Kär.....

Vardagen har verkligen bankat på dörren. Mollie har börjat skolan och hänger där på dagarna, jag jobbar på nätterna. Förvisso ännu en natt kvar men sen är det lite ledigt. Tack för det.

Mollies rum blev en succé och hon älskar att vara där, ovant för mej för nu blir jag ofta ensam i resten av palatset. För att råda bot på min ensamhet så går jag in till henne och lägger mej i hennes säng och småpratar lite med henne. Jag tror hon uppskattar mitt sällskap.

Vi har läst läsläxan och nu börjar jag trötta på boken lätt fakta om farliga djur, den har hängt med i flera veckor nu. Till min glädje såg jag att hon bytt till lätt fakta om Vulkaner. Det ska bli spännande, även om jag vet att vi redan tuggat den ett par varav innan ;)

Löpningen känns bra, fem mil redan i veckan och det är mer än bra med tanke på nattjänsten. Jag är nöjd. Jag är stark, pigg och glad i löpningen. Helt klart en nytändning i kroppen efter den tryckande värmen i Thailand.
Nästa Marathon är bokat och går av stapeln den 28/4 det lär nog levereras ett antal mil innan den dagen.

Fysisk leverans i form av vedkörning, även de har gått bra. Jag sover få timmar på dygnet men är ändå ruskigt stark. Jag vet inte om mitt mående möjligen kan hänga ihop med en viss kvinna som kommit i min väg, hon ger mej kraft och glädje och jag längtar efter resten av vårt liv ihop.
Jag brukar välja glädje i livet, men nu behöver jag inte ens välja det. Hon får mej att bubbla av glädje och tron på kärleken.
Hon är vacker på både in och utsidan. Shit vad kär jag är. Jag kan inte sluta le när jag tänker på henne, på oss.
Känslan känns igen men ändå är det starkare på något märkligt sätt. Jag tror att jag vet varför det är så. Jag tror att det handlar om barn, familj och förståelse. Hon liksom jag är rädd om sina barn, sin familj. Att vi med det har en trygghet i att detta inte är en lek. Vi tror på oss, på en framtid, på ett liv ihop. Det är vackert. Och jag är väldigt svag för vackerhet ;)

Bokmal <3

Jockarp.