fredag 13 september 2019
Jonglera....
Jag kände mej piggare och starkare och med det var jag redo för en testtur i löparskorna. Den första milen på 6 dagar.
Jag ska springa ett maraton nästa helg och hade det varit ett av mina första lopp så tror jag att paniken skulle knackat ganska hårt på dörren nu. Men nu är det mitt 17:e i ordningen och jag vet att jag klarar det om jag är frisk, även om jag inte legat i hårdträning sen ultra precis. Men nä jag är ganska lugn inför loppet.
Att träningspasset var lyckat och jag kände mej okej stärkte klart även det min tro på mej själv.
Veckan för övrig har innehållit ett utvecklingssamtal för Mollie i skolan.
Varje år har hon blivit ledsen på samtalen och i år ville hon inte ens gå. Hon blev ledsen innan vi ens var i närheten av det. Jag tror att det är en form av prestationsångest men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Eller om jag behöver göra något åt det. Det kanske växer bort. Hur som helst har hon i alla fall världens bästa och förstående fröknar, hon tvingades inte till det och vi vände hemåt mot byn igen.
Jag har hunnit med ett möte gällande logistik, mycket intressant, givande och även roligt. Annars har jag inte gjort många knop gällande arbete de senaste veckorna. Men nu väntar jobb hela helgen och även ett par dagar nästa vecka innan jag åter är ledig ;)
Vi skulle hämta mina föräldrar vid stationen efter en resa dom gjort och innan dess tog vi en promenad i stan, det var mörkt, regnigt och blåsigt. Mollie stod för samtalen och jag höll ordning på hundarna. Det var en mysig stund vi hade tillsammans.
Mollie och jag har blivit ovänner, vi har blivit sams. Vi har skrattat, kramats och jag har även gråtit en skvätt. En massa vackra saker har ramlat framför mej och jag har sett dom. Allt från blommor till mognade nypon, jag har tittat på molnen, havet, vågorna och jag har suttit på en stubbe och filosoferat. Det händer mycket på några dagar i det som kallas livet.
Men det mest sensationella är nog ändå att jag lärt mej att jonglera med tre bollar. Jag hade en mycket bra lärare inget snack om den saken, men jobbet har jag gjort själv. Jag har tränat och tränat. Och ja, det ger resultat. Nu kan jag, även om jag inte är proffs på det (än)
Det var en bra utmaning och mycket lärande om mej själv. Läran om att om jag tränar på en sak så blir jag bättre och tillslut bra.
Nu funderar jag på rubiks kub, gitarr spel eller dreja. Oklart vilket som kommer prioriteras först ;)
Jockarp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nu när du skriver om mollie och utvecklingssamtal minns jag plötsligt min egen panik inför utvecklingssamtal, jag var en blyc och försiktig flicka. Hatade dessa samtal. Men minns att jag slapp vara med, eftersom det gav mig ångest, så mamma gick själv. Bra med fröknar ssom lyssnar
SvaraRadera