mej. En snabb vända inom Ica för påfyllning av mjölk. Sen var det minsann hemfärd.

Ute på tur…

Jockarp.

Skål……

Jaha då var det härliga måndag igen. Barnet fick mat och lift till skolan. Jag hoppade i mina springkläder och angrep Mördabacken, hon hade inte en chans denna underljuvligt höstmorgon. Jag var brutal uppför. Den känslan.

Jag hann precis sätta fyr i pannan tills telefonen aviserade möte, herregud det hade jag nästan glömt, in och lite kaffe sen redo att gå online. Det blev en del livliga diskussioner som vanligt. Jag gillar bäst när man lägger upp något på bordet och sen löser man det. Men nja så funkar det inte i alla forum. Tyvärr.

Efter mötet gick jag ut i verkstan, det var lite rått så jag satte fyr i kaminen. Efter det tog jag tag i min epoxiskål. Det har varit ett långt projekt men nu var jag redo. Och jo den blev fin men jag tror jag ska satsa på enfärgat nästa gång. Och kanske en aning tunnare, men samtidigt ville jag bevara så mycket som möjligt av träet. Lite svår avvägning och jag är ju faktiskt helt grön på området. Jag får minsann vara lite snäll mot mej själv. 

Hunden badades innan min dotter kom hem från skolan. Med sej hade hon sitt NO-prov. Fullpott sa hon och den stoltaste mamman på planeten jorden var jag. Hon är fan bäst alltså och det är min unge.

Jag visade henne min nysvarvade skål och hon var imponerad. Hon var inte ensam om det. En hel hög med fina människor hörde av sej och tyckte den var fin. Perfekt är den då rakt inte men det är fint att bli påhejad. Så tack alla.

Och ja, jag kunde inte låta bli så en ny blandning är igång och processas. 

Middagen bestod av en salig blandning av mat, jag avskyr att slänga mat så därför blir det ett och annat uppsamlingsheat.

Till middagen diskuterade vi tektoniska plattor. Bara det liksom.

Efter mat och disk gick jag ut och drog ett par svarvtag till. Jag bara kände för det och då gör jag det, så är det med det. Hej frihet.

Svarvtagen slutade med en ljusstake av tall.

Jockarp.

Ullared med henne…..

Hon ville inte ha skorna.

Hon ville inte ha jackan.

Hon ville inte ha mössan. 

Vi fick lite ändrade planer under söndagen vilket gav oss utrymme för att rymma hemifrån. Mollie kom nerrantandes halv nio och prick klockan nio satt vi i kärran för avfärd.

Herregud så roligt vi hade i bilen. Hög musik, skönsång och skratt. Jag älskar att köra bil och nu börjar jag till och med att digga Volvon, jag har haft lite svårt för den efter BMW:n men nu teama vi bra.

2,5h senare anländer vi till Gkås i Ullared. Fett med folk och det passade mej perfekt det. Jag var på supersocialthumörsavslutning. Älskar när jag är i det stimmet och simmar. Mollie gillade det också även om det tog lite extra tid eftersom jag pratade med typ alla ;)

Vi tog en paus, och åt en rejäl middag, även en lite godsak efter slank ner sen var vi redo för att shoppa vidare. Vi tog en vända till skoaffären, den var verkligen toppen, kanske för att Mollie hittade vinterskor bums. Det var skönt. Vi passade på att roa oss lite också när vi ändå var på avdelningen. Klackarskor på ;) 

Vagnen var överfull och vi gissade vad det skulle gå lös på. Jag gissade på 6,500 kr. Mollie gissade på 5,000 kr det slutade på närmare 7000 spänn och skorna på det som kostade 599.

Ja herregud jag bara flinade och konstaterade att det är dyrt med barn.

Vi packade ner pinalerna och vände hemåt. Mollie var sömnig och vilade lite i bilen. Jag var dock pigg som en mört så jag roade mej med att sjunga högt. Lite för högt enligt min dotter.

Vi var hemma runt 20,00 och vi packade in sakerna sen blev det ett skönt långt bad på altanen. Till det bjöds det på en god öl. När de första regndropparna kom lufsade vi in. Det hade varit en väldigt fin dag men nu var det dags att säga godnatt.

Jag provade mest provrummet…

Meterlångt kvitto….

Power Woman  jodå….

Jockarp.

Fingerfärdig…

En skönhet klär allt, en ful missklär inget.

Det blev en aningen sen utekväll i fredags, maten var underljuvligt och så även sällskapet. Singellivet är faktiskt förvånansvärt trevligt mår jag säga. Jag är i rörelse och träffar väldigt mycket människor. Jag vet sen innan att livet stannar upp när jag är i en relation och det är ju fint det med. Hur som helst så vet jag att det där singellivet snart är historia, jag är ju på tok för bra för att inte delas med nån annan fin människa ;)

Gårdagens förmiddagssällskap avnjöts med samma sällskap som kvällen innan. 

Eftermiddagen dock bestod av helt andra aktiviteter. Grillning på stan med Mollies handbollslag. Eftersom ungarna var på en aktivitet med laget så fick vi föräldrar både grilla och ikläda Nalledräkten. Den lotten drog jag nit på. 

En timme dansade jag runt på stan och herregud så svettig och äcklig jag var när jag kröp ur utstyrseln. Jeerk…

Jag lämnade stan och åkte hem, grillen tändes och jag levererade stort, det grillade vildsvinsrevben. Hallå så gott. Mollie var helt vild och var och nallade även på min tallrik. Snorunge sa jag och spände ögonen i henne. Hon flinade och sa: 

- Jag växer ju.

Jag flinade jag också och sa. Bara ät du, man vet aldrig när det blir oår.

Jag höll till i verkstan och jag har tusen projekt på gång nu, det känns som om inget blir klart. Men vad gör väl det. Det är ju min hobby ;) 

Men min epoxi historia som varit lite långrandig är ju på upphällningen. Jag satte dock en kniv i fingret när jag skulle få ut den ut sin form. Det blev ett djupt stick, typ ner till benet, i fingret alltså ;) det blödde sjukt mycket så jag höll mej vuxet ifrån svarven under kvällen. Var sak har sin tid och jag måsta ha feeeling innan jag går all in. 

Nu väntar en heldag i Ullared. Mollie ska shoppa och jag ska mingla. Det blir fint det.

Jockarp.

Värö……

Jag blev upphämtad på gården av två gentlemän klockan sju. Vi skulle åka till Varberg över dagen. Anledningen var att vi skulle kolla på en ny vedmaskin som har hybriddrift och givetvis är det mycket intressant. När vi kom på plast visade det sej att det var ett litet haveri på maskinen vilket gjorde att vi inte kunde provköra den vilket vi självklart hade hoppats på att får göra.

Vi kollade lite på den och vi kollade lite på den övriga anläggningen sen åt vi lunch.

Efter det tackade vi för oss och vände hemåt.

När jag kom hem blev jag bjuden på en rysligt god äppelkaka som min dotter gjort. Studiedagar är ju helt perfekt. 

Jag lagde middag och det endast till Mollie, jag var proppmätt. 

En tur till posten i stan. Jag retar mej så vansinnigt mycket på att jag inte kolla i brevlådan oftare än en gång i månaden tydligen hade det legat information om att det kommit ett paket till mej redan i fredags. Det var ny epoxi i paketet och jag behövde den verkligen för att kunna fortsätt med mina små projekt. Jag hittade även min skruv i brevlådan, som jag längtat efter den. Det går bra nu.

När jag kom hem gick jag ut i verkstan direkt och började blanda ihop en laddning. Det tar ju lite tid eftersom det måste stela mellan gångerna. Jag drog några rundor på svarven också innan jag gick in för att byta om.

Dags för springning för mej och handboll för Mollie. Vi sprang till havet och det var verkligen vackert. En sån härlig kväll. Och det var sjukt pigga ben det bjöds på. När vi var tillbaka till bilen ringde Tant N. Hon ringer alltid när jag behöver henne, det är sen gammalt.

Vi bestämde att vi skulle ta en biodejt. Vi ska bara lyckas synka våra kalendrar först sen så.

Mollie var klar från träningen 20:45 sen väntade dusch och lite intag av föda innan läggdags. När jag öppnade palatset dörr så slog värmen emot oss. Gud så skönt att jag eldade innan vi åkte. Jag tjöt rakt ut om att vi har det så himla fint. Mollie bara flinade och höll med. Hon är ganska van vid mina Tourettesliknande tjut. Stackars barn tänkte jag när jag när jag tjutigt klart :) 

Jockarp.

Smak av cykel…….

Herregud vilken fin dag jag fick igår. Barn till skolan, cykeln bak på bilen och sen iväg. Jag träffade 20 andra cyklister på mötesplatsen och cyklarna lastades på ett lastbilsflak. Vi tog bussen till Ryd. Där passade jag på att hos Lasse och hans fina färgbutiker fylla på med lite bra att ha saker till min svarvhylla. Kalaset gick på 700 spänn men nu har jag så jag  klarar mej ett tag. 

Sen var det iväg på cykel. Solen vräkte ner och sällskapet var fantastiskt. Vi stannade till och åt en lunchbuffé vid Mörrumsån. Supergott. På cyklarna igen och mot Karlshamn. Jag svängde av för att hämta upp min bil, jag ville inte bli allt för sen hem till Mollie på kvällen så jag försakade ett par timmar på spa-avdelningen på badhuset men den uppoffringen var helt klart okej. Cykelturen slutade efter fem cyklade mil. Och ryggbiffen som serverades på restaurangen var magisk.

Jag fick ett samtal av en tjej som hette Mathilda (tror jag) Hon var arkitekt. Mathilda ville komma till mitt hem och visa upp det för några klienter. Alltså jag flinade till lite och sa; - vem i hela friden är intresserade att bygga ett så gigantiskt hem. Dom måste ha fett med slantar. Hon berättade att det var tänkt till flera familjer. Okej då fattade jag lite mer.

Jag berättade för henne att vi var två personer som bor på 300 kvadratmeter och jag själv önskar mej ett Tiny house långt in i skogen någonstans. Men att jag kommit över det Måndagårdska palatset och nu är det liksom mitt hem vilket jag är glad över, även om det är orimligt stort. Hon svara. Jag älskar ditt hus.

Givetvis så var hon mer än välkommen att komma med sina klienter till vårt hem. Jag älskar att visa upp det. Det är nämligen minst lika speciellt som godsägarinnorna själva ;)

Efter den avslutade cykelturen så var jag hemma i mitt fina hem och hos min fina dotter klockan åtta. Mollie kom nerrantandes från övervåningen. Jag fick en stor kram innan hon tog sista trappsteget ner. Vi mår bra av att kramas. Vi gick i genom dom kommande dagarna. Det stundar studiedag för lilla fröken i dag och själv ska jag bege mej till västkusten så hon får vackert vara hemma själva. Men det är vi trygga med båda två vilket är bra.

Jockarp.