Regnbågshyllan....

Den viktiga hyllan...

Usch vaknade ännu en morgon ur form. Hesare än nånsin. Jag släppte det, jag orkade inte lägga energi på det, de skulle bara ta mer kraft av mej. Jag fokuserade i stället på att njuta av den lilla sju åringen som kom in till mej och kröp ner under täcket. Hon gosade in sej i mej och sa. Du är så gosig och mysig mamma.
Åhh jag bara sög in hennes entusiasm, jag visste precis hur hon kände, det där när det spritter och kittlar i hela kroppen, när man bara vill komma ännu närmare. Jag log åt tanken av känslan.
Tacksamheten var stor.
Den blev dock något mindre när hon började prata om vårt solsystem, alla planeterna, vilken ordning dom kom i och varför dom stavat fel på jorden, det stod Earth. Hon har en tendens att precis som jag snöa in på saker och just nu är insnöingen vårt solsystemet.

Istället för löpning vilket vore helt vansinnigt med dagens form så tog jag en promenad på berget.
Det var snöbeklätt och det var småhalt men jag luffsade på i sakta mak. Härligt.

När jag kom hem igen väntade skidbacken. Vi hämtade upp våra vänner och för dagen var tanken att även mammorna skulle åka. Men det förändrades med den allt växande kön till skidhyrningen.
När vi efter en timmes köande kom fram var hjälmarna slut, stopp och belägg, knappast att jag släpper upp min dyrgrip i backen utan hjälm. Men vissa saker händer bara Leonora. Än en gång hade vi världens röta. Damen som säljer liftkort erbjöd sej sin privata hjälm till myset. Men tack snälla. Myset fick pjäxor, skidor och damens hjälm sen var hon redo för alpen.
Hon var vid gott mod under åkningen och hon blir stadigare och stadigare. Hon var förvisso besviken över att jag inte åkt med henne men jag vill inte heller åka utan hjälm, jag har en allt för viktig roll som mamma för att utsätta mej för mer risker än nödvändigt.
För dagen var det jag som fick erbjuda min käre vän en papp påse att andas i, hennes son använde hela sitt ordförråd gällande fula ord. Pang! där va det slutåkt för honom. Vi blev med det också ensamma kvar.
Mollie åkte på medans jag minglade. Jag träffade på en del kändisar så det var ett väldans kramade i backen. Så himla roligt att träffa människor man inte sett på länge ;)

I skidkön fick jag förfrågan från en radiokanal om jag kunde vara med att sända morgonprogrammet mellan 06:00-10:00 nästa fredag. Självklart blev svaret. Ett nej öppnar fortfarande inga dörrar. Det ska bli så sjukt kul att ta jobbet som radiopratare för en dag. Hur svårt kan det va?

Hem och lite chill sen var det dags för myset att hänga med morfar.
Jag själv skulle till bibblan och prata. Jag fick frågan för ett tag sen av kulturavdelningen i kommunen om jag kunde ställa upp och berätta om min bok. Självklart, jag ser det som en samhällsplikt att ställa upp när möjlighet ges. Jag får ta del av kommunen och kommunen får ta del av mej. Så tänker jag. Att jag skulle bli extremt förkyld i stämbanden var inget jag räknat med när jag tackade ja. Jag fick knapra halstabletter och dricka vatten så det funkade ändå.
Det blev verkligen en trevlig stund, det bjöds på fika och det var rara människor som kom för att lyssna.
Att dom även gjort en hylla på biblioteket med endast regnbågsböcker dagen till ära kändes stort. Det går framåt i samhället och det är så väldigt viktigt.

En av mina bästa vänner var på plats och när våra vägar skulle skiljas åt på kvällen så säger hon plötsligt att hon var stolt över mej och att hon vad glad över att ha mej i sitt liv.
Så väldigt vackert sagt. Tänk vilket avslut på en fin dag. Tack.

Hon öser på :)

Jockarp.