När jag sammanfattade gårdagen är jag väldigt glad över att det inte fanns en diagnossättare i min närhet. Jag var som en duracellkanin när jag runt åtta snåret satte fart.
Jag började att laga frukost till Mollie i form av lövbiff och potatis. Efter intaget och tandborstning var det time att ge sej ut i svampskogen. Det gick fint och vi fick lite svamp med oss hem.
Jag fortsatte med att köra ved och det höll jag på med till högen var borta, efter det skulle det röjas upp av resterna av bark och grus. Mollie hade lyst med sin frånvaro men när jag kom med traktorn fick hon fart.
Hon sällskapade mej när jag skyfflade.
Vi pausade och jag fick i mej en kopp kaffe och skitgubbekampen avgjordes utomhus till gassande sol på altanen.
Tvätten hängdes även den utomhus, diskmaskinen tömdes och ett choklad slank ner i all hast.
Det eldades för varmtvatten i vedpannan och det doftade grill.
Grilldoften fick mej att föreslå grillning till kvällsmat, Mollie nappade. Vi packade väskan och körde upp till sjön mitt på berget. Vi gick en runda runt sjön med hundarna sen grillade vi till ljudet av slående fiskar. Vi satt på bryggan med kamphundarna och filosoferade. Jag var trött och skitig efter en aktiv dag. Så att bara sitta mätt vid vattenkanten och lyssna på min dotters prat om skolan fick mej att bli totalt avslappnad och jag var enormt tacksam. Det var en sån där perfekt kväll, en sån kväll som blir perfekt av att inget är perfekt. Allt i sin enkelthet och Jag älskar det.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar