Besvikelse.....

Det finns gånger i livet som jag blivit riktigt besviken. De kan handla om materiella saker, det kan handlar om en besvikelse på mej själv och ibland handlar det om hur andra människor behandlat mej eller människor i min närhet.
Det jag lärt mej genom åren är att en besvikelse kan man aldrig lägga över på någon annan. Du måste hela tiden hantera den själv, utifrån dina egna känslor.

Jag är lyckligt lottad för jag vet att jag känner mycket, jag har med åren fått väldigt god kontakt med just mina känslor. Jag kan bli fly tokig på saker som är orätta, jag är extremt positiv och en enkelhet till att finna glädje, jag kan bli väldigt ledsen. I allt detta handlar det oftast om människor. Det slog mej när jag tänkte på en besvikelse och på en sorg men även när jag tänkte på glädje. Allt relateras till andra människor. Andra människor påverka mej så jag blir en liten solstråle, människor påverkar mej till en styrka, en stolthet, andra människor påverka mej till rädsla och vissa människor gör mej ledsen och besviken. Thats Life minsann.
Ibland måste jag skriva ner saker för att få en djupare förståelse för det. Det går liksom in lättare då.

En besvikelse bottnar sej oftast i att ord och handling inte stämmer överens. Den bild som förmedlas av andra till mej ser inte likadan ut. Min bild är solklar i mitt huvud medan samma bild ser helt annorlunda ut i andra människors huvud.

För ett tag sen träffade jag en helt fantastisk tjej, vi gillade varandras sällskap.
Men något var inte helt 100. Jag förklarade att jag inte kunde inleda en relation med henne för jag kände att allt inte kändes rätt. Jag visste inte vad som saknades och det gjorde ont i mej och jag var rädd för att såra och göra henne besviken.
Jag var samtidigt rädd för att jag själv aldrig igen skulle kunna uppleva berusningen av förälskelse och lycka i kärlek. Jag trodde något dött i mej.

Jag var extremt tydlig i mitt budskap om mina känslor. Jag var rak och ärlig och jag älska den sidan hos mej själv. Än mer älskar jag när andra människor värdesätter detta. Det gjorde hon.
Vi har fortfarande kontakt men jag vet att hon blev sårad och ledsen när vår kontakt genom fysiska möten upphörde. Detta trots min öppenhet. Hon berättade det för mej och jag såg det som väldigt vackert. Det fanns inga löften, inga krav och allt var ärligt och rent. Ändå blev hon en aning besviken.
Så ibland blir man besviken utan att man egentligen har rätt till det och då är det sju resor värre att hantera.
Att det var jag som var den utlösande faktorn i hennes besvikelse trots vår raka kommunikation gjorde ont i mej. Och den smärtan fick ju självklart jag hantera.
Vidare tänker jag att människor sårar varandra på olika sätt och oftast eller kanske jag vågar skriva Alltid sårar man och såras av de människor som är viktigt och som man bryr sej väldigt mycket om.

Märkligt ändå. Men det är verkligen så, att sorgen är kärlekens pris.

Jockarp.