Storfiskaren....

Galet med vatten....

7 km i 6 minuter tempo, 3 km i 5:15 tempo och så dom sista 7km i 6 minuters fart. Det var min morgon det. Detta på ett berg som var helt täckt av nyfallen snö. Galet tungt att springa dom första km. Det gick uppför och snön var tung, men knarrandet under mina fötter var magiskt. Löpningen lättade och ibland infaller sej det en känsla då man saknar både tid och rum. Jag sprang men jag uppfattade inte att jag förflyttat mej, hux flux befann jag mej bara på en annan plats. Coolt.

Jag hade en ny låt repeterandes i öronen under löpturen jag älskar att bli tipsad av låtar och denna fick jag till mej av en vän. Jag funderade åter på vad låtskrivaren varit i för känsla när låtens skrev. Det var så mycket kärlek och så stor sorg i låten, det gjorde ont i mej när jag tog in texten. Historien var sorglig och jag undrar just vad den baserades på. Var det verkligt?
https://open.spotify.com/artist/1IrKUHz5tIrGTFXcjmj46x

När jag snyftat klart och löpturen var över drog jag väg ett mess till en vän jag inte sett på länge. Texten i messet var kort och gott: Promenad?
Svar kom bums, gärna. Ja och där var saken biff. Eftersom hon är chef för kronlaxfisket i Mörrumsån så togs promenaden på plats bland en översvämmad å och fiskyngel. Jag fick gå backstage och kolla in fiskuppfödningen, det såg jag som väldans intressant, tror jag ska ta med Mollie dit en dag. Tror hon kommer att gilla det.

En kopp kaffe och lite blarrande sen var det dags att säga hejdå, hem till byn och inväntan av Mollie. Hon kom hem från skolan och var något sur, hon hade tänkt ta en vän med sej hem men ibland går det bara inte. Vi hade planerat för badhuset men inte heller det föll henne i smaken. Hon är en egen individ nu, inget snack om den saken.
Hon mjuknade något när hon fick välja middagsmaten, i lådan så det smäller om det, men taco på en fredag blev det :)

Storfiskaren....

Jockarp.