Att vara på akuten till klockan två på natten, hem och sova två timmar, gå upp och leverera i vedsvängen i åtta timmar, nja inte helt optimalt. Men det gick.
Arbetet för dagen fick anpassas efter mina defekter. Vi ställer upp för varandra vilket är bra. Jag kan lika gärna jobba, smärtan är den samma vart jag än befinner mej.
Jag kom hem tog en lugn promenad på berget med kamphundarna. Jag behövde det för mitt inre. Jag kom hem igen och hade ett uppdrag. Jag skulle duscha och det var ingen trevlig upplevelse. Jag hade fruktansvärd smärta. En övning som max tar fem minuter i vanliga fall tog mej 30 minuter och bara det kan får mej att får krupp.
Jag klippte upp en tröja och klarade trockla mej i den. Smärtan gjorde att svetten öste av mej, moment 22 hej. Nu var jag lika ofräsch igen. Morr.
Eftersom jag lever efter orden att smärta bara är en känsla så uthärdar jag gärna smärtan i stället för att knapra tabletter. Men jag fick vackert trycka i mej ett par Alvedon efter avslutade duschövning.
Smärtan släppte och jag slappnade av, parkerade mej i brassestolen. Somnade som en griskulting under värmelampan. Jag vaknade, gick upp till undantaget, blev bjuden på pizza och en mannekänguppvisning av lilla fröken Vilhelmsson. Hon och mormor hade köpt skolavslutningsklädet. Hon var som vanligt söt som socker.
Vi gick hem och Mollie tog ett bad. Efter badet satt hon i morgonrocken och tittade på tv. Jag somnade på soffan.
Jag vaknade, fixade tänderna och nattning av mys skulle ske. Jag somnade där med. Vaknade upp runt 22 gick in i min säng och somnade även där bums.
Natten blev smärtsam men ändå helt okej. Och vad det gäller sömn så ligger jag antagligen helt i fas :)
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar