Tillsammans men inte nära...

Ovanlig morgon....

Vi vaknade av att Mollies telefon ringde. Jag sa till henne att inte skynda sej med att svara, vi myser lite först. Att vakna upp en söndagsmorgon och ha hela dagen oplanerad är lyxigt. Vi låg kvar en stund innan vi gick upp.

En träff med ett par vänner vid en sjö, Mollie och en av hennes vänner tog ett dopp, vi lät bli. Istället fikade vi och samtalade.
En åskskur fick oss dock på andra tankar och Mollie blev rädd så in i bilen och alla körde mot Jockarp. Där fortsatte vi samtalen till mer fika.

Det blev eftermiddag innan vännerna kramades hejdå. Då var det dags att skjutsa hem Mollies kompis.
Det muttrades lite om det men jag behövde ha min dotter för mej själv ett par timmar innan det var dags för nattning.

Middag lagades, en utsökt kycklinggryta, grytan blev stor så vi bjöd ner morfar på middag. Innan han vände åter mot undantaget diskuterade vi lite gällande min nya altan som är tänkt att byggas. Det finns många idéer och det är klurigt när man gärna vill bevara en stil från 1830-talet. Det är liksom inte allt som harmoniera med det. Men ett bad och en form av pergola, ett staket, lite höjdskillnader och trappor snurrades det om. Jag tror att vi får sova några nätter på saken innan planen är helt klar.

Mollie var trött efter en aktiv och social helg så vi skippade sagostunden, i stället smekte jag hennes ansikte med fingrarna, jag hörde att andningen blev tyngre och tyngre och hon somnade i raketfart.
Jag låg kvar en stund och njöt av hennes närhet. Det slog mej att vi varit tillsammans hela helgen men ändå inte nära varandra. Märklig känsla.

Innan ovädret...

Jockarp.