Kärlekspuff.....

Häng hemma....

I sängen 06.00 efter nattjänstgöring i vedsvängen, uppstigning 09:00. Sparsamt med sömn alltså. Men det var tvunget, jag väntade besök.
Besöket kom och vi hade en fantastisk fin förmiddag som innehöll tro, hopp och kärlek.
Tron på framtiden ljus ligger och skvalpar i mitt inre, det finns inga mörka moln på min himmel just nu och ja, jag är så värd det.
Hoppet är inget som någonsin övergett mej, hur mörka och bottenlösa hålen jag trillat i verkat så har jag aldrig mist mitt hopp om att livet kommer bli vackert igen.
Kärleken, ja den kärleken, den vackra smärtsamma kärleken. Jag har upplevt det och jag vet att jag kommer komma dit igen, att jag får känna den känslan av att älska och att älskas. Den vackra oförklarbara känslan. Jag väntar på den och jag är villig att ge ödet en puff. En puff för kärleken helt enkelt.
Beslutet är fattat och jag kommer göra det allra bästa av situationen, jag har bara en chans att leva och jag tänker ta den chansen. Vad som än händer i framtiden så kommer jag växa, jag kommer lära mej och jag kommer att leva. Det är sån jag är.

Min lilla dotter hon lever verkligen livet. Jag hämtade upp henne hos sin bästis, dom låg i badet när jag kom och det såg inte ut som dom tänkte gå upp. Det dröjde en stund men dom masade sej motvilligt upp ur plurret.
Eftersom det var Mollies 7 1/2 års dag och vi tydligen börjat fira även halvåren så bestämdes det caféhäng.
Jag gillar att hon skrivit upp det i almanackan att hon firade halvår, jag gillar att hon ser glädjen och att allt går att fira, det är min tjej det ;)

Hon var inte nöjd. Hon ville ha mer stadsluft, hon ville promenera en runda på stan, ovanligt, jag tror det var första gången som vi bara strosade runt i stan. Spontanbesök i blomsterbutiken. Två fina amplar fick följa med hem, Mollie valde en och jag en. Rättvist så det sjunger om det.

Middag och en fotbollsmatch i ett underljuvligt sommarväder fick avsluta vår dag.

Häng i stan....

Jockarp.