Första dagen i Dalarna beslutade vi oss för att bestiga städjan. Fjället är 1131 m över havet så det är en rejäl uppförsbacke. Men vi Klarade det förra året så jag hade inga tvivel på att vi inte skulle nå toppen. Det som oroade mej en aning var Kennet. Skulle han orka?
Vi packade matväskan och begav oss iväg. Himlen var blå och solen lyste när vi började vår vandring. En perfekt dag för toppbestigning alltså. Kennet knatande på och han var på bettet.
Det tog oss två timmar att nå toppen, vi tog det lugnt med några pauser. Vi bar Kennet den sista biten och väl uppe blev det vila, mat och kaffe. Vi satt där på stenröset och så oändligt långt, fjäll efter fjäll. Livet var helt fantastiskt. Så vackert.
Vi vände neråt och det gick i en raslig fart. Det var vackert att gå och ha fjälltopparna på näthinnan hela vägen ner till trädgränsen. Vi åt lite kråkbär och lite blåbär. Kennet mumsade på han med.
När vi kom hem till stugan möttes vi av en älg ko och hennes två avkommor, dom stod och käkade sly precis utanför stugknuten. Ren har vi haft på uteplatsen förut men aldrig älg. En mäktig upplevelse.
Vi lagade taco och alla åt med god aptit. Vi hann med några rundor yatzy och skippo innan det var dags att gå och knyta sej efter en aktiv och skön dag. Sömnen infann sej brutalt snabbt.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar