Fullrulle....

Mannagrynsgröt var beställd av lilla fröken Vilhelmsson. Jag fixade gröten och gick in och väckte henne.

Hon klädde sej och kom ut till mej i köket med håret på alla håll.

Det var en mysig morgon.

Jag gav henne lift till skolan och sen drog jag och Kennet upp på berget.

Mossbekläddmark, kottar och barr från dom stora granarna var allt vi såg. Kennet älskade att springa runt i den mjuka mossan. Jag gömde mej för honom några gånger och det är bra träning jag smygkikade på honom och såg att han började leta efter mej, jag ropade på honom och när han kom fram till mej så bjöds han på lite hundmat. Vi hade en fin stund.

När vi kom hem lämnade jag Kennet själv i huset och gav mej av på en löptur, jag angrep mördabacken. Det var ett tag sen och hon bjöd mej på motstånd.

Jag kom hem nöjd och belåten och även Kennet hade klarat stunden i ensamhet fint. Vi gör framsteg i det mesta nu minsann.

Från nöjen i form av hundpromenad och springning fick jag ta tag i dagens göror. Först skulle jag skyffla runt spåret i ridhuset, det var ett tungt jobb men jag tyckte det var bättre att jag gjorde det än någon annan ;)

Från skyffeln till skottkärran. Ved ska förflyttas in i källaren för det något kallare månaderna. Detta är ett jobb jag gillar och väl är det väl det. Jag har nämligen pysslat med det sen jag var en liten liten tjej och det känns som om jag kommer fortsätta med det till jag är en gammal gammal gumma ;)

Jag pausade med att ta mej ner till Vesan och plocka lite potatis. Jag älskar den sysslan, att få plocka det som sen ska ligga på tallriken. Det är lyx det. Mindre lyx var att jag stötte på en gigantisk orm. Gaa jag avskyr ormar, tror aldrig att jag kommer vara chill i dess närvaro.

Mollie kom hem och hon fick lite mellis. Scouterna väntade och dom skulle starta terminen med att grilla så hon behövde inte en stor måltid.

Hon hade bråttom med att komma iväg. Hon skulle lämna sina inbjudningar till den kommande festen. Hon älskar fester. 

Efter att allt levererats så lämnade jag två scouter vid kåren och körde vidare.

Jag skulle till tant N och träna Kennet i miljöträning, sist vi träffades var inte Kennet den gentleman som jag förväntar mej av honom utan hoppade på hennes hund.

När jag åkte därifrån var jag faktiskt stolt över Kennet, han betedde sej mycket bättre och kanske var det för att jag var med och korrigerade och berömde honom. Men det gick okej denna gången som väl var.

Mollie och kompisen hämtades upp och när vi kom hem till Jockarp så var det i det närmaste god natt. Det hade varit en aktiv dag och jag var väldigt trött fysiskt. 

Alltid redo....

Jockarp.