På språng.... |
Vaknad fyra och var dunderpigg. Kroppen kändes fräsch och huvudet var sagolikt nöjt. Att 42 195 meter kan göra sådant underverk på kropp och knopp är helt sanslöst.
Jag studsade upp. Tandborsten, håruppsättning, hopp i småbyxorna och linnet sen ut i bilen. Ja jag kostade självklart på mej ett leende också när jag passerade hallspegeln på vägen ut.
Jag har varit ledig ett bra tag nu och jag såg framemot att börja jobba. Att få träffa människor jag tycker väldigt mycket om. Och som vanligt levererade detta gäng stort. Jag skrattade så jag höll på att göra i byxan. Och anledningen var bara att människor runt om kring mej var sej själva.
Jag var extremt hungrig hela dagen. Världens största gröttallrik vältes ner till frukost, det ihop med ett par mackor men nä det stillade inte min hunger så värst mycket.
Det upptog stora delar av mitt arbetspass. Jag pratade om olika maträtter som jag skulle vilja ha och i vilka mängder dom passat. Stora mängder.
Jag lämnade gänget och körde och hämtade mitt mys. Hon satt mitt i mellanmålet så jag fick vackert vänta till hon var redo.
Hem och middagen förbereddes. Det var grymma kockar för dagen. Vi hjälptes åt och vi gjorde ett jättelass älgfärsbiffar, en hel gryta potatis och en hink sås. Sen välte vi i oss stora delar av maten.
Där stillades mina behov något.
Ut i trädgården, tvätt hängdes på strecket och vi började lira boll. Det är bra träning för Mollies koordination och rörelse är bra. Även för mej som blivit lite stelare under eftermiddagen. Vi skrattade, sköt och kramades.
Innan nattningen skickade vi ett mail till Mollies fröken om informationen om att jag kunde följa med och hjälpa till på en stundande utflykt klassen ska ha. Vi fick svar att jag var välkommen. Mollie blev helt sjövild av svaret från hennes fröken och hon låg och småfnittrade för sej själv vid nattningen.
Jag flinade jag också för jag funderade på att just nu vill hon så gärna att jag ska följa med. Men när hon är i 13-15 års ålder så kommer hon tycka att det är döden om jag ska följa med på skolutflykterna. Att jag är den pinsammaste mamman i världen, ja typ så.
Jag tänker mej självklar medverka även då om jag får chansen ;)
Pannband eller diadem? |
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar