Berget...

Inga berg är för höga för oss <3

Jag hade ställt klockan påringning 06:30 men nä jag kunde inte förmå mej att gå upp. Tanken var ett löppass ett långt sådant. Men nej jag var ur form. Anledningen oklar.
Jag vände på mej och faktiskt inträffade något som sälla sker i Leonora Vilhelmssons liv. Jag somnade om och sov till halv nio. Huvudvärk och en konstig känsla i kroppen men jag tog mej upp. Jag gick ut bums och våren mötte mej, Fågelsång och solsken, jag log.

Myset mötte mej i dörren till undantaget, gud så fin hon var. Jag tänkte. Är det verkligen min dotter det. Helt otroligt att jag är mamma till den lilla underverket. Ja det var en sån dag, jag var känslig och tacksam.
En kopp kaffe och en gemensam promenad med kamphundarna på berget. Vilken morgon.

Vi strosade hem och målade lite på några fina släta stenar, ett par nya konstverk på papper levererades också. Hon var på bettet lilla fröken.

Till lunch beställdes pannkakor och gosse vad jag brassade, självklart vände jag några i luften med, bara för att jag kunde liksom ;) Två stekjärn igång så ska det se ut.

Jag föreslog att vi skulle köra till havet, men det blev ännu en gång tvärstopp och ja, jag blev något sur. Funderar på att jag till sommaren ska tvärvägra när Mollie vill till stranden, bara för att hon ska få känna hur det känns ;) I stället tog vi en tur till miljöstationen, nästan lika vackert där som vid havet ju.
Jag fick hjälpa en av miljöpoliserna med att klättra ner i en container och plocka upp ett par eternitskivor som någon råkat kasta fel. När jag stod med sopor runt mej frågade jag henne lite på skoj om det var något mer hon ville jag skulle lyfta upp. Ja tack gärna blev svaret. Kan du ta dom där två stolarna med. Ehh men va f-n jag skojade typ bara. Men jag hivade upp dedär stolarna sen hoppade jag graciöst likt en antilop upp ur containern ;) Dagens goda gärning vad med det avklarat. Skönt.

Jockarp.