Hundvaktaren....

Mycket hund nu...

Myset lämnades vi taxin för färd till plugget.
Bilen tankades och jag fick agera taxi till mina päron till tågstationen, resdags.
Hem igen och upphämtning av kamphundarna, dom ska husas in i palatset under en veckas tid.

Lite kvalitetstid i form av löpning och innan jag skulle vidare i livet hann jag med en behövlig dusch.
Ett tre-timmarsmöte angående skydd och arbetsmiljö bestod min eftermiddag av.
Mollie hörde av sej efter att hon kommit hem till palatset, hon var hemma själv och vi är väldigt nog med att ha kontakt med varandra, det för bådas trygghet.

När mötet var klart ringde jag upp henne och frågade hur det gick, inga problem blev svaret.
När jag kom hem stod huset kvar och både hon och hundarna var i god form.
Hon spelade lite på sin cello för mej och jag kunde inte låta bli att le.
Det kändes så overkligt. Att där satt den lilla tjejen och spelade cello, hon som jag inte för så längesen ammande och bytte blöjor på. Det har gått bra för oss var den tacksamma tanken som slog mej.

Det väntade utfärd med skolan och en liten matsäck skulle med, hon ville ha pannkakor med sej och som den följsamma mamma jag är så gjorde jag självklart pannkakor till min dotter.
Jag jobbade vidare i köket och levererade middagen som vi välte i oss till samtal om skolan. En fin stund runt bordet.

Läxan lästes och en hundpromenad var tvunget vid kvällningen. Sen myste vi ner oss under täcket i soffan med en skål popcorn och tittade på den nya filmen om Nalle puh. Och som vanligt när det gäller barnfilmer så kunde jag inte hålla lipen borta. Jag är bedrövlig.

Vid nattningen blev Mollie ur form och började hosta. Jag hörde henne hosta några gånger under natten men hon vaknade inte.

Jockarp.