Grisen....

En kopp i min smak ;)

Jag vaknade och var så sjukt kass, jag hasade mej upp strosade runt lite. Jag välte i mej lite kaffe men nä inget hjälpte. Något var fel. Jag kunde knappt hålla mej upprätt. Mormor kom förbi en sväng, hon skulle köra till affären och handla och hon såg nu hur formen var på hennes dotter.
Hon tog med sej myset till affären och vidare hem till undantaget. Jag hasade mej in i sängen och där stannade jag en timme. Jag låg i ett slummer, ömsom sovande ömsom vaken, jag kände hur jag dreglade. Jag log ett svagt leende åt det och tänkte, din gris du är ju som ett lite barn. Tja jag orkade inte bry mej mer.

En timmes vila sen var jag en helt annan människa, nästan den vanliga Leonora. Jag fräschade till mej lite och hämtade myset. Vi skulle på kalas. Bowlingkalas. Det var en kul tillställning och Bowlingen gick fint. Alla spelade en timme och det hördes inte mycket gnäll från kidsen. Efter avslutat spel var det pannkakor som stod på menyn. Lilla fröken Vilhelmsson blev gnällig och ville inte äta. Hon klagade på öronvärk. Gahh ska aldrig denna förkylningen släppa taget om oss? Vi lämnade kalaset lite tidigare och när vi kom hem stupade vi säng båda två. Mollie sov i två timmar och när jag väckte henne var hon piggare men ändå en något varm panna.

Min natt innefattade ett 12 timmars pass i vedsvängen så klockan 17:00 lämnade jag min lilla juvel på undantaget för pizza, mello och övernattning. Jag kramade om henne och sa hej.
Själv väntade det jobb. Det var härligt att möta kollegorna och vi hade en bra natt, den innefattade mellolyssning på radion, pizzaätning och även en bit tårta slank ner på nattkröken. Hälsosamt som tusan :)

Jag fixade till min föräldraledighet. Jag ska ju bara arbeta 75% till myset är tolv år. Det kändes lite skumt att ansöka om något fram till år 2023. Jag kunde inte låta bli att funderar över var jag kommer befinna mej i livet när vi kommer dit. Vad kan det ha hänt för något spännande då? Hm ja den som lever får se.

Jockarp.