Magiska ögon.....

Ja jag har skrivit om det innan, det att vissa saker ta mej tusan bara händer Leonora Vilhelmsson.
Att en för mej helt okänd person hör av sej till mej och frågar om det är okej att måla ett porträtt på mej, en bild som jag sen även ska få. Ja ni fattar va? Ett nej öppnar inga dörrar så jag sa självklart ja till det.
Jag har nu fått ta del av själva födelsen av bilden. När jag såg den första bilden, den på mina ögon höll jag på att slå i backen, det kändes som om jag speglade mej. Mina ögon var på pricken lik dom jag använder dagligen för att se allt fint som kommer i min väg. Helt otroligt. Magiskt.
Okej jag ska erkänna att jag är avundsjuk på människor som kan saker som inte jag kan, det är allt från musikanter till konstnärer till människor som kan sy eller ja helt enkelt skapande. Ja jag vet att jag har fallenhet för andra saker men jag blir ändå avis.
Att jag ändå får ta del av detta vackra är ju i sej även det magiskt. Jag känner mej väldigt lyckligt lottad just nu. Tack.

Mer saker som sker som är av godo. Vi var åter igen i skidbacken. Mollie kämpade på, hon tramsade lite men ändock försökte hon. När vi stod i liftkön kom det plötsligt fram en tjej till oss och frågade om vi ville ha lite tips, ja men gärna sa både myset och jag. Tjejen hade varit skidlärare en väldig massa år i Åre men nu flyttat söder ut med sin man och sin lilla grabb. Ett par åk senare hade hon lärt Mollie hur hon skulle göra utan att behöva kasta sej hejdlöst i backen. Hon blev med ens modigare när hon härbärgerade att bromsa på kommando. Hon växte några cm där i backen och jag var stolt som en tupp över min dotter.
Nu kan jag också dra på mej pjäxorna nästa gång och jazza ner ihop med min dotter. En ny värld kommer att öppna sej med att även kunna köra skidor tillsammans.

Knäppvarning på mej möjligen men kvällen blev speciell,  jag var tvungen och det fungerade.
Jag hade en känsla av ensamhet hängandes över mej hela dagen, den kom på morgonen och satt kvar till kvällen. Känslan är ovanlig och just för dagen såg jag den som helt obefogad, något störde mitt sinne men jag kunde inte reda ut vad det var.
Så på kvällen när Mollie lagt sej så släckte jag lamporna jag tog av mej alla kläderna och pluggade in högtalarna i öronen, blundade och började gunga med i Loreens låt Jupiter Drive. Det är något speciellt med gunget i låten, jag blir ren på något märkligt sätt.
Jag lät låtlistan rulla på och ju fler låtar som spelades, ju mer jag fritt och naket rörde mej i det totala mörkret ju starkare växte jag mej. Svetten öste av mej och jag kunde inte sluta le när jag slutligen stängde av musiken, tände lamporna och gick och tog en dusch innan sängen väntade.

Jockarp.