Demontygling....

Redo för utedag....

Nä nu fick det bannemej vara nog. Jag friskförklarade mej och när myset åkt i väg till skolan drog jag ut.
Berget och saknaden hade varit stor det kände jag när jag sprang mot mördabacken. Hjärna sa, låt bli Leonora, låt bli henne idag, du har varit krasslig och hon är hård.
Men nä det gick inte, hennes dragningskraft var allt för stark. Jag var bara tvungen att känna hennes massiva motstånd.
Jag kände mej oerhört stark och pigg i kroppen. Hon hade inte en chans. Jag log hela vägen upp, uppe på toppen skakade jag lite på huvudet och sa till mej själv, jag behöver något tuffare och det är snart det. Det är enkelt, Livet är för lätt just nu. Tänk att det trodde jag aldrig att jag skulle tycka men just nu känns det så på (nästa) alla plan.

Schemat för veckan lyder återhämtningsvecka med endast tre inplanerade nyckelpass. Jag formligen älskar Mister Skoogs rader längst ner på veckoplaneringen. Där kan man läsa Övriga pass: Lugn jogg vid behov. Ja han har verkligen fattat vad anledningen är, var grunden var till att jag började springa. Att tygla demonerna. Med den raden känner jag en ännu mer tacksamhet över att ha honom som coach. Vilken snubbe.

Ett plan där det fortfarande hopar sej lite frågetecken, det är ju på relationsplanet. Tydligen är det inte bara jag som är frågande. Jag får ofta frågan om jag funnit kärleken, det av helt random människor. Jag ser detta som märkligt. Jag skulle i dessa lägen kunna nöja mej med att svara antingen ja eller nej, eller inte svara alls. Den rätten har jag ju också. Civilkurage hej. Men nä så jobbar jag inte riktigt.
Så på senaste tiden när jag fått frågan om jag funnit kärlek så svarar jag. Ja det har jag, teoretiskt.
Jag har kommit fram till att det är ett mycket bra svar det där. Där kan ju mottagaren själv funderar över om den passar in i min teori ;)

Efter löpturen fick jag ut med dom små blodtörstande kamphundarna. Det blev ännu en timme på berget, snacka om lyxig förmiddag.
Eftermiddagen blev inte riktigt så lyxig, möte stod på schemat. Tre timmars sittning och jag fick ett skrattfnatt som var svårtyglat, jag vet inte vad det är just nu med det är så mycket skratt i mej, kul förvisso men ibland blir det för bra helt enkelt. Jag skrattade så jag fick ont i varje lite muskel i magen.

Jag hämtade upp mitt mys på fritids och om jag nu förträngt alla hjärtans dag så hade klart inte myset gjort det. Hon älskar alla högtider, allt från, jul till kanelbullensdag. Hon gör liksom ingen skillnad. Allt går att fira.
Hon hade köpt en allahjärtansdagpresent till kamphundarna, åhhh ja dom blev superglada av nya ben såklart.

Jockarp.